Sedan dess har bioenergin – trots kritik från stora delar av miljörörelsen – lyfts som en allt viktigare komponent i arbetet för att fasa ut våra fossila utsläpp i atmosfären. Inte minst på grund av ett starkt lobbyarbete från bland annat den svenska regeringen.

Upptagen mark

Det finns en del av bioenergin som inte ansetts lika kontroversiell och det är den som baseras på grödor odlade på övergiven jordbruksmark, eller så kallad marginalmark. Även denna biomassa släpper visserligen ut klimatgaser vid förbränning, men fördelen är att skogen inte behöver användas som råvara. 

Frågan är bara hur mycket sådan mark som finns.

En äldre studie antog att all mark som försvunnit ur jordbrukarstödssystemet under de senaste decennierna finns tillgänglig för bioenergiproduktion. Detta har legat till grund för flertalet nationella beräkningar av Sveriges bioenergipotential. 

En färsk studie från Lunds universitet visar dock att denna outnyttjade jordbruksmark i södra Sverige i praktiken inte finns.

Marken är nämligen till stor del redan upptagen av exempelvis hästhållning.

– Vår studie visar att potentialen för bioenergiproduktion på marginalmark i praktiken är väldigt liten, säger Josefin Winberg, miljövetare och en av författarna till studien. 

”Fantasisiffror”

Dessutom tror inte Josefin Winberg att den här marken i någon större skala skulle kunna vara aktuell för bioenergiproduktion, även om den hade varit ledig. Enligt studien handlar det ofta om väldigt små markplättar, flertalet mindre än 0,5 hektar, vilket begränsar användningsområdena.

– Det är inte så troligt att vi faktiskt skulle odla energigrödor på dem då lönsamheten för att bruka marken i dagsläget kan antas vara marginell. Det blir lite fantasisiffror att räkna med den marken och säga att här har vi bioenergipotential.