Forskare från Notre Dame-universitetet i USA har testat mer än 70 produkter från Nord- och Sydamerika, Europa och Asien, bland annat mensunderkläder, återanvändbara bindor och menskoppar.

Majoriteten av produkterna – 71,2 procent –  innehöll så låga halter att forskarna utgår från att de inte tillförts avsiktligt utan till exempel kan ha överförts från förpackningsmaterial.

Men 33 procent av menstrosorna och 25 procent av de återanvändbara bindorna stack ut med halter som var så höga att de måste ha varit del av tillverkningen.

Säljs som miljövänliga

Graham Peaslee, professor emeritus i fysik och astronomi och som lett studien, har tidigare gjort studier på mensskydd för engångsbruk. Han påpekar att marknaden för återanvändbara mensprodukter växer snabbt och att de säljs som mer miljövänliga och marknadsförs mot konsumenter som vanligtvis är hälso- och miljömedvetna.

“Vi fann att nästan en tredjedel av dem tillverkades med PFAS. Det innebär att de utgör en risk både för dem som bär dem och för oss andra när de så småningom kasseras, eftersom vi vet att dessa evighetskemikalier stannar kvar när de hamnar på soptippar och förorenar bevattnings- och dricksvattensystem för oss alla", säger han i en kommentar.

Det har visat sig att PFAS kan migrera från behandlade ytor, vilket oroar forskarna eftersom produkterna bärs så nära kroppen.

Peaslee tillägger att det fortfarande är mycket man inte vet om i vilken utsträckning PFAS används vid tillverkningen och risken för att kemikalierna absorberas genom huden av användarna.

Rätt frågor

Forskarna har medvetet valt att inte uppge vilka varumärken som innehöll höga koncentrationer, men hoppas att studien ska bidra till ökad insyn över vilka ämnen som används av branschen och hjälpa konsumenter att ställa rätt frågor.

En annan viktig upptäckt i studien är enligt forskarna att det bara är en bråkdel av de undersökta märkena som avsiktligt använder PFAS. Det är goda nyheter, slår Peaslee fast:

“Det visar att PFAS inte behövs för att tillverka miljömedvetna produkter, och tillverkarna bör kunna tillverka dem utan att de innehåller kemikalier som ger anledning till oro.”

Studien har publicerats i Environmental science & technology letters.