– Ambitiösa mål om koldioxidneutralitet är bra och nödvändigt för att man ska inse att det behövs en strukturomvandling på kort tid, men de måste också återföljas av tydlig politik, säger han.

Finland är inte det enda landet som har som mål att bli koldioxidneutrala – Sverige ska bli det 2045, och Norge redan 2030, till exempel. Men i Norges fall ska det bland annat ske genom utsläppshandel. Björn-Ola Linnér menar att det är ett exempel på att det ibland inte bara räcker att nå sitt mål.

– Norge kan köpa sig till koldioxidneutralitet, istället för att göra den strukturella transformation som krävs för att vi ska nå målet om max två graders uppvärmning.

Teknik på marginalen

Han menar också att det inte räcker att förlita sig på teknikutveckling. Finland, liksom Norge, Sverige och många andra länder, räknar med att negativa utsläpp genom koldioxidlagring, ska bidra till att landet når koldioxidneutralitet.

– Tekniken är lovande, men det är ändå bara en marginallösning. Det går inte att komma ifrån att det viktigaste är en genomgripande samhällstransformation där vi avvecklar vårt fossilberoende.