Vissa tonfiskarter har så gott som försvunnit. Liksom havssköldpaddan i Stilla havet. Till och med en vanlig matfisk som makrillen har minskat med 74 procent. Men minskningen av fiskbeståndet handlar inte bara om några enstaka arter. Totalt har antalet fiskar, ryggradsdjur och marina däggdjur halverats mellan 1970 och 2012.
– Jag blev faktiskt lite chockad över resultatet. Det här har hänt under så pass kort tid, under ens egen livstid, säger Tom Arnbom, expert på havsfrågor på Världsnaturfonden, WWF.
En stor anledning till minskningen är det ökade fisket, och fiskemetoderna. Dels är det globala fisket alldeles för omfattande – fiskeflottan är mellan två och tre gånger så stor som den borde vara om fisket skulle vara hållbart – och dels fiskas det ofta med bottentrålar som förstör bottenmiljön och dessutom orsaker stora mängder bifångst.
– Det är enormt mycket fisk som kommer på sidan om och som sedan bara kastas tillbaka. Idag finns inget system som reglerar det riktigt, säger Tom Arnbom.
Kvoter måste följas
Ytterligare ett problem är exploatering av områden där fisken lever och förökar sig.
– En stor del av mangroveträsken har skövlats, och det påverkar bestånden eftersom mangrove är barnkammare åt många fiskarter. Samtidigt håller också korallreven på att försvinna både på grund av klimatförändringar och för att man till exempel förstör dem genom att bygga hamnar. Det påverkar mängder av arter.
Men trots den dystra utvecklingen menar Tom Arnbom att det inte är kört. En stor del av fiskbeståndet kan återhämta sig.
– Följs de kvoter som experterna rekommenderar, och om områden där fiskar förökar sig skyddas, då kan det gå. Det lär inte blir lätt eftersom många vill tjäna pengar på fisket och bara tänker kortsiktigt, men vågar man bara ta de nödvändiga besluten så finns ändå hopp.