Det ser ut som en savann, fast grönare. Ett ensamt träd hukar under vinden och skänker skugga i ett annars platt och öppet landskap. Kristianstads vattenrike får snarare tankarna till Serengeti i Kenya än Skåne. I horisonten ses mörka stora stenblock som verkar röra på sig ju närmare bilen kommer. Nej, det är inte stenar utan svarta kor. Nej, det är inte kor, det är vattenbufflar! Lantbrukaren Olof Friberg stannar bilen, går ut och plockar fram en blå spann.

– Kooooooompisar!, ropar han samtidigt som han rasslar med spannens innehåll.

Fem stora och två små kroppar sätter genast full fart mot honom. De lika majestätiska som skräckinjagande hornen guppar i takt med vattenbufflarnas galoppsteg. När de kommer fram till grinden utstöter de uppspelta grymtningar, som skulle kunna beskrivas som en blandning av lätena från en griskulting och en groda. Huvudena är stora och ögonen milda. 

Olof Friberg sätter ner spannen med ensilage och kliar en av vattenbufflarna ömt bakom örat.

– De är väldigt sävliga.

Bufflar på nya uppdrag

Trots den mysiga stämningen har vattenbufflarna bara varit hos Olof Friberg sedan februari i år. Tanken på att ha vattenbufflar föddes dock för länge sedan. 2005 gjorde Olof Friberg sitt examensarbete för SLU på en bondgård i Indien. Landet var redan då världens största mjölkproducent och ett svenskt företag ville att han skulle testa deras företagets mjölkutrustning på vattenbufflar.

– Jag hade aldrig sett en vattenbuffel innan och de i sin tur blev väldigt reserverade när de såg mig. De märkte direkt att jag var ny och släppte inte ner mjölk överhuvudtaget. Men efter att ha förtjänat deras respekt kom deras trevliga utstrålning fram och jag insåg att de är väldigt coola djur.

När han och hans fru Lena några år senare fick ta över svärföräldrarnas gård började tankarna på att skaffa egna vattenbufflar för att producera ost. Det skulle dock dröja ytterligare några år innan han och hustrun Lena Friberg faktiskt gjorde slag i saken och skaffade några. Och när bufflarna väl kom hade de fått ett helt annat uppdrag: att hålla våtmarker öppna.

Kraftigt minskade bidrag

Idén till att låta vattenbufflar beta i skånska våtmarker utvecklade Olof Friberg tillsammans med Länsstyrelsen i Skåne och är ett försök att stävja de problem som de senaste årens kraftigt minskade miljöbudget har bidragit till.

– Vi har fått jättemycket mindre anslag från regeringen och det kostar att använda röjningsmaskiner för att hålla våtmarkerna öppna. Vattenbufflarna är ett test för att se hur mycket de kan bidra till att minska problematiken med igenväxta våtmarker, säger Susanna Isberg, naturvårdsförvaltare på Länsstyrelsen Skåne.

Enligt Susanna Isberg är det inte helt givet att bufflarna blir billigare än maskiner i slutändan.

– Men de är definitivt bättre för den biologiska mångfalden och de kommer åt på ställen där maskinerna har svårt att ta sig fram.

200 våtmarker hotas

Länsstyrelsen Skånes budget har minskat med drygt 70 procent det senaste året, vilket har inneburit att de cirka 200 våtmarker som finns i Skåne, och som de har fått pengar för att anlägga, nu riskerar att växa igen.

– Vattenbufflarna är uppenbarligen inte hela lösningen för det behövs flera hundra för att hålla alla våtmarker öppna, men det är det bästa rent biologiskt, det är jag övertygad om. För den här naturtypen finns det ett oändligt behov, säger Susanna Isberg.

På grund av den minskade budgeten är vattenbufflarna i princip det enda miljöprojekt Länsstyrelsen Skåne har lagt pengar på – bortsett från arbetslag där långtidsarbetslösa och nyanlända gör naturvårdsinsatser, vilket är ett mångårigt samarbete med Skogsstyrelsen. Utan vattenbufflarna skulle den savannliknande miljön utanför Kristianstad snart växa igen med höga sälg- och videsnår. Det skulle ta många år att återställa det som en gång varit.

– Utan bete blir det snabbt skog igen. Man kan inte vänta med att skydda områdena för då försvinner de, det handlar bara om några år. Nu får vi strypa allt – det gäller inte bara biologisk mångfald utan även friluftsliv. Vi får ta bort toaletter och soptunnor och så vidare, säger Susanna Isberg.

Olof Friberg sammanfattar problematiken:

– Tidigare regeringar har gett pengar för att bygga eller återställa våtmarker, men nu ges inga pengar till skötseln. När man skär ner på miljöbudgeten växer våtmarkerna igen och man förlorar landskap som är svåra att få tillbaka. Hade jag fått önska hade man satt en miljöbudget på 25 år, men så funkar det ju tyvärr inte.

Han tar upp en neongrön plastskrapa och börjar rykta bort lera från en av vattenbufflarna. Det kliar skönt och djuren knuffar undan varandra för att bli den som får njuta av skrapan. Det är tydligt att de är stora personligheter. En är reserverad och vill inte alls hälsa på främmande människor, en annan är nyfiken, men sjasas iväg av de som har högre rang. En tredje njuter skamlöst av all uppmärksamhet.

– Akta, nu lägger hon sig ner, säger plötsligt Olof Friberg.

Den stora vattenbuffeln med de enorma hornen ligger utsträckt på marken som en hund medan Olof Friberg står böjd över henne och kliar henne på magen. De långa och breda klövarna spretar i gräset.

– De fungerar ungefär som snöskor, fast i vatten. De gör att bufflarna har lättare att ta sig ut i vassbältet och lättare att kommer loss ur lera. Bufflarna kan till och med beta under vattenytan.

Skapar rädsla hos vissa 

Precis som Susanna Isberg menar han att det behövs många fler vattenbufflar för att möta behovet. I dagsläget betar fem vuxna bufflar på 12 hektar, men det behövs 30-40 bufflar per hektar för att hinna beta ner alla växtlighet.

– Vi har också insett att de behöver vara ute tidigt. Helst redan i april när det inte finns så mycket uppväxt för att inte ens ge växtligheten en chans. Det går absolut att skala upp flocken.

Vattenbufflarna har redan uppmärksammats i sociala medier, främst för sitt exotiska utseende, men också för att vissa tror att de är den livsfarliga afrikanska varianten som har släppts ut i de skånska våtmarkerna.

– Men de som träffar dem märker snabbt att det snarare är som att möta åsnan Ior i Nalle Puh. Om de vill kan de verkligen smälta hjärtan, säger Olof Friberg.