Besöksnäringen är en av få ljuspunkter i en kommun i ekonomisk uppförsbacke. Men den som tar tåget till Kramfors för vidare färd till sevärdheterna blir troligen stående vid den folktomma busshållplatsen längs med rälsen. Busslinjerna är många, men avgångarna få, och de passar varken turister eller folk i arbetsför ålder. 

Motvilliga bilister

Anna Norvell är konstnär och jobbar halvtid på biblioteket i Kramfors. Efter ett liv i storstäder insåg hon strax efter flytten till Kramfors kommun att här är bil ett måste.

– Jag var tvungen att ta körkort. Motvilligt, men det går inte att få ihop det praktiskt med jobb och barn här på landet utan bil, säger hon.

Det är frustrerande att tvingas öka sina klimatutsläpp, när de tvärtom måste minska. Den uppfattningen delar hon med de andra i nystartade nätverket Omställning Kramfors som hon är en av initiativtagarna till. I ett mejl till redaktionen beskriver de sig som representanter för de ”som bor på landsbygden som inte röstar på SD för att få billigare bensin. Vi som känner oro och inte lättnad över politikers löften om glesbygdens dispens att fortsätta köra bil”.

Dagens ETC var med när några av medlemmarna träffades i personalköket ovanför bibliotekets lånesal.

– Jag är av den impopulära åsikten att drivmedel som bensin måste bli mycket dyrare för att människor ska börja ställa krav. Vi som bor på landsbygden är väldigt bekväma med bilen – och vi är faktiskt beroende av den, säger Anna Norvell.

Skolskjuts för alla

Alla på plats har bil, några har två bilar i familjen. Det speglar hur det ser ut i kommunen, där antalet bilar är betydligt fler än hushållen. Erik Schrammel är småbarnsförälder. Han suckar.

– Jag skulle egentligen inte ha haft någon bil alls, och när vi flyttade hit sa vi ”två bilar blir det aldrig”, men nu sitter vi där, säger han. 

– Det beror på att vi bor på ett ställe och jobbar på varsitt håll och när vi ska hämta och lämna barn så måste vi ha en bil till. Det är omöjligt för oss att åka buss till jobbet, även för mig som har väldigt flexibla arbetstider. Det finns ingen buss som går hem till oss, säger Erik Schrammel.

Så ser det ut för många. Busstrafiken är i praktiken skolbusstrafik. Vem som helst får åka med men det är grundskolans tider och geografiska placering som styr utbudet. Det gör att det för de flesta är omöjligt att arbetspendla med kollektivtrafiken i kommunen. 

Pernilla Söderlind jobbar deltid med yoga och lymfmassage i Kramfors. Hon kan anpassa sina tider till busstrafiken, men skulle helst vilja cykla till jobbet även om det är en bra bit till Nyland norr om stan, där hon bor .

– Men det går inte att cykla, det är livsfarligt. Öds kurvor är kända för att vara olycksdrabbade, det är berg på ena sidan och stup på den andra, jättevackert men smalt också, säger hon.

Ödskurvorna är en del av riksväg 90, den enda vägen in till Kramfors norrifrån. Där kör bilar, bussar och timmertransporter i hög fart och det finns varken cykel- eller gångbana. Utsikten över Ångermanälven är betagande men knappast värd att riskera livet för.

”Det vore drömmen”

– Det funkar att klara sig utan bil som pensionär om man har inställningen att man kan vänta här och där i några timmar tills bussen kommer, säger Monika Sundström som bott i kommunen sedan tidigt 80-tal. 

– Kollektivtrafiken har sett ungefär likadan ut sedan dess, säger hon.

Många idéer lanseras under mötet – om utbyggda cykelbanor, samåkning, elbilspooler och osandade spår för sparkstötting under vintern. I dagsläget går det inte ens att ta sig över landmärket Höga kusten-bron till fots eller med cykel. Så sent som 1997 när bron byggdes fanns inte tanken att någon skulle vilja passera på annat sätt än i bil.

Som ett minimum önskar sig gruppen möjligheten att arbetspendla, i alla fall till Kramfors och några av de större arbetsplatserna i kommunen, och kanske någon buss till huvudorten även på helgerna.

