– Jag tycker att mycket av diskussionen om lycka idag är fokuserad på njutning, och något som är väldigt individuellt. Jag vill tänka bredare. Det goda livet handlar om allt levandes möjlighet att ha det gott.
Det säger Klas Grinell, idéhistoriker och författare. Bekvämlighet och konsumtion är idag högt skattat, men för en omställning till ett hållbart liv kommer vi behöva göra avkall på mycket av det vi ser som självklart – från flygande till timmar av streamade filmer. Det kan bli tufft, men Klas Grinell tror att vi kan finna lyckan på vägen.
– Det vi tror att vi är beroende av för vår bekvämlighet är inte så viktigt som vi tror. Om vi kan ersätta det med engagemang, gemenskap och en förståelse för att vi är del av något större som ger mening, så tror jag att mycket av det vi trodde att vi behövde visar sig ganska ointressant.
Varaktig lycka
Men vad är egentligen lycka? Klas Grinells bok heter ”Eudaimonia”, ett grekiskt ord som kan översättas till lycka, men som syftar till ett varaktigt sinnestillstånd. Och enligt Aristoteles filosofi, som Klas Grinell tar avstamp i, finns där också en moralisk aspekt. Vi kan bara leva meningsfulla, goda liv om vi också tar ansvar. Därför kan boken fungera både som handledning för den som vill förändra sitt liv till ett mer hållbart sätt, en guide i att vara mer tillfreds i sitt liv och en politisk text.
– Mitt ena budskap är att för att kunna leva gott måste vi också vara engagerade i att det blir gott för så många som möjligt, det är politiskt. Vi får meningsfulla liv av att engagera oss och vara samhällsbyggande varelser som är delaktiga i vår omvärld. Inte minst i en tid då vi lever i en värld som är under hot. Då är det ohållbart att hålla sig i sitt priviligerade hörn och bara försöka bli lycklig för sin egen del.
Ett gott liv utan avlopp
En förklaring av ordet Eudaimonias innebörd är mänsklig blomstring. Klas Grinell förklarar det som en strävan efter att fulländas och att få utrymme för så mycket som möjligt av vad det innebär att vara människa.
– Aristoteles har vissa tydliga idéer, som just att vi är gemenskapande, vi människor. Vi behöver gemenskap och vi behöver ta del i samhällsbyggande. Vi är både förnuftiga och kroppsliga varelser. Vi behöver tillfredsställa vissa kroppsliga behov och begär, men vi blomstrar också av att göra bruk av vårt förnuft, så det finns en bildningsidé här.
En annan tanke med boken är att förmedla hopp. Omställningen till en hållbar livsstil kan bli jobbig och krävande, men hur stor den än blir så finns det mening för oss som människor att ta oss an den och tillsammans med andra försöka hitta sätt att leva gott, oavsett omständigheter.
– Aristoteles levde i en värld före kapitalismen, industrin, avlopp och vatten… ändå kan vi känna igen oss i hans tankar. Det visar att vi kan leva väldigt goda liv under väldigt olika omständigheter. Så även om vi måste ge upp en hel del av det som vi sett som naturligt och kanske omöjligt att klara sig utan så finns det ändå goda möjligheter och meningsfulla saker att göra.
Risk för tom optimism
Men, påpekar Klas Grinell, det finns en risk att vi tycker att vi är duktiga som gör vissa justeringar och att vi då nöjer oss.
– Det är svårt att skriva om hopp, det kan bli en tom optimism. Det är därför det är viktigt att inte glömma att vi är samhällsbyggande varelser. Vi klarar oss inte själva utan vi lever i gemenskap. Vi kan inte nöja oss förrän inte bara samhället utan allt levande har rätt att blomstra. Det förnekar vi ju brett idag, säger han.
Samtidigt behövs förstås den storskaliga omställningen. Det behövs klimatentreprenörer som vill tjäna pengar på storskaliga lösningar, att näringslivet fortsätter att ställa om om politiska beslut, men också en kulturell omställning.
– Efter klimatmötet i Glasgow så är det ju också uppenbart att lösningen inte kommer därifrån, åtminstone inte bara, utan alla måste vara med. Vi behöver ställa om våra liv till ett system som så småningom klarar sig utan de akuta åtgärderna och vi kan göra både och samtidigt.
En stor kursändring
Ett citat från Aristoteles som är med i boken är att om man lägger om rodret om så bara med en hårsbredd så blir det ändå en stor kursändring.
– Det är också hoppfullt. I väntan på revolutionen så kan vi ändå skruva lite på rodret. Om vi ändrar våra vanor i det lilla så leder det till massa saker, och var och en kan börja där vi själva är och göra så mycket som vi kan.
Och hoppet är långt ifrån ute, tror Klas Grinell.
– Jag tror genuint på det demokratiska i det, att lösningarna måste komma från alla håll, finnas överallt och möta varandra. Då finns det något för alla, och vi som inte riktigt ser hur vi åstadkommer den stora omvälvande förändringen de närmsta veckorna eller månaderna kan ju börja med att skruva lite på rodret.
