Musslorna odlas i långa strumpor som sänks ner i vattnet. Strumporna måste regelbundet rensas från alger och annat. Sladana Kajtaz blev genast intresserad av att delta i projektet när hon hörde talas om det. Nu är hon en av de drivande.
Bild: Nicklas Nordström
Dagens ETC
I ett unikt projekt testar ett 70-tal invånare i Helsingborg om det går att odla ätliga blåmusslor i den nya stadsdelen Oceanhamnen. Lyckas försöket kan det inspirera till fler havskolonier.
Nicklas Nordström
När Sladana Kajtaz var i 20-årsåldern bodde hon i dåvarande Jugoslavien. Hon och hennes vänner tog ibland bilen till Dubrovnik vid kusten för att gå på café eller restaurang.
En dag skulle de äta på ett ställe som var känt för sina goda musslor. Sladana Kajtuz hade aldrig ätit musslor förut, men ville inte erkänna det inför sina kamrater. Hon sneglade på dem i smyg för att se hur de gjorde. När hon tog mod till sig och stoppade första musslan i munnen bet hon i något hårt.
Men det kändes inte som en sten.
Hon öppnade munnen och – tog ut en pärla.
En livslång kärlek hade tagit sin början.
Nu står hon här, en solig sensommardag flera decennier senare, i Södra hamnen i Helsingborg. Intill en nystartad havskoloni.
Kolonilotter på land har de flesta hört talas om, men koloniodling till havs kan nog få en och annan att höja på ögonbrynen. Projektet som Helsingborgs kommun driver ska ta reda på om det går att odla ätliga blåmusslor i stadsmiljö i Sverige.
– Mitt engagemang började med att jag såg ett inslag om projektet på tv-nyheterna, säger Sladana Kajtaz. Jag tänkte: ”oj vad spännande”. På kommunens hemsida hittade jag mer information och anmälde intresse.
Från en liten plattform i den nya stadsdelen Oceanhamnen i Helsingborg pågår odling av blåmusslor sedan juni. Havskolonin sköts av ett 70-tal engagerade personer.
Hon och hennes sambo Roger Englund bjöds in till ett möte där syftet med projektet presenterades. Sladana Kajtaz tyckte att det lät intressant.
– Havsodling är inte så utforskat så vi känner oss lite som pionjärer. I framtiden tror jag att det kommer att handla mycket mer om att odla mat i havet på olika sätt, säger hon.
Vi känner oss lite som pionjärer.
Ville utmana
Men hur gick det till att starta odlingen som enligt Helsingsborgs stad är unik i Sverige?
Annelie Eckeskog arbetar som marinbiolog i kommunen och är en av dem som kom på idén att odla just blåmusslor i den nya stadsdelen Oceanhamnen.
– När man bygger nya områden som det här ser man ofta bara havet som en vacker spegelbild eller som en plats där man ska anlägga en småbåtshamn. Vi ville utmana den inställningen, säger Annelie Eckeskog.
Den biologiska mångfalden blir ofta lidande när nya hamnar anläggs eftersom ålgräsängar och andra miljöer som fungerar som skydd och barnkammare för små fiskar försvinner.
– Därför har vi bland annat byggt ett rev med stenblock här i hamnen för att försöka öka den biologiska mångfalden. Men så började vi fundera på vad vi kan göra ytterligare, som även involverar invånarna.
Och svaret blev havskoloniprojektet som ska pågå i två år.
Det började med ett allmänt informationsmöte i mars.
– Vi hade hoppats på att 50-60 skulle komma. Men till slut hade 120-130 personer anmält sig. Intresset var så stort att vi var tvungna att dela upp mötet på två olika tillfällen, säger Annelie Eckeskog.
Efter det har det varit ytterligare ett par möten.
– Nu är det en grupp på 70 personer som är med i projektet, varav 20 har en mer drivande roll och mer ansvar. De ska nu ta bollen vidare. Tanken är att deltagarna ska ansvara för driften, medan vi från kommunen finns med i bakgrunden, säger Annelie Eckeskog.
Annelie Eckeskog är marinbiolog och var med och tog fram idén till havskolonin som är unik för att den drivs av invånarna för eget bruk. ”Såvitt jag vet finns det ingen annan odling i Sverige som drivs av invånare”, berättar hon.
Bild:
Nicklas Nordström
Under sommaren har själva odlingsplatsen lyfts på plats. Den består av en plattform i trä ute i vattnet. Den nås via en landgång. Längs sidorna på plattformen sitter krokar som man hänger fast långa strumpor i. Strumporna används till att odla musslorna.
– Jag och min marinbiolog-kollega sitter på mycket kunskap, men vi har aldrig haft en musselodling. Detta är nytt både för oss och för deltagarna så vi lär oss tillsammans. Precis som när man startar en kolonilott på land behöver man lära sig vad som funkar och inte funkar.
”Extremt hållbart”
Det finns flera skäl till att just blåmusslor är bra att odla. De tar upp sin näring direkt från havet och behöver inte matas. De skapar en livsmiljö som kan öka den biologiska mångfalden i och med att fiskar kan gömma sig vid odlingen.
– Det är dessutom ett extremt hållbart livsmedel. Musslornas klimatavtryck är 139 gånger lägre än avtrycket från nötkött. De är rika på protein och omega 3-fettsyror. Dessutom fungerar de som små reningsverk i havet, säger Annelie Eckeskog.
Musslornas klimatavtryck är 139 gånger lägre än avtrycket från nötkött.
Men innan deltagarna tillåts att skörda och äta musslorna ska dessa analyseras så att de inte är skadliga på något sätt.
– Vi ska undersöka om de innehåller några miljögifter eller bakterier. Vi vill vara säkra på att de går bra att äta. Det är en del av projektet.
Liknande havskolonier finns i Danmark, bland annat Havhöst som är en sammanslutning av föreningar som driver havskolonier. Medlemmar därifrån har besökt projektet i Helsingborg. Tanken är att även deltagarna i Helsingborg ska bilda en förening tillsammans.
Sverige har också några musselodlingar, framför allt på västkusten.
– Men de är för kommersiellt bruk eller forskning. Såvitt jag vet finns det ingen annan odling i Sverige som drivs av invånare, säger Annelie Eckeskog.
Förhoppningen är att projektet i Helsingborg ska leda till fler kolonier i Helsingborg och på andra platser i landet. Sladana Kajtaz är beredd på att ta emot studiebesök och berätta hur deras koloni fungerar, både för vuxna och skolbarn.
– Vi skapar kanske något här som kan bli lika vanligt som att ha en kolonilott på land, säger hon.
Hon sätter sig på huk och drar upp ett par musselstrumpor för att kontrollera dem.
– Vi satte ner strumporna i juni och vi har varit här ett par gånger sedan dess och rensat bort tång och annat som fastnar i dem. Då växer musslorna bättre och blir större.
Vad förenar er som är med i projektet, tror du?
– Det är nog olika för olika personer. Men det handlar säkert mycket om gemenskap. Vi kommer att ha kvällar då vi plockar musslor och tillagar dem tillsammans och lär känna varandra.
För Sladana Kajtaz var det ändå chansen att få frossa i musslor som lockade mest.
Något avgörande hände den där kvällen på restaurangen i Dubrovnik.
– Jag blev en riktig musselälskare efter det och äter musslor på alla möjliga sätt. Men jag har aldrig hittat någon pärla igen, säger hon och skrattar.