– Det vore drömmen, verkligen. Jag tror på kollektivtrafik för arbetspendling och offentligt finansierade elbilspooler för övriga resor,  säger Erik Schrammel.

Självklart finns det pengar, det handlar om politisk vilja. Och vi har en regering som abdikerat helt från klimatpolitiken

Finns det vilja finns det pengar

Utsläppen från inrikes transporter motsvarar ungefär en tredjedel av Sveriges totala klimatutsläpp inom landets gränser. De ska minska med minst 70 procent senast 2030 jämfört med 2010, enligt klimatmålen som Ulf Kristerssons regering visserligen konstaterat inte kommer att nås med beslutade styrmedel. 2045 ska de fossila utsläppen vara noll. Det gäller även Sverige utanför storstäderna. Hur ska landsbygden kunna ställa om när det inte ens går att ha en fungerande vardag utan bil?

För medlemmarna i Omställning Kramfors är frågan mycket större än tätare bussturer.

– Idag är allting centraliserat, i hela Sverige. Vi har byggt in oss i ett bilberoende och nu måste vi bygga oss ur det, bo i mindre enheter där man inte behöver åka två mil för att komma till en affär, förskola, fritids eller skola. Det handlar om infrastruktursatsningar, säger Anna Norvell.

Men inte bara det. 

– Medborgarlön kanske måste upp på agendan igen, och arbetstidsförkortning, säger hon. 

Den vanliga invändningen att det inte finns pengar håller inte, menar hon. 

– Det här måste upp på en högre nivå, staten måste gå in med satsningar. Vi har inget val, vi måste ställa om från bilberoendet om vi ska ha en framtid, säger hon, och tillägger: 

– Självklart finns det pengar, det handlar om politisk vilja. Och vi har en regering som abdikerat helt från klimatpolitiken.

De flesta som bor här har inga alternativ till fossilbilen

Ålderstigen flotta

– Både för den här regeringen och den förra handlar omställningen huvudsakligen om att man ska köpa elbil. De flesta som bor här i Kramfors har knappast råd att byta ut sina fossilbilar mot elbilar. Vi har inte råd med det. Alls. Vi som bor på landsbygden lämnas i sticket, säger Erik Schrammel.

Siffror från myndigheten Trafikanalys visar att Kramfors har en av landets äldsta personbilsflottor, med en genomsnittsålder på knappt 14 år. Nyaste bilarna finns i Stockholmskommunen Solna.

Samtidigt är kommuninvånarna i Kramfors äldre än rikssnittet och medelinkomsten flera tusen kronor lägre.

En stor oro i gruppen är att när den stora samhällsomvandlingen väl inleds så kommer landsbygdsborna att lämnas med två alternativ: Skaffa elbil eller flytta. Frågan är vart.

– Vi kan inte föra en politik som gör det omöjligt att bo på landsbygden, det är ju omöjligt för många att bo i städerna också, för det finns inga lägenheter, säger Anna Norvell.

Framgångsrikt valfjäsk

Det kan förklara att en del lokalbor är misstänksamma när omställning och höjda bensinpriser kommer på tal. Även i röda Kramfors gjorde SD sitt bästa riksdagsval någonsin förra året, med en dryg femtedel av rösterna.

Kan det ha med bensinpriserna att göra?

– Självklart har det det, säger Anna Norvell.

Hur ska mer kollektivtrafik finansieras?

– Höj bensinpriset. Det är väl det bästa sättet att få folk intresserade av kollektivtrafiken, säger Monika Sundström, men hon lyfter också fram möjligheten att låta stora företag vara med och betala.

– Vi skulle kunna sätta pris på utnyttjande av de naturresurser som finns här, och använda pengarna till omställning i kommunen.

Hur stort är engagemanget för klimat och miljö generellt här i kommunen?

– Inte så stort. Det har en social funktion också att vi träffas, för vi känner oss alla ganska ensamma om det, säger Monika Sundström.

Flyttar man hit vet man att det är bilen som gäller. 

