här är ett gammalt fint hus, stängda välmålade trädörrar till varje kontorsrum. Det ser ut lite som ett sånt där kontorshus Monty Python hade älskat, fast ännu tystare. Klick, klack längs korridoren. Nästan längst ner sitter Statssekreterare Paal Björnestad i sitt rum. Han har ett vackert och lite blygt leende, en alltför stor slips och kavaj och ett snällt handslag. Jag tycker omgående om honom.

Han representerar Norges rasistiska parti – Fremskrittspartiet – sitter i finansdepartementet och styr över den norska oljefonden. Förstå storheten här. Världens största offentliga fond ligger på hans bord, ja världens största och för att en svensk ska förstå den makt detta högerextrema parti ansvarar för är det alltså som om Jimmie Åkesson styrde över riksgälden och finansdepartementet längst ner i en diskret korridor på Jakobsgatan.

Paal säger att det viktiga är samsyn. Att man vill samma sak.

Han säger att Norge självklart vill göra sitt för att rädda världen. Och att det finns olja för tusentals miljarder kronor till att ta upp.

Min bild av Norge är formad av en uppenbart rasistisk visa. Från Mosebacke Monarki kom låten ut från den grå teverutan in i min tonårshjärna och jag kan fortfarande sjunga den.

”Norge, Norge, det är ett

ruttet land.

Norge, Norge, ett jävla rövarband.

Norrmän, norrmän, dom fiskar dålig torsk.

Så om du ser en slisk

och han stinker rutten fisk

är han utan tvivel norsk.”

Det kallades satir på den tiden, idag skulle det kallas en grov kränkning och aldrig publicerasoch ändå klibbar orden sig fast i tankarna när tåget passerar Värmlands mörkaste skog och mobiltelefonen säger att man passerat något slags gräns.Finns det en gräns på riktigt? Är det inte bara en digital signal som byter bolagets logga i telefonen?

Jag ser ut genom fönstret, husen blir större, gatorna mindre livliga och världens rikaste folk visar sig i form av en kutryggig man som i regnet bär på en stor låda med lime. Världens rikaste folk. Vilken fantastisk makt att få i sin hand.

En varudeklaration: Detta är en artikel om moral, om rikedom och om hur jorden går allt närmare en klimatkollaps medan världens rikaste land blir rikare och rikare. Det är en artikel för den med starka nerver och en mycket positiv syn på människans kraft.

Jag vill bara ha det sagt på en gång.

LÄS HELA REPORTAGET I ETC HELG

Det här är ett utdrag ur ETC helgs specialupplaga om klimatet.
Köp hela tidningen för att läsa resten av reportaget.