– Till slut tröttnade jag på att vänta på andra, säger Vladimir Slivjak.
– Jag och mina jämnåriga kunde väl också göra något. Snart fick vi båda pappersbruken att stänga ner sin verksamhet. Det var otroligt stärkande. Vi förstod att vi kan göra skillnad.

Den känslan, säger han, är vad som driver honom att fortsätta sin kamp för miljön. I alla år har makten sett med oblida ögon på Ekozasjita, den organisation han varit med och grundat.

– De har alltid uppfattat oss som sina motståndare. Men vi har faktiskt aldrig känt att någon av våra kampanjer har varit förgäves. Ibland lyckas vi inte nå vårt huvudsakliga syfte men vi har alltid fått igenom något. Vi förvånar oss själva med hur ofta vi lyckas göra skillnad.

Viktigt med invånarnas stöd


Hur har ni lyckats vara så framgångsrika – och det i den ryska kontexten?

– Vår huvudregel är att aldrig göra någonting om vi inte har lokalbefolkningens stöd. Det är det viktigaste villkoret för att lyckas i Ryssland.

Hur jobbar ni för att vinna folkets stöd?

– Det är inte så svårt. Människor känner att vi försöker värna om deras bästa och det gäller också dem som bor och jobbar i kolbältet. De litar inte på oligarkerna som äger gruvorna, som inte har något till övers för arbetare och lokalbefolkning, säger Vladimir Slivjak och fortsätter:

– Men om regimen går in med sin propagandamaskin så blir det snabbt väldigt jobbigt. Då behöver vi lägga mycket tid på att bemöta argument, som exempelvis att klimatförändringarna är något som Väst hittat på för att underminera ryska intressen, eller att det är bra om den globala upphettningen gör att det går att odla bananer i Sibirien. Att hantera den typen av bullshit är väldigt påfrestande.

Under sina 32 år som aktivist har Vladimir Slivjak varit med och stoppat planerade kolgruvor, kärnkraftbyggen samt importen av andra länders radioaktiva avfall. Men de senaste sju åren har varit tuffa.

– 2013 lyckades vi stoppa planerna på ett kärnkraftverk i Kaliningradregionen. Vi övertygade potentiella investerare att inte satsa på anläggningen. Det gjorde att regeringen gick miste om möjligheten att tjäna pengar på att exportera el till EU, och efter det blev vårt liv svårt.


Stämplades som utländsk agent

Ekozasjita blev den första miljöorganisationen att stämplas som ”utländsk agent”, en beteckning som Vladimir Slivjak och hans allierade vägrar att godta och följa regelverket kring. Därför har de dragits inför rätta 13 gånger och dömts till stora böter – som organisationen nekar att betala.

– Jag är inte rädd för Putin men jag oroar mig för mina vänner, säger Vladimir Slivjak.

– Det är tufft att leva under press i många år. Du vaknar och hör att en av dina vänner har blivit gripen, en annan har flytt utomlands och i morgon kan det vara på din dörr som polisen knackar. Att leva så här tär på krafterna. Samtidigt anser vi som är aktiva inom Ekozasjita att klimatet är viktigare än våra rädslor. Tänker du så här slutar det spela roll om du är rädd eller inte. Du har valt din väg och följer den för det är ditt liv.

– Och så fortsätter ju våra kampanjer att röna framgångar. Att vara under press kan också driva dig till att åstadkomma underverk, även om det inte borde vara så här vi jobbar.

Vändpunkt för rysk klimatpolitik

År 2021 har varit omtumlande på många sätt. Bland annat har Vladimir Putin erkänt att efterfrågan på kol minskar och att många samhällen därför kommer att behöva ställa om. I juni presenterade den ryska regeringen sin första klimathandlingsplan.

– Jag tror att våra kampanjer har bidragit till att det börjar röra sig i klimatfrågan i Ryssland. Samtidigt gör Ryssland alldeles för lite jämfört med vad som krävs. Det vi ser nu är bara tillstymmelse till en klimatpolitik. Så vi har mycket kvar att göra.

Att den ryska regimens grepp om civilsamhället hårdnat ser vissa som ett svaghetstecken. Är Putins styre på nedgång?

– Det stämmer att ryssarna är allt mer missnöjda och de har börjat att protestera öppet mot regimen. Regimen känner sig sårbar och tar i med hårdhandskarna. De nästa två-tre åren kommer att vara avgörande. Antingen tar vi oss igenom det här, eller så hamnar vi alla i fängelse.

Vladimir Slivjak om …

… kärnkraft: På senare tid har det vuxit fram en kärnkraftslobby som hoppas att klimatkrisen kan hjälpa dem att tjäna pengar. Men kärnkraft är för farligt, för långsamt och för dyrt för att vara en riktig lösning som får ned utsläppen av växthusgaser.

… Right Livelihood-priset: Prispengarna gör att vi kan förverkliga en gammal dröm om ett träningscenter för unga aktivister. Att vi överlevt som organisation beror på att vi kunnat förnya oss. När någon hamnar i fängelse eller flyr utomlands dyker andra upp och tar deras plats. Men det är viktigt att unga förstår hur aktivism fungerar, som att de kan kommunicera så att folk förstår, eller vet när de kan samarbeta med myndigheterna och när det är bättre att avstå. Vi vill att de som nu ansluter sig till kampen också känner att de kan göra skillnad, annars är risken att de tappar motivationen och ger upp.

… trakasserierna från staten: Det är väldigt jobbigt att inte veta vem som står näst på tur. Min kollega Alexandra Koroleva, medgrundare till Ekozasjita, var tvungen att fly till Tyskland för att slippa hamna i fängelse. Hon ansvarade för administrativa frågor på Ekozasjita, hon ledde inte kampanjer eller uttalade sig negativt om regimen. Det visar att vem som helst kan råka illa ut, vilket gör att vi alla lever med rädslor.