Emmanuel Macrons dieselskatt, som sedan drogs tillbaka, drabbade bilpendlare på landsbygden och intäkterna användes bland annat för att sänka skatterna för företag. Människor som redan hade svårt att få ekonomin att gå ihop fick det ännu svårare, vilket fick missnöjet att koka. Hur den svenska gröna skatteväxlingen kommer att se ut är ännu oklart. I en artikel i Dagens Arena uppger Magdalena Anderssons pressekreterare att det är för tidigt att säga något om skatteväxlingens fördelningsmässiga profil.
 

”Bensinskatten kan få skulden”

Anna Kaijser är forskare vid Linköpings universitet och deltar i en studie där flera forskare ska analysera svenskt klimatarbete utifrån ett intersektionellt perspektiv. Det handlar om hur hänsyn tas till faktorer som kön, etnicitet och ekonomisk status. Hon menar att det saknas perspektiv på sociala skillnader i överenskommelsen mellan C, L, MP och S, något som väcker oro.

– Det som oroar mig generellt är att det verkar inte finnas någon medvetenhet kring sociala skillnader. Tittar man på miljö- och klimatåtgärderna i överenskommelsen är det ganska många bra förslag. Samtidigt har man skattesänkningar för höginkomsttagare, nedskärningar av välfärd, urholkning av arbetsrätten. Problemet är ju då att om man gör en grön skatteväxling, som innebär att man sänker skatten på arbete och höjer skatten på miljöskadlig verksamhet, så gynnar det höginkomsttagare. Man vill ju gärna få det till att skattesänkningar gynnar alla, men så är det inte. Det gynnar framförallt höginkomsttagare, säger hon till ETC.

Detta medan skatter på miljö-skadliga praktiker kan slå mot alla, och då slår det i proportion till inkomst hårdare mot personer med lägre inkomst.

– En höjd bensinskatt till exempel. Det var ju det som var den tändande gnistan i Frankrike, även om gula västarnas rörelse handlar om mycket mer än det. Om man inte samtidigt kompenserar med andra typer av åtgärder, som bygger på en medvetenhet om sociala skillnader och hur saker slår mot olika grupper, så riskerar man den här typen av missnöjesyttringar.

– En viktig poäng är också att då är det den gröna politiken som riskerar att få skulden. Då blir det bensinskatten som får skulden, när det egentligen handlar om en nyliberal agenda.

Kan det bli en backlash mot klimatpolitik?

– Ja, det är det man riskerar och det vore helt onödigt. Det som forskning visar är att de som drabbas hårdast av effekterna av klimatförändringar är de som bidragit minst till klimatförändringarna, låginkomsttagare och marginaliserade grupper. Det innebär att en ambitiös klimatpolitik är något av det viktigaste man kan göra för att främja rättvisa och jämlikhet.

Skulle vi kunna få en situation liknande Frankrike om en grön skatteväxling inte görs på ett sätt som tar hänsyn till sociala skillnader?

– Det är ju jättesvårt att svara på. Sverige är en helt annan kontext. I Frankrike har man mycket mer en kultur av att gå ut och bråka på gatorna än vad vi har i Sverige, det är inte lika vanligt här. Det skulle kunna bli något liknande. Men det skulle också kunna bli en klimatbacklash, där folk istället går till SD och klimatförnekande. Det finns en stark koppling mellan högerpopulism och klimatförnekelse.

– Jag har tidigare fått frågan om det inte skulle upplevas som orättvist om man väljer att gynna vissa grupper som till exempel kvinnor eller låginkomsttagare. Men det är ju redan orättvist. Vi har redan föreslagna åtgärder som gynnar en viss grupp, nämligen höginkomsttagare. Politiken är inte neutral och rättvis som den är idag, det är viktigt att komma ihåg.

Handlar inte bara om rättvisa

En omställning som tar sociala hänsyn handlar inte bara om rättvisa. Det handlar också om att säkra att de reformer som krävs får det folkliga stöd de behöver för att genomdrivas. Ett sätt att driva igenom miljöskatter på fossila drivmedel, som kan få folkligt stöd är att pengarna som skatten driver in betalas ut tillbaka till folket. Metoden har lyfts fram mer och mer, och fått stöd både från höger och vänster. I den amerikanska kongressen har en grupp bestående av både demokrater och republikaner lagt fram ett sådant förslag, kallat The Carbon Dividend Act. Kanada ska lansera en koldioxidskatt, där intäkterna kommer att delas ut som återbäring till folket.

