En av dessa förbränningsanläggningar finns i Västerås och tillhör kommunägda Mälarenergi, och just avfallsförbränningspannan kallas Block 6. Den har en maxkapacitet på 480 000 ton sopor om året.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Mälarenergi har kallat Block 6 för bolagets största hållbarhetssatsning. Men hur pass miljövänligt det är att elda sopor, som dessutom är importerade, är en omstridd fråga.
– Avfallsförbränning ingår som ett näst sista steg i avfallshierarkin, före det sista steget deponi. Översta steget är att förhindra att avfall uppstår, följt av återanvändning och återvinning. Det är samhällets ansvar att jobba för att vi ligger så högt upp i hierarkin som möjligt så att så lite avfall som möjligt förbränns eller deponeras, säger Västerås kommunalråd Magnus Edström (MP), och konstaterar att det finns problem med förbränningen.
– Mälarenergis avfallsförbränningsanläggning riskerar att äventyra de översta tre stegen då det blir en enkel åtgärd att skicka avfallet osorterat direkt till Mälarenergi i stället för att jobba med återanvändning och återvinning, fortsätter han.
”Tekniken finns”
Magnus Edström menar att ett av de största bekymren i dag är all plast som eldas upp, då plast innehåller fossila bränslen som orsakar fossila koldioxidutsläpp som påverkar klimatet.
– Plasten ska definitivt återvinnas i stället. Tekniken finns. Här har avfallsföretagen ett stort ansvar. Vafab (kommunerna i Västmanlands kommunförbund för avfallshantering, red. anm.) skickar i dag sitt plastavfall till Mälarenergi. De borde i stället återvinna plasten så att den kan användas till nya produkter, säger Magnus Edström.
Jon Engström, enhetschef på Naturvårdsverket, är övertygad om att ökad materialåtervinning är den enda vägen framåt.
– Det finns ingen annan väg att gå eftersom vi pratar om ändliga resurser och energikrävande processer. Både inom framställning och vidare hantering. På sikt är vi beroende av att få till en bättre återvinning och återanvändning, säger han.
Han konstaterar att man borde kunna återvinna en större del av plasten som i dag bränns.
– Det är dock ett komplext material så det gäller att plasten man tar hand om är av god kvalitet. Då gäller det att i möjligaste mån styra om hela vägen från produktion till avfallshantering så att hela ledet fungerar bättre. För det behövs styrmedel. Det gäller också att det finns en marknad för plasten som återvinns, säger han.
Ny skattemodell
Enligt en ny utredning kan företag som bränner sopor för elproduktion eller fjärrvärme få betala 100 kronor per ton avfall i skatt. Syftet är att minska utsläpp av koldioxid genom att styra avfallshantering mot bättre återvinning. Skatteförslaget har utformats enligt en nettobeskattningsmodell, vilket innebär att skatt tas ut för avfall som förs in till en skattepliktig anläggning och avdrag medges för avfall som förs ut därifrån. En sådan modell är tänkt att stimulera till utsortering av material som kan materialåtervinnas.
Förslaget från utredningen bereds nu i regeringskansliet och därefter kommer det att gå på remiss.
Katarina Hogfeldt-Forsberg, hållbarhetschef på Mälarenergi, menar att när avfallet väl har kommit till anläggningen är det svårt att göra något åt det.
– Vi kör ett varv till där vi kan sortera ut sten, glas och metaller. Vid avfallsförbränningen eldas det som kommer in, säger hon och fortsätter:
– Så det handlar om hur det ser ut längre upp i kedjan och vad man har lyckats sortera. Visst, vi får in material som man skulle önska att man kunde materialåtervinna i större utsträckning. Men då ställer det krav högre upp i avfallshierarkin – att vi producerar varor så att material är möjligt att återvinna och att företag och privatpersoner blir bättre på att sortera, säger hon.
Hon konstaterar att det är ett samhällsproblem att de som utför avfallsförbränningen är längst ner på kedjan och har liten möjlighet att påverka vad som tas emot.
– I en värld där det är billigare att köpa nytt än att reparera – då blir det ingen materialåtervinning. Hela samhällets strävan måste vara att minska resursslöseriet. I den bästa av världar skulle vi ha väldigt lite avfall som uppstår, säger hon.
”Vi producerar energi”
Mälarenergi har en negativ inställning till den föreslagna förbränningsskatten.
– Inställningen är att det inte löser någon problematik. Vi producerar energi och vilket bränsle vi använder oss av styrs av miljömässiga och ekonomiska skäl. Blir bränslet för dyrt så växlar vi över till ett annat. Men det löser inte avfallsproblematiken. Då gäller det att man blir bättre uppströms. Vi måste börja förebygga så vi inte får så mycket avfall som vi får i dag.
Det pågår ett intensivt arbete bland myndigheter och kommuner, vilket de kommande åren ska leda till att mer textil återanvänds och material återvinns, att mindre mat slängs i onödan och att den svenska konsumtionen ska ge upphov till mindre avfall.
Maria Ivarsson är projektledare för det avfallsförebyggande programmet inom Naturvårdsverket. Hon förklarar att det avfallsförebyggande arbetet pågår för fullt.
– Vi är i en intensiv fas där vi formerar oss. Om vi är kreativa kan vi göra ännu mer, säger hon.
