Kommentar.

2018-07-09 13:00
Bill McKibben kommenterar protesterna mot bygget av Line 3.  Bild: Richard Tsong-Taatarii/Star Tribune/AP / Nancy Battaglia
Bill McKibben kommenterar protesterna mot bygget av Line 3.

Här tar aktivisterna ännu en fajt mot oljebolagen

I en rationell värld skulle aktivism mot pipelines inte vara nödvändig. Men oljeindustrin bygger ännu en oljeledning, den här gången i Minnesota. De stöter dock på motstånd från ursprungsbefolkningen och progressiva aktivister.

Den amerikanska demokratin verkar ha haft åtminstone viss framgång den senaste tiden: de allt starkare påtryckningarna – med allt från marscher till tweets och telefonsamtal till kongressen – verkar ha övertygat president Trump att han riskerade sina popularitetssiffror om han inte bromsade sin administrations brutala migrationspolitik vid den amerikansk-mexikanska gränsen. Så nu har vi en presidentorder som tillåter barn att förvaras i burar tillsammans med sina föräldrar – onekligen bara en delseger, men Trump tvingades åtminstone att ge efter. Och nu har vi en motiverad armé av progressiva amerikaner som är redo att fortsätta kampen.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Vi kommer att behöva dem, för en annan häftig politisk strid håller på att koka över – den här gången vid USA:s norra gräns mot Kanada. Där mobiliserar lokalbefolkningen mot ännu ett kontroversiellt projekt som ska pumpa olja från kanadensisk oljesand till USA. Precis som den ökända pipelinen Keystone genom Nebraska eller Kinder Morgan genom British Columbia, har den här pipelinen – känd under sitt menlösa namn ”Line 3” – väckt gräsrotsmotstånd från lokalbefolkningen, som är bekymrad över projektets miljömässiga och kulturella påverkan.

Koalitionen av medborgargrupper som är emot den enorma pipelinen har gjort sin läxa. Aktivisterna har studerat frågan noggrant och tagit fram bevisning som visar att, som vanligt vid ett sådant här projekt, den inte skulle skapa nästan några permanenta jobb i det område i Minnesota där pipelinen skulle dras. De har i detalj redogjort för den enorma ekonomiska kostnad en oljeläcka skulle innebära. Och de har räknat ut hur mycket klimatförstörande kol Line 3 skulle medföra: motsvarande ungefär 50 kolkraftverk.

Men det fina i den här kampen går bortom bilden av engagerade medborgare. För ursprungsamerikanska grupper längs pipelinens sträckning – samma människor på vars ryggar den amerikanska republiken byggdes, mot deras vilja, och som i stort sett inte haft något inflytande i landets beslut – spelar en nyckelroll i ledningen för rörelsen mot pipelinen.

Flera ursprungsamerikanska stammar har officiellt ingripit och skickat advokater för att bekämpa pipelinen och hundratals ursprungsamerikaner har dykt upp vid offentliga utfrågningar. Winona LaDuke, erfaren aktivist och en fantastisk talare, har lett en rad hästritter längs pipelinens sträckning. Förra året organiserade en grupp unga ursprungsamerikaner en 40 mil lång ”skyddspaddling”, en kanotprotest längs Mississippifloden, som kommer att korsas av Line 3 två gånger.

Om du vill höra hur motståndet låter är No Line 3 av rapparen Thomas X en bra början. Om du vill få en smak av det, bokstavligen, så har ursprungsamerikanska kvinnor tagit med traditionella frukostar som frybread (friterat bröd) med blåbärssås till de offentliga utfrågningarna och delat maten med alla, till och med pipelineadvokaterna. (Om du vill kan du också beställa vildris från LaDukes Honor the Earth, en av kontinentens främsta ursprungsamerikanska miljöorganisationer.) Om du trodde att de tidigare protesterna vid Standing Rock var en engångsuppvisning av ursprungsfolkens kraft, så misstog du dig: på båda sidor av gränsen står Nordamerikas första nationer upp för att påminna resten av landet hur illa vi har behandlat den mark vi tog.

All denna organisering och aktivism verkar funka. I vintras rekommenderade en förvaltningsdomare att bolaget Enbridge inte skulle beviljas den rutt de önskade för pipelinen. Minnesotas handelsdepartement kom efter omfattande analys fram till att staten inte har behov av ännu en pipeline. 68 000 Minnesotabor har inkommit med argument mot pipelinen till det delstatliga reglerande organet för samhällsservice, Public Utilities Commission, jämfört med 3 000 som angivit att de är för den.

Men allt detta kanske inte räcker i ett land där bolagens makt vanligtvis härskar. Oljebolagen spelar fult, från politikens högsta nivå ned till den löjligaste gatunivå. Under den första av en rad offentliga utfrågningar översvämmades kön in till utfrågningen av mystiska ungdomar i t-shirtar med texten ”Minnesotabor för Line 3” – som sedan bara försvann med sina biljetter och därmed minskade antalet medborgare som kunde komma in och uttrycka sitt motstånd mot oljeledningen.

I en rationell värld skulle aktivism mot pipelines inte vara nödvändig. Vilken ledare som helst skulle ta en titt på förslaget att bygga en pipeline för att transportera smutsig olja under de kommande 50 åren och säga: ”På vilken planet? Inte på den här i alla fall, för den håller på att överhettas.” Men på en rationell planet skulle ingen ledare titta på ett litet barn och säga: ”Sätt honom i bur.”

I det långa loppet vinner förnuftets krafter ofta diskussionen – men de måste även vinna kampen. Lyckligtvis visar aktivisterna i Minnesota alla tecken på att de har vad som krävs.

Översättning: Jenny Cleveson

Texten har tidigare publicerats i The Guardian.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

BILL MCKIBBEN

Författare och medgrundare av
miljöorganisationen 350.org