Valet 2018.

2018-05-01 22:35
  • Bild: Fredrik Sandberg/TT
  • Bild: Fredrik Sandberg/TT

Industrins utsläpp har slutat att minska

Tio anläggningar står för mer än hälften av den svenska industrins koldioxidutsläpp från fossila bränslen. Utsläppen måste minska drastiskt om Sverige ska nå sina klimatmål, men de senaste tre åren har de legat stilla.

Ny statistik från Naturvårdsverket visar vilka industrier som släpper ut mest i Sverige. Det är några få stora anläggningar som står för majoriteten av utsläppen från fossila bränslen. Listan toppas av Luleå kraftvärmeverk som 2017 släppte ut 2,17 miljoner ton koldioxid, vilket motsvarar mer än 12 procent av utsläppen från svensk industri.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Utsläppen beror på att kraftvärmeverket, som ägs gemensamt av SSAB och Luleå energi, eldar med restgas från SSAB:s stålproduktion i Luleå. Även SSAB:s produktionsanläggning i Luleå, liksom den i Oxelösund, finns med på tio i topp-listan, vilket gör att företaget står för nästan en tredjedel av industrins koldioxidutsläpp.

Svåra att påverka

Tvåa på listan är Cementas fabrik i Slite på Gotland, som släpper ut 1,6 miljoner ton koldioxid. Totalt sett står cementindustrin för nästan 20 procent av industrins utsläpp.

– Kommer man åt stål och cement så kommer man åt mer än 50 procent av utsläppen från industrin, säger Julien Morel, klimatanalytiker på Naturvårdsverket.

Utsläppen från dessa sektorer är dock svåra att påverka eftersom de till stor del härrör från tillverkningsprocessen snarare än från eldning av fossila bränslen. Vad gäller stålet så används kol för att få bort syremolekylen från järnoxiden och få fram rent järn, medan koldioxid frigörs i cementproduktionen när råvaran kalksten upphettas.

SSAB har som mål att vara koldioxidfritt till 2045. Nu planeras en pilotanläggning där kolet ska ersättas av vätgas. Pilotanläggningen beräknas kosta 20 miljoner kronor och finansieras till hälften av Energimyndigheten.

– Inom stålindustrin verkar vätgas kunna få bort både förbrännings- och processutsläpp och där gäller det att påskynda omställningen och ge bra incitament genom forsknings- och utvecklingspengar. Men inom cementindustrin finns det i dagsläget ingen lösning för att minska utsläppen från själva råvaran, där krävs långsiktiga satsningar på koldioxidinlagring, säger Julien Morel.

Trea på listan är Preems raffinaderi i Lysekil som har släppt ut 1,58 miljoner ton koldioxid. Raffinaderier är även den tredje stora utsläppsgruppen och står för 16 procent av industrins totala utsläpp.

”Långt ifrån vad som behövs”

Under lång tid har utsläppen från industrin i princip följt konjunkturen. De åtgärder som har gjorts för att minska koldioxidutsläppen har ätits upp av tillväxten i industrin. Denna har dock stannat av efter finanskrisen 2008 vilket gjorde att utsläppen sjönk fram till 2014. Sedan dess har de legat stilla. Detta beror främst på att pappers- och massaindustrin nu har genomfört en stor del av skiftet från fossila till biobaserade bränslen. Därmed är den enklaste utsläppsminskningen gjord.

– Även om utsläppen har minskat lite grand från industrin, så är det långt ifrån vad som behövs för att nå klimatmålen för hela Sverige. Utsläppen måste minska med 5–8 procent per år, säger Julien Morel.

Industrin omfattas av EU:s handel med utsläppsrätter, ETS. Sedan finanskrisen har det funnits ett konstant överskott av utsläppsrätter i systemet vilket har gjort det väldigt billigt att släppa ut koldioxid – från cirka 15 euro för ett ton koldioxidutsläpp 2009 till cirka 5 euro de senaste åren.

I fjol kom EU:s medlemsländer och Europaparlamentet överens om att reformera systemet. Bland annat kommer en del av utsläppsrätterna att annulleras automatiskt om det byggs upp ett överskott. Reformen har gjort att priset på utsläppsrätter har börjat stiga och den senaste månaden har det legat på nästan 13 euro per ton koldioxid.

– Vi utvärderar ännu reformen men den automatiska annulleringen kan ge oss möjligheter att tänka på nya, nationella styrmedel som ett komplement till utsläppshandeln utan att det leder till ökade utsläpp i andra länder, säger Julien Morel.

David Kihlberg, tillförordnad chef för klimat- och juridikavdelningen på Naturskyddsföreningen, tycker att reformen av utsläppssystemet är ett steg i rätt riktning, men långt ifrån tillräcklig.

– Man jobbar fortfarande väldigt mycket med att hantera symptomen på ett otillräckligt system, snarare än otillräckligheten i systemet, säger han.

Förutom överskottet på utsläppsrätter är grundproblemet enligt David Kihlberg att EU:s klimatmål är för lågt satta i förhållande till klimatmålen från Paris.

– Det finns alltså fler utsläppsrätter på marknaden än vad som efterfrågas och utifrån vad som är rimligt om vi ska klara målen i Parisavtalet, säger David Kihlberg.

Läs vidare på nästa sida: Enkät med partierna

Reform av utsläppshandeln

Reformen av EU:s handel med utsläppsrätter gäller perioden 2021-2030. Den innebär bland annat den sammanlagda utsläppsvolymen sänks med 2,2 procent per år. Av de utdelade utsläppsrätterna ska 57 procent auktioneras ut och 43 procent delas ut gratis.

Om det finns ett överskott av utsläppsrätter i omlopp, kommer 24 procent per år (fram till 2023, därefter 12 procent) överföras till den så kallade stabilitetsreserven.

Om andelen utsläppsrätter i stabilitetsreserven i sin tur överskrider antalet auktionerade utsläppsrätter för ett visst år kommer dessa att annulleras. Denna del av reformen träder i kraft 2023. Det året beräknas 2,3 miljarder utsläppsrätter annulleras.

Källa: EU, Fores

Sveriges klimatmål

Enligt det klimatpolitiska ramverket som riksdagen har kommit överens om ska Sverige nå nettonollutsläpp år 2045. Målet har dock fått kritik från vissa forskare för att inte vara tillräckligt skarpt för att Sverige ska klara sina åtaganden i Parisavtalet.