– Kanada lyfts ofta fram på ett exempel på hur man kan gå till väga. Det är för tidigt att säga vad det kommer leda till där, men vad jag förstår har det varit väldigt populärt och fått positiv respons från miljörörelsen och fackföreningsrörelsen. Det visar på att det finns sätt att tänka kreativt kring det här. Man kan ju också tänka sig att investera i kollektivtrafik om man höjer bensinskatten. Att pengar går tillbaka till de som behöver dem, antingen genom omfördelning av pengar som i Kanada, eller genom välfärdssatsningar, säger Anna Kaijser.

Facken inte så jätteaktiva

Att klimatomställningen måste göras med hänsyn till sociala skillnader är en tanke som fått allt mer utrymme. Under Cop24 skrev deltagarländerna till och med under en deklaration om att ta större hänsyn till omställningens sociala konsekvenser. Något som inte uppmärksammades särskilt mycket i media. Camilla Born, senior rådgivare på den klimatpolitiska tankesmedjan E3G, menar i en artikel i Wired, att trots att frågan om rättvis omställning inte fick tillräckligt med uppmärksamhet från officiellt håll under klimattoppmötet i Katowice, så har frågan blivit allt mer närvarande i de informella samtalen.

– Det pratades mycket mer om det än jag tidigare sett, eftersom Cop:s roll håller på att förändras. Tidigare pratade delegaterna om klimatförändringar som en hypotetisk framtid som vi försökte undvika. Nu måste vi faktiskt leverera utfasningen av fossila bränslen i verkligheten – och vi måste tänka kring hur vi levererar detta materiellt, säger hon.

Anna Kaijser tror att det finns möjligheter att få gehör för en omställning med sociala hänsyn.

– Den internationella fackföreningsrörelsen har drivit rättvis omställning och det är något som är vedertaget. Nu har vi en socialdemokratisk regering ändå, så de borde ju lyssna på det.

– Facken i Sverige inte varit så jätteaktiva i den här frågan, men vi har ju inte så många som lever direkt av den fossila energin, vars jobb det handlar om. Men förbudet att sälja bensinbilar efter 2030, det kommer ju påverka jättemånga som arbetar i Sverige. Så där är det ju väldigt relevant att tänka kring hur man kan involvera dem i omställningen, så att det inte bara blir att folk blir arbetslösa och att deras kompetens inte behövs längre. Då kan man igen riskera missnöjesrörelser.

Orolig för orättvis klimatpolitik

Johan Lindblom, ordförande i Byggnads menar att fackförbunden måste höras i klimatdebatten och att den gröna skatteväxlingen måste verka omfördelande för att förankras bland folk.

– En klimatpolitik som saknar folklig förankring och leder till ökade samhällsklyftor är dömd att misslyckas. Vi kan inte sänka skatten för de allra rikaste och sedan skicka notan för klimatomställningen till folk med vanlig plånbok. Jag oroar mig för att en orättvis klimatpolitik skulle leda både till slitningar i samhället och bakslag i den nödvändiga omställningen.

Johan Lindblom är också orolig för att en omställningspolitik som ökar de ekonomiska klyftorna också kommer att öka klyftorna mellan stad och land.

– Vi har sett det både här hemma i Sverige och i andra länder. Det måste få ett stopp. Man kan inte ignorera att det finns olika förutsättningar på landsbygden och i storstäderna.

Hur tycker du att den gröna skatte­växlingen borde göras?

– Jag har inget komplett förslag men huvuddragen bör vara att arbetare med låg och normal inkomst får sänkt inkomstskatt medan miljöskatterna riktas mot de som tjänar mest och släpper ut mest. Då kan vi minska klyftorna samtidigt som vi ställer om.

Kommer ni att som fackförbund agera om skatteväxlingen gynnar höginkomsttagare på bekostnad av vanligt folk?

– Ja, vi kommer att försvara våra medlemmars intressen och alltid driva på för en mer rättvis politik. Vi är inte rädda för att höja rösten när det behövs och i den här frågan behövs det.

Hörs fackföreningsrörelsen ­tillräckligt mycket i klimatdebatten?

– Jag tror att det vore bra både om vi hörs mer och att beslutsfattare i högre utsträckning lyssnar på oss. Fackföreningsrörelsen är viktigt för att klimatpolitiken ska bli folkligt förankrad.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.