LRF:s förbundsordförande, Palle Borgström, är kritisk mot regeringens mineralpolitik.
Bild: Press LRFDagens ETC
Sveriges matsäkerhet hotas av regeringens mineralpolitik. Det anser Lantbrukarnas riksförbunds ordförande Palle Borgström.
– Det kommer påverka väldigt många människor som får sina liv förstörda, som får flytta, säger han.
Text
I samband med regeringens kärnkraftssatsning har Tidöpartierna avskaffat förbudet mot uranbrytning från och med den 1 januari i år. Samtidigt togs kommunernas veto mot sådan brytning bort – ett beslut som väckt starka reaktioner runt om i landet.
Efter de omfattande protesterna utreder regeringen nu möjligheten att införa ett nytt veto, denna gång riktat mot brytning av alunskiffer, den bergart där uran förekommer. I februari meddelade klimat- och miljöministern att en ”snabbutredning” skulle tillsättas. Men i skrivande stund har varken någon utredning eller några direktiv presenterats.
En organisation som reagerat kraftigt på vetots oklara framtid är Lantbrukarnas riksförbund, LRF. Förbundsordförande Palle Borgström säger att det kan komma att skada den svenska matsäkerheten – och i förlängningen Sveriges beredskap.
– Oftast sammanfaller fyndigheter av alunskiffer i Sverige med värdefull jordbruksmark. Det ger en konflikt i sig mot regeringens, men även riksdagens, mål om att öka livsmedelsproduktionen i Sverige.
Det är problematiskt att de inte ens prioriterar att träffa oss.
”Uranproduktion är en riktigt dålig idé”
Även Naturskyddsföreningen är emot gruvbrytning i alunskiffer.
– Uranproduktion i Sverige är en riktigt dålig idé, i synnerhet om det ska brytas i alunskiffer. Det leder till förstörd miljö, risker för dricksvattnet och förlust av jordbruksmark. Dessutom ger det stora utsläpp av växthusgaser, säger Jonas Rudberg, som arbetar med hållbar metall- och mineralförsörjning på Naturskyddsföreningen.
Kontakten med Klimat- och näringslivsdepartementet, som är ansvarigt departement i gruvfrågan, har enligt LRF varit bristfällig. Förbundet har – trots upprepade försök – inte fått till något möte med klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) eller hennes vikarie Johan Britz (L).
– Vi kan skicka mötesförfrågningar, och sen tar det väldigt lång tid innan vi får svar och oftast så rinner det ut i sanden. Det är problematiskt att de inte ens prioriterar att träffa oss. Det gör att vi får kommunicera via debattartiklar och media i stället.
Förvirrande process
Palle Borgström, som har riktat kritik mot regeringens mineralpolitik i en debattartikel i Altinget, menar att tystnaden från departementet är en del av ett mönster som har varit karaktäristiskt för mandatperioden.
Även Naturskyddsföreningen har haft svårt att få kontakt med departementet.
– Hela frågan om uranbrytning har hanterats märkligt. Det är faktiskt en av de mest förvirrande processer jag varit med om, säger Jonas Rudberg.
Däremot har det varit enklare för LRF att få träffa landsbygdsminister Peter Kullgren (KD).
Kan inte han hjälpa er att få till ett möte?
– Vi pratar med honom om de här frågorna, och han lyssnar och förstår. Men sen är det också som så att frågorna ligger på ett annat departement, så det är begränsat vad han kan göra, säger Palle Borgström.
Han understryker att gruvdriften är riskabel och att liknande brytning i andra länder lett till långtgående och kostsamma miljöproblem. Även i Sverige har uranbrytning fått stora miljökonsekvenser. Gruvan Ranstadsverket, utanför Falköping, var aktiv mellan 1956 och 1969. Efter att gruvan stängde tog det 50 år att sanera området. Nu är både Naturskyddsföreningen och LRF rädda för att historien ska upprepa sig.
– Det kommer att påverka väldigt många människor som får sina liv förstörda, som får flytta, säger Palle Borgström.
– Man behöver skjuta upp det här beslutet om att avskaffa vetot innan man har utrett hur ett nytt system ska se ut, så att vi inte får den här mellanperioden där det råder väldigt stor osäkerhet om vad det är som gäller.
Vetot kommer att gälla
Dagens ETC har sökt vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz och får till svar att statsrådet avböjer att kommentera. Däremot tillägger pressekreteraren att ”LRF verkar inte ha uppfattat att vetot om alunskifferbrytning kommer gälla även retroaktivt, det vill säga även under denna period innan utredningen är klar”.
Rent konkret innebär det att om en kommun säger nej till brytning av alunskiffer så kommer det vetot att gälla. Men LRF är inte nöjd med informationen.
– Eftersom ingen har beskrivit hur det skulle gå till under de två månader som gått, så utgår vi från att det kommer att bli ett glapp som är till nackdel för dem som berörs av exploateringen av alunskiffer.
***
Texten är uppdaterad. I en tidigare version stod det att Sverige haft en vetorätt mot alunskiffer, vilket var fel. Sverige har tidigare haft en vetorätt mot uranbrytning. Den nya utredningen handlar om kommunerna ska ha vetorätt mot gruvbrytning i alunskiffer, där uran återfinns.
- Brytning i alunskiffer medför omfattande och ofta långsiktiga miljö‑ och hälsokonsekvenser, särskilt kopplat till vatten, mark, klimat och renings- samt deponilösningar.
- Alunskiffer innehåller ofta väsentliga mängder kol, vilket innebär att brytning och efterföljande oxidation eller eldning av kolet kan orsaka stora utsläpp av koldioxid.
- När alunskiffer bryts och kommer i kontakt med luft och vatten frigörs svavel, tungmetaller och i många fall uran och andra radioaktiva ämnen. Svavelsyra kan bildas, vilket ger surt lakvatten som kan förorena både grundvatten och ytvatten, och göra dem otjänliga som dricksvatten eller olämpliga för ekosystem.
- Arsenik, kadmium, bly, nickel, zink, molybden och vanadin är exempel på ämnen som likt uran kan vittra ur skiffern och spridas långt nedströms.
Text
Ämnen i artikeln
Kommentarer
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.