Efter fiaskot på klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 var rörelsen som bortblåst. En kortlivad generation klimataktivister la isbjörnsdräkterna på hyllan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Efter något års Köpenhamnsdepression växte en ny mix av strategier och metoder fram över världen: lokalt baserade aktioner mot fossil infrastruktur, divesteringskampanjer, att bygga bredare allianser för en rättvis omställning.
Nu börjar vi se resultaten av denna klimatrörelse i Sverige.
Ungdomar leder
Olivia Linander var inte med i Köpenhamn 2009. Hon var då 17 år. Två år senare deltog hon i den första Power Shift-konferensen i Sverige.
Power Shift startade i USA för att få ungdomar att se att de har makten och ansvaret att ställa om samhället. Det budskapet har Olivia Linander förkroppsligat.
Hon har bland mycket annat startat den svenska klimatungdomsorganisationen Push Sverige, stämt den svenska staten för sin försäljning av Vattenfalls kolgruvor och arbetat i tre och ett halvt år som svensk samordnare för klimatorganisationen 350.org.
Nu förbereder hon ett klimatläger i Göteborg, inspirerat av liknande i Tyskland och Storbritannien. Inget gör hon förstås själv. De hon jobbar med är inte sällan i ungefär samma ålder, eller i pensionsåldern.
Generationerna däremellan saknas ofta, men Olivia Linander hoppas träffa några av dem under klimatlägret.
Divesteringsframgångar
Den svenska klimatrörelsen är på uppsving, inte minst tack vare att divesteringskampanjerna (divestera – överge en investering) har nått framgång.
Svenska kyrkan, Örebro kommun och Umeå universitet är några av de aktörer som de senaste åren lovat att sälja sina innehav i fossila bolag.
– Divesteringsrörelsen har gjort att folk fått lära sig att kampanja, ta utrymme i media och inte gå med på de villkor i debatten som är just nu utan skapa sitt eget narrativ. Det utmanar fossilindustrin på ett sätt som inte har gjorts tidigare i Sverige, säger Olivia Linander.
Vill påverka Nobelstiftelsen
Alyona Kashyna skriver under på den beskrivningen. Hon gick med i Fossil Free Sverige för ett år sedan. Under Nobelveckan i höstas lanserade de sin kampanj för att få Nobelstiftelsen att sälja sina innehav i fossilindustrin.
– Nobelstiftelsen uppmärksammar det bästa som mänskligheten gör och då blir det ologiskt att de profiterar på något som undergräver mänsklighetens framtid, säger Alyona Kashyna.
Genom det internationella Fossil Free-nätverket har 19 nobelpristagare skrivit under på kravet att Nobelstiftelsen ska divestera, berättar Alyona Kashyna.
– Nobelstiftelsen är känd världen över. Om de visade vägen så skulle säkert många andra följa efter.
Klimat-infiltrerar PRO
Fossil Free Sverige driver också en kampanj för att de svenska pensionsfonderna ska divestera. För att stödja den kampen har Johanna Blomberg gått med i PRO, Pensionärernas riksorganisation.
Tillsammans med en pensionärsvän formulerar hon en motion till PRO:s kongress i vår, som ska kräva att AP-fonderna divesterar från fossilindustrin.
Johanna Blomberg ägnar dagarna åt att fundera över hur fler kan engageras. Inom Jordens vänner är hon en av dem som arrangerar Malmöversionen av den globala People’s Climate March, som sker varje april.
– Vi pratar om hur den demonstrationen ska bli som Pride, någonting som alla med anständighet går med i, för det är allas fråga. Det är jätteviktigt att det blir allas fråga.
Johanna Blomberg är en av flera inom klimatrörelsen som strävar efter att bredda den genom att knyta ihop flera kamper och rörelser. För henne innebär det bland annat att organisera protester mot frihandelsavtal som CETA och TTIP och skapa en allians mellan klimatrörelsen och flyktingrättsrörelsen i Skåne – för att de ska stötta varandra, men också för att frågorna tvingas ihop i takt med att klimatflyktingarna blir fler.
Rättvis omställning
Alliansskapande är också ett av huvudsyftena med Climate Camp Sweden, som arrangeras på Hisingen i Göteborg 3–7 augusti.
– Vi vill få till ett skifte i hur folk ser på klimatkamp, säger Olivia Linander. För henne är klimatet en rättvisefråga. Omställningen måste ge makt till de som i dag drabbas hårdast av klimatförändringarna, så att lösningarna inte reproducerar ojämlikheten, menar Olivia Linander.
– Väljer vi dyra elbilar i omställningen eller väljer vi kooperativägda lokala energilösningar?
Vill stoppa naturgas
Klimatlägret handlar också om att protestera mot bygget av en ny naturgasterminal i Göteborgs hamn. Eller fossilgasterminal som Olivia Linander kallar den, för att markera att naturgas är ett fossilt bränsle.
Göteborgs stad och regeringen motiverar terminalen med att den kommer att underlätta en övergång från olja till naturgas i hamnen och därmed minska den lokala miljöpåverkan.
– Fossilgas har kommit undan lite och att vissa till och med ser det som en övergång till förnybart. Men vi ser att det kan bli en jättestor bromskloss i klimatomställningen, säger Olivia Linander.
Under klimatlägret utlovas direktaktioner mot terminalbygget, och Olivia Linander menar att de olydnadsaktioner som var populära inom den svenska klimatrörelsen för tio år sedan är på väg tillbaka.
– Förra året skickade vi 200 svenskar med buss till Ende Gelände i Tyskland. Då lärde sig väldigt många mer om direktaktioner och fick också erfarenheter av det.
Rörelsen behöver fler
I dag står klimatfrågan inte högt upp på mediernas dagordning, vilket den gjorde 2007. Men kanske står rörelsen bättre rustad, med en flora av strategier och stabilare internationella nätverk.
Det som krävs, det är de flesta i dagens klimatrörelse överens om, är fler människor som kanaliserar sin klimatångest i handling.