Kalkylen går inte ihop

Den trafik Kramfors finansierar inom kommunen är till nästan hundra procent anpassad till skolelevernas behov. Det konstaterar även Stefan Välijeesiö, samhällsplanerare med ansvar för trafikfrågor, när vi träffar honom långt nere i kommunhusets inre.

– Det är för att lagen säger att det är kommunens ansvar att se till att eleverna i grundskolan kommer till skolan. Vi har inget val, konstaterar han.

Varför kan inte det utbud som redan finns byggas på med ett par avgångar till morgon och kväll?

– De är en ren kostnadsfråga. Linjerna har tidigare haft fler turer. Utbudet har bantats successivt, man har gjort besparingar på kollektivtrafiken, precis som man gjort besparingar på andra områden, som skolan och vården.

– Nu är det bara ett minimum kvar, det är inte mycket mer man kan spara på busstrafiken.

Stefan Välijeesiö har svårt att se hur Kramfors och region Västernorrland skulle kunna erbjuda en kollektivtrafik som gör att folk inte längre behöver bil.

– Det skulle kräva otroligt stora resurser. Region Västernorrland går 800 miljoner back.

– I Kramfors bor en liten, åldrande och sjuk befolkning, spridd över ett stort område. Det är dyrt att bedriva en attraktiv kollektivtrafik och kommunen har inte mycket pengar, sammanfattar han. 

Befolkningskurvan är i dalande sedan länge i Kramfors, men en liten vändning kan anas.

– Vi har faktiskt haft positiv inflyttning för första gången de senaste åren. Men flyttar man hit vet man att det är bilen som gäller. Stora delar av kommunen kan du inte åka till alls på kvällar och helger. Så ser det ut i många kommuner i norr, säger han.

Politiska vägval

Mathias Sundin är trafikchef på regionens kollektivtrafikmyndighet. Han berättar att regionen nyligen dragit igång ett test med så kallad anropstrafik, som om det faller väl ut ska göra det möjligt för invånarna att åtminstone några gånger per dag kunna ta sig till och från större samhällen med kollektiva färdmedel. 

– Initiativet kan troligen öka det kollektiva resandet i kommunerna om det genomförs, säger han.

Men det är knappast svaret på hur utsläppen från privatbilismen ska ner till noll.

Om 22 år ska hela Sverige ha ställt om. Har ni på regionens gemensamma kollektivtrafikmyndighet fått något uppdrag att öka kollektivtrafiken så mycket att målen kan nås?

– Nej, det har vi inte. Det är en diskussion vi vill att politiken ska ha framöver. Vilken roll ska kollektivtrafiken ha? Ska den betraktas som en möjliggörare för både regional utveckling och klimatomställning? För då kommer den att kosta en del pengar. Eller ska kollektivtrafiken bara leva upp till minsta möjliga nivå och ha en så god självfinansieringsgrad som möjligt? Då är det en helt annan sak vi pratar om, säger Mathias Sundin.

– Det där är viktiga politiska vägval som behöver göras, inte bara i vårt län utan runt om i hela världen.

Att plocka från välfärden och skolan är inget alternativ 

”Vi behöver hjälp”

Malin Svanholm är kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Kramfors där Socialdemokraterna styr tillsammans med Vänsterpartiet.

– Om vi haft alla pengar i världen hade vi haft en helt annan kollektivtrafik. Jag har full förståelse för att människor tycker att det går för få bussar. 

Hur mycket pengar skulle krävas för att erbjuda arbetspendling i kommunen?

– Det är omöjligt att svara på för alla jobbar inte på samma ställe. Vi är länets mest företagstäta kommun med arbetsplatser överallt och många arbetar dessutom i närliggande kommuner. Vill man ha en enkel lösning hittar man den inte, säger Malin Svanholm.

Hur ska Kramfors och andra landsortskommuner kunna ställa om inom tjugo år?

– Vi behöver mer pengar till kollektivtrafiken. Att plocka från välfärden och skolan är inget alternativ, och det måste vi idag om vi ska erbjuda mer buss- och tågtrafik.

