Tänk dig ett Europa där stora bufflar och kanske till och med elefanter stryker fram i en vildvuxen skog. Du hör en vargflock yla långt borta och ur sjön sticker endast ett par ögon och två gigantiska näsborrar upp. Vem vill inte ha ett Serengeti utanför villastängslet? Det önskar i alla fall den brittiske författaren och miljöaktivisten George Monbiot. Han är kolumnist i The Guardian och en centralfigur i klimatdebatten. Som journalist har han avslöjat skogsskövlande skurkbolag i Amazonas och väckt stor upprördhet när han propagerat för kärnkraft.

I sin nya bok Feral förespråkar han en förvildning av naturen i England och de nordeuropeiska länderna. Det betyder konkret att återplantera varg, bävrar, lodjur på ställen där de tidigare utrotats av människan. Men det finns inget slutmål, inget bestämt naturtillstånd som när man återskapar korallrev eller planterar skog.

– Det handlar om att slita upp stängsel, täppa igen dräneringsdiken och återplantera några arter så att ekosystemen blir kompletta. Och sedan träda tillbaka och låta naturen ha sin gång, säger George Monbiot via Skype från sitt hem i Oxford.

Kim Kardashian dominerar

När han ringer upp har den senaste IPCC-rapporten just släppts. Han ondgör sig över att den brittiska pressen är fylld med skvaller om tv-kändisen Kim Kardashian medan jordens stundande undergång knappt ägnas en fotnot. Sedan klimatmötet i Köpenhamn 2009 har klimatrörelsen varit på dekis och George Monbiot har drabbats hårt av motvinden. Men han fick ny energi när han snubblade över ordet förvildning.

– Det gav mig hopp och lust att fortsätta kämpa. En av anledningarna till att miljörörelsen misslyckas är den negativa framtidsbilden. Vi säger till folk att ge upp sin bekväma levnadsstandard så kanske framtiden blir lite mindre obehaglig. Förvildning innebär en mer positiv miljöaktivism.

Ett annat av George Monbiots nya favoritbegrepp är ”trofisk kaskad”. Det innebär att köttätarna i toppen har stor påverkan på alla arter längre ner i födokedjan.

– Jag studerade zoologi på den tiden då man nästan kunde se sabeltandade tigrar på gatorna i England. Då trodde man att en viss sorts jordmån och klimat skapades en vegetation som gav föda till en viss sorts gräsätare och en uppsättning köttätare.

Den synen på naturen är helt förlegad, menar han.

– Ekosystem är inte en samling arter utan det är den ständigt skiftande dynamiken mellan dessa arter och mellan arterna och den fysiska omgivningen.

Ett av de tydligaste exemplen är från Yellowstone national park i USA. Där återplanterades vargar som tidigare utrotats. Vargarnas närvaro ändrade hjortarnas rörelsemönster, de undvek dalar och skogsdungar där vargarna kunde ligga och lurpassa. Träd och buskar växte till sig och antalet arter ökade. Vargarna ändrade till och med hur floderna flöt. Flodernas meandring, en slags erosion, hindrades av den nya växtligheten.

På vilket sätt kan en vargflock rädda oss från klimathotet?

– I Europa har vi utrotat många av rovdjuren och det har gett oss ett mindre dynamiskt ekologiskt system. När ekosystemen är kompletta innebär det en större motståndskraft mot klimatförändringarna.

Återplantering av vargar utanför skyddade nationalparker är kontroversiellt. Det vet vi svenskar. Den infekterade vargdebatten är lika mycket en konflikt mellan stad och land som mellan människa och rovdjur. George Monbiot säger att han är medveten om motståndet mot rovdjuren. Det finns på flera håll i Europa och förvildningen måste alltid ske tillsammans med lokalbefolkningen. Han tror också att en vildmarksturism skulle kunna bli en viktig inkomstkälla för glesbygden.

– Det är en märklig paradox att folk är mot vargar men ger tusentals kronor varje år för att skydda tigrarna i Asien. Det visar ändå att de stora rovdjuren har en märklig dragningskraft.

Ekologisk tristess

George Monbiot förespråkar även en inre förvildning. I Feral berättar han om sitt liv i Wales där han bodde granne med de brittiska öarnas största vildmarksområden. Men landskapet var ändå torftigt. Fåren, som han kallar ”den vita pesten”, hade tämjt landskapet, ätit upp all växtlighet och trampat ner jorden. Den biologiska mångfalden var begränsad.

– Jag upplevde en ekologisk tristess. Ett av de främsta målen med förvildning är att återerövra osäkerheten. Aldrig i mänsklighetens historia har vi levt så förutsägbara liv, det är modernitetens stora framgång. Men det har kommit på bekostnad av äventyrskänslan och känslan av mening i livet.

Istället borde fler kliva ut ur bekvämligheten för ett mer spännande liv. George Monbiot är en hängiven friluftsman, få författare beskriver naturupplevelser med samma glöd. Detta dras till sin spets när George Monbiot hittar en död hjort i skogen. ”Det här, sa min kropp till mig, är anledningen till varför jag lever. Civilisationen gled av mig lika lätt som en morgonrock”, skriver han i Feral.

Din beskrivning låter ganska macho, vad tänkte du när du skrev det?

– Det är kanske inte alla som uppskