– Det är ju inte bra av klimatskäl. Jag tror att ingen var medveten om storleken av det problemet, säger Matti Ermold, handläggare på Naturvårdsverket till Sveriges radio.

När samhället bygger infrastruktur på torvmarker skapar det utsläpp av växthusgaser. Det sker även en stor indirekt exploatering av våtmarker, alltså områden som inte direkt bebyggs, men ändå på verkas av till exempel utdikning, skriver Naturvårdsverket.

– Exploateringen som sker varje år får betydande konsekvenser. Speciellt oroande är siffrorna över exploateringens påverkan på omkringliggande torvmark eftersom den motsvarar ytan som Sverige årligen återväter, förklarar Matti Ermold.

Ser man till det så kallade påverkansområdet som är 20 meter runt en byggnad, järnväg eller väg blir nämligen siffrorna för exploatering av våtmark när det gäller byggnader tio gånger högre än den för direkt exploatering. Samhällsbyggnad är därmed ett stort hot mot våtmarkerna.

– Historiskt sett har dikning varit det största hotet mot torvmarker, men framöver kan exploatering vara ett allt större problem, skriver Helena Öberg, handläggare på Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande.

– Det kommer att finnas en fortsatt efterfrågan på marken, speciellt i södra och mellersta Sverige där vi också behöver återskapa fler våtmarker för att klara flera miljö- och klimatutmaningar.

En förklaring som Naturvårdsverket fått från Norrköping och även från Stockholms kommuner är att det är lättare att bygga på våtmark än annan mark.

– Annars har de de här stenigare områdena som är kanske svårare att exploatera. Så det är enklare att exploatera just de här blöta markerna och fylla igen dem, säger Matti Ermold, som efterlyser större hänsyn till våtmarker när exploatering planeras.