Kostnadsutjämningssystemet för kommuner innebär att rikare kommuner bidrar till fattigare kommuner. Grundtanken är att alla kommuner och regioner ska ha samma ekonomiska förutsättningar. I systemet finns en särskild post för kollektivtrafik.

– Den ger inte ens kostnadstäckning för den kollektivtrafik vi har idag.

Var ska medlen till omställning komma från?

– Vi behöver hjälp från staten. Visst kan vi beskatta våra medborgare hårdare men vi har redan en hög kommunalskatt. Det kommer att bli väldigt svårt att få till en klimatomställning om vi inte får hjälp, säger Malin Svanholm.

Lokalbor om kollektivtrafiken

Thom Vikner, 31

Gör: Byggarbetare 

Bor: Härnösand

Jobbar: I Kramfors nu

Färdmedel: Tar bilen till jobbet

Skulle du åka buss om det gick fler bussar?

– Ja, det skulle jag nog kunna tänka mig. Men då ska de gå oftare på kvällarna och lite senare, åtminstone till nio. Annars kan jag inte ta mig hem. 

Skulle du kunna tänka dig att betala mer skatt för bättre kollektivtrafik?

– Ja, det skulle jag nog kunna göra.

Tror du att höjda bensinpriser skulle få folk att ställa krav på bättre kollektivtrafik?

– Nej, det blir bara dyrare transporter och dyrare mat, folk kommer inte klara sig. Jag skulle helst se bättre kollektivtrafik och sänkta bensinpriser.

Melinda Huss, 17, och Paul Thorén, 18

Gör: Studerar i Kramfors

Bor: I centralorten Kramfors och Veda

Färdmedel: Buss eller bilskjuts

Räcker den kollektivtrafik som erbjuds för era behov?

– De borde lägga till fler avgångar, säger båda.

– Det vore bra med åtminstone en senare buss så man kan vara i stan lite längre med vänner utan att behöva bli hämtad, säger Paul Thorén, som håller på att ta körkort.

Skulle ni kunna tänka er att inte ha körkort och bil om kollektivtrafiken var tätare?

– Nej, med bil kan man åka när som helst, var som helst, säger Melinda Huss.

Lennart Lund, 70, och Jan Wiik, 66

Gör: Pensionärer

Bor: I centralorten Kramfors

Färdmedel: Promenerar eller åker kollektivt. 

Hur tycker ni att kollektivtrafiken fungerar?

– Jag skulle gärna se fler lokalbussar. Många är i behov av färdmedel, inte minst äldre. Det vore bra med bussar en gång i halvtimmen, säger Lennart Lund.
– Jag åker väldigt mycket kollektivtrafik. Jag har precis gått i pension, men tidigare hade jag månadskort och jobbade som lärare i Sollefteå och tog alltid bussen, det funkade mycket bra, säger Jan Wiik.

Eva Westman, 60

Gör: Fotvårdsspecialist och laserterapeut

Bor: Undrom, Sollefteå kommun

Jobbar: I centralorten Kramfors

Färdmedel till jobbet: Bil

Varför åker du bil till jobbet?

– För att det inte finns bussar som passar till när kunderna kommer. Med skolbussen som går nu kommer jag för sent.  

Är bristande kollektivtrafik något som diskuteras bland lokalbor?

– Nja, det har inte fungerat med kollektivtrafiken under lång tid så folk blir vana vid att ta bilen, och passar på att handla och göra ärenden på hemvägen. Då behöver man inte åka iväg enkom för att göra ärenden sen.

Laura, 51, och Adriaan Lamkamp, 48

Gör: Hemmafru och säljare

Bor: Bollstabruk

Jobbar: Bollstabruk

Färdmedel: Bil

Hur gör ni för att ta er till Kramfors och andra orter?

– Vi åker bil. Det finns bara skolbuss, så det är inget alternativ och tåget stannar inte i Bollstabruk. Det är inte lätt, säger Adriaan Lamkamp.

Om det fanns fler turer med bussen, skulle ni välja att åka kollektivt då?

– Ja, med fler turer skulle vi göra det, ja, säger Laura Lamkamp.