Hon har googlat upp ett ekocafé i närheten, där vi ses på förmiddagen.
– Jag har alltid brytt mig om miljö och natur och gav tidigt ett löfte att stå upp för naturen – som saknar en egen röst. Positioner och hierarkier intresserar mig däremot inte, bara frågan hur jag kan påverka så mycket som möjligt på natur- och miljöområdet, säger Rebecka Le Moine, som har en master i biologi, ekologi och naturvård.
– Visst har jag funderat på en akademisk karriär, men det finns redan mycket kunskap.Vi vet att situationen är allvarlig – det är de politiska besluten som saknas, fortsätter hon.
Övertygelsen om att det krävs en djupgående politisk kursändring för att hantera klimat- och miljökrisen – och stödet från över 8 procent av Miljöpartiets röster i Östergötland – har tagit henne hela vägen in i parlamentet.
– Det känns speciellt, till skillnad från många andra har jag inte haft några politiska uppdrag tidigare. Jag är paff över hur många röster jag fick, det innebär mycket bekräftelse och ett stort förtroende, det är jätteroligt, säger hon.
Debatten flyttad högerut
Trots att samtliga partier utom SD kallar klimatkrisen vår tids ödesfråga dröjer politiska beslut som svarar upp mot frågans allvar. Rebecka Le Moine tror att det bottnar i oviljan att på allvar ifrågasätta tillväxtsamhället.
– Jag tror att man måste vara väldigt systemkritisk om man på riktigt vill lösa klimatfrågan. Den handlar inte om att snåla in koldioxidekvivalenter här och där, utan om att ställa om till ett samhälle som sätter planeten före ekonomisk tillväxt. Vi kan inte fortsätta konsumera som vi gör och öka våra fotavtryck som hittills, säger Rebecka Le Moine.
Ända fortsätter lösningen på klimat- och miljökrisen att till stor del hivas över i medborgarnas – eller snarare konsumenternas – knä. Välj ekobananer, naturbeteskött och förnybar el. För övrigt är det business as usual.
– En väldigt liten del av befolkningen har kunskapen, tiden och ekonomin för att vara medvetna konsumenter. Dessutom har vi inte tid att gå den vägen. Det som är absolut sämst för klimat och miljö måste politikerna våga ta ansvar och säga nej till, säger hon.
Miljöpartiet tappade stora delar av sitt stöd efter fyra år i regeringsställning. Vad tror du att det beror på?
– Jag tror att många gräsrötter och gröna väljare inte känner igen sig i partiet. Om vi ska lösa miljökriserna måste vi få med oss alla människor och minska de ekonomiska och sociala klyftorna, men den politiska debatten har istället flyttats mycket åt höger. De som gjort mest motstånd mot att kapitalismen ska styra över allt och alla är Vänsterpartiet, samtidigt som MP kompromissat med Socialdemokraterna, säger hon.
Klimatkrisen största hotet
Förra året utnämndes Rebecka Le Moine till Årets miljöhjälte av Världsnaturfonden WWF.
Hon såg också till att FN:s årliga internationella dag för biologisk mångfald den 22 maj introducerades i Sverige.
– Vi befinner oss i den sjätte massutrotningen av arter och de accelererar i en oroväckande takt. Det kommer att förändra villkoren för all global existens. Ändå diskuteras detta i princip inte alls, säger hon.
Ibland sägs det att artutrotningen är ett större hot mot vår existens än klimatkrisen, men Rebecka framhåller hellre helheten.
– Klimatet utgör de fysiska förutsättningarna för livet, som i sin tur fyller planeten. Det ena kan inte existera utan det andra, då får vi en död planet. Faran är när klimat och artrikedom ställs mot varandra, som exempelvis när gammelskogar huggs ner för att bli biobränsle. Då sågar vi av grenen vi sitter på, säger hon.
En väg ur den nedåtgående spiralen går via klassiska gröna profilfrågor som kortare arbetstid och basinkomst, menar hon. Ändå blir hon ofta kallad ”kommunist”.
– Så fort man är systemkritisk blir man placerad på vänsterkanten. Jag har jobbat mycket med skogsfrågor och debatterat för långsiktig hushållning med skogsresurserna. När jag ens öppnar munnen i de frågorna blir jag stämplad som kommunist, eller ”grönsakskommunist”! Jag är inte kommunist nånstans, men vi måste börja planera vår ekonomi efter naturens gränser, säger hon.
”Unga är väldigt medvetna”
Ekologisk hållbarhet är i sin tur nära förknippat med social hållbarhet och frågor som jämlikhet och jämställdhet, menar hon.
– Kortare arbetstid och medborgarlön tror jag skulle vara bra för miljön, klimatet och för demokratin. Det skulle minska konsumtionstrycket, produktion och konsumtion hänger ihop med hur mycket vi arbetar.
Det skulle också motverka psykisk ohälsa, menar Rebecka Le Moine.
– Det sägs att få unga engagerar sig i politik och samhälle, men unga är väldigt medvetna, vi vill mycket men de flesta av oss är så pressade och stressade att det brister. Det är inte viljan och kunskapen som saknas, säger hon.
– Vi borde tänka på hur vi skapar ett samhälle med så hög lyckonivå och livskvalitet för så många som möjligt och en hållbar planet. Det bör ju vara vårt främsta mål, och vi borde fråga oss: Vem och vad är samhället till för? Vad har vi de här jobben för? Vad är arbetslinjen till för? Jag filosoferar gärna kring de här mjuka frågorna, varför och för vem, för de är allt,
säger hon.
Författaren Zadie Smith skriver att nyliberalismens mest framträdande drag är känslan av att du inget kan göra för att förändra något. Vad säger du om det?
– Jag tror att det ligger något i det, men jag vägrar gå med på att det ska vara så. Jag måste våga tro att jag kan göra skillnad, vara så naiv, jag tänker inte ge upp innan jag ens försökt, säger Rebecka Le Moine.
Rebecka Le Moine om …
… den kommande regeringsbildningen:
– Att samarbeta med SD är uteslutet. Men det jag tycker är viktigt i debatten är frågan: Vad är makt? Vad är att påverka? Att sitta i regering är väldigt förknippat med att ha makt, men det går också att påverka i opposition. De som sitter i opposition kommer alltid att vara de som människor tänker utgör alternativet till det som är nu.
… vilka politiker borde låta sig påverkas av:
– Lobbyismen består av ett fåtal personer som företräder industri eller näringstoppar, men de har mycket kontakt med politiker och andra högst upp i beslutshierarkin. Det bör ifrågasättas, eftersom de representerar ekonomiska särintressen, och inte folket. Ett bra sätt att få kontakt med folket är via ideella föreningar och nätverk.
… när partnern Carl Schlyter gjorde SVT:s valkompass:
– Ha ha, då dök jag upp som den politiker i Sverige som passar bäst med hans åsikter. Det var jättekul! Vi ligger väldigt nära varandra ideologiskt.
