I Modern Meadows lysrörsupplysta lokaler i en industripark i New Jersey, strax utanför New York, rör sig ett åttiotal kemiingenjörer, mikrobiologer och andra anställda i svarta labbrockar i korridorerna eller står böjda över provrör och digital utrustning i laboratorierummen.
Ett av dessa rum påminner om ett ölbryggeri. Det luktar skarpt av jäst och i stora glasbehållare bubblar en gråbeige vätska, som om två veckor kommer ha förvandlats till ett läderliknande material.
Processen börjar med att Modern Meadow modifierar DNA i jästceller för att få dem att framställa kollagen, det protein som bygger upp både människohud och läder. Sedan multipliceras cellerna i de bubblande glasbehållarna. När det är färdigt omvandlas de till skivor av djurfritt läder som kan användas i kläder, möbler och annat. Genom att mixtra med jästcellernas DNA går det att framställa material med olika utseende och egenskaper. Tanken är att tillverkningsprocessen ska kräva betydligt mindre vatten och energi än koläder.
– Det här är en helt ny typ av material som är helt oberoende av djurhållning och jordbruk, som ju är allt mer inblandat i miljö- och samhällsproblem, säger Modern Meadows grundare och vd Andras Forgacs och fortsätter:
– Att skapa nya material på biologisk väg har blivit möjligt tack vare genombrott när det gäller att programmera DNA. Den här typen av innovationer hade varit mycket svårare, tidskrävande och dyra att skapa för bara tio år sedan.
Stora utsläpp
Den storskaliga läderindustrin är en miljöbov som konsumerar stora mängder energi och orsakar utsläpp av kemikalier. Animalieproduktion står för cirka 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Förutom alla döda djur innebär läderindustrin också ett stort slöseri: ungefär hälften av all kohud kasseras på grund av att insektsbett och skador gjort att den inte är tillräckligt perfekt för att göra läder av. Andras Forgacs menar att det odlade lädret även har andra fördelar jämfört med djurläder.
– Vår tillverkningsprocess tar omkring två veckor. Det är betydligt kortare tid än de två år som krävs för att föda upp ett djur för dess skinn, säger Andras Forgacs.
2017 tillverkade Modern Meadow en t-shirt av sitt lädermaterial, som nu ingår i New Yorks moderna konstmuseum MOMA:s samlingar. Modern Meadows lädermaterial finns inte ute på marknaden än, men enligt Andras Forgacs kommer det under 2020.
Flera projekt
De är långt ifrån ensamma om laboratorieframställda klädmaterial. Flera företag arbetar med att på konstgjord väg återskapa spindeltråd – ett material som är extremt starkt och samtidigt elastiskt och biologiskt nedbrytbart. I november släppte det amerikanska friluftsklädföretaget The North Face en skidjacka av spindelsilke i 50 exemplar i Japan för 13 000 kronor styck. Företaget Bolt Threads framställer läder av mycel – svampars rotsystem – och samarbetar med klädjätten Adidas och den brittiska designern Stella McCartney.
Modeindustrin är den näst största förorenaren i världen, efter oljeindustrin. Att tillverka ett kilo bomull släpper ut 23 kilo växthusgaser och det krävs uppemot 29 000 liter vatten i produktionen. Ovanpå det påverkas miljön av kemikalier som används till färgning och processande av kläderna. För branschens företag kan satsningarna på labbframställda materal dels vara ett sätt att sticka ut i marknadsföringen som miljömedvetna men också öka graden av exklusivitet eftersom materialen fortfarande bara tillverkas i liten skala.
”Inga giftiga kemikalier”
Även i Sverige pågår satsningar på laboratorietillverkade textilier. Akram Zamani, universitetslektor i resursåtervinning vid Högskolan i Borås, arbetar med ett femårigt projekt som går ut på att framställa textilier från överblivet bröd. Projektet tar i tu med två problem: dels matavfall – varje år slängs 80 000 ton bröd i Sverige – dels textilindustrins utsläpp och vattenslöseri. I Akram Zamanis laboratorium används brödavfall för att odla svampar. Från dessa utvinns sedan fibrer som forskarna spinner garn av och framställer ett textilmaterial.
– Om några år är tanken att fibrerna ska kunna användas till att tillverka kläder, och att de kan ersätta bomull och polyester, vilket vore väldigt bra för miljön, säger Akram Zamani.
– Vi använder inga giftiga kemikalier eller något annat som kan vara dåligt för miljön i vår process.
Det kan finnas utmaningar i att övertyga nya målgrupper om att köpa biofabricerade kläder, fortsätter hon.
– Ute i handeln finns ju redan kläder med bra egenskaper baserade på bomull eller petroleum. Så det gäller att det vi skapar har lika bra egenskaper för att folk ska acceptera dem.
