– Hastigheten och djupet av förändringarna har överraskat oss. Jag tror ingen hade förutsett en situation där hela samhällslivet, globalt, närmast skulle tvärstanna. Men trots det här tvärstoppet så har utsläppen “bara” minskat med ungefär 20 procent under den värsta nedstängningen, berättar Glen Peters, forskningschef vid Center för internationell klimatforskning i Oslo och en av forskarna bakom studien, för Dagens ETC.
Studien, som publiceras i tidskriften Nature Climate Change, har letts av forskare i det internationella samarbetet Global Carbon Project. I studien har de uppskattat hur pandemin påverkat de fossila utsläppen av koldioxid, dag för dag, i 69 av världens länder som sammanlagt står för 97 procent av utsläppen globalt.
Utsläppen lägst i början av april
– Det har bara gått en tredjedel av året. Osäkerheten är stor kring vad som kommer att hända, så istället för att enbart göra en prognos för utsläppen har vi för första gången gjort beräkningar av hur de utvecklats dag för dag, säger Glen Peters.
Enligt studien föll utsläppen som mest med 17 procent, i början av april. Minskade marktransporter stod för den största delen av fallet, 43 procent. Nedstängda industrier och minskade utsläpp från fossileldade kraftverk stod tillsammans för ungefär lika mycket. Flygets kollaps bidrog med ungefär en tiondel.
För enskilda länder har fallet varit större, i genomsnitt 26 procent. I Kina föll utsläppen som mest i februari med 24 procent – till stor del beroende på minskade utsläpp från landets industrier och kolkraftverk. I Europa och USA minskade utsläppen som mest i april, i Sverige med ungefär 28 procent. Här berodde tappet framför allt på minskade marktransporter och till viss del minskat flygande.
Kurvan på väg upp igen
Sedan den 7 april har utsläppskurvan för världen börjat klättra uppåt igen, i takt med att restriktioner börjat lätta och den ekonomiska aktiviteten börjat ta fart. I Kina beräknas utsläppen nästan vara tillbaka på “normala” nivåer, och globalt har halva tappet redan ätits upp.
Hur mycket utsläppen kommer att minska under året beror på den fortsatta utvecklingen av pandemin, restriktioner och den ekonomiska återhämtningen. Forskarna anger ett troligt spann mellan 4,2-7,5 procent. Även om raset är historiskt så betonar forskarna att det bör sättas i relation till de 7-8 procent som krävs varje år under kommande decennier, för en hygglig chans att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader.
– Utsläppsfallet är avsevärt men illustrerar samtidigt utmaningarna att klara Parisavtalets mål. Vi behöver systemförändringar genom grön energi och elektrifiering av bilar, inte temporära utsläppsminskningar genom påtvingade beteendeförändringar, säger Rob Jackson, som är professor vid universitetet i Stanford och en av forskarna bakom studien.
Beteendeförändringar räcker inte
– En av mina stora lärdomar är att teknologi och förändrad infrastruktur kommer att bli avgörande, oavsett hur långt vi driver på för beteendeförändringar. Restriktionerna under pandemin ger en känsla av hur långt man kan komma med beteendeförändringar. Resten måste åstadkommas med teknologi och förändrad infrastruktur, säger Glen Peters.
Forskarna betonar vikten av att de stimulanspaket som nu utformas görs i linje med en Green New Deal och inte skjuter klimatomställningen på framtiden. Men också att åtgärder kan vidtas för att göra en del beteendeförändringar mer permanenta, inte minst när det gäller mobilitet och fossilfria transporter.
– Till vilken grad världens ledare tar klimatförändringarna i beaktande när de planerar sina ekonomiska åtgärdspaket efter Covid-19 kommer att påverka de globala koldioxidutsläppen under flera decennier, säger Corinne Le Quéré.
– Det finns möjligheter att åstadkomma varaktiga förändringar och skapa ett samhälle som är mer motståndskraftigt mot framtida kriser, genom att implementera ekonomiska stimulanspaket som också hjälper till att nå klimatmålen, speciellt när det gäller mobilitet, som står för närmare hälften av utsläppsfallet under coronkrisen, säger hon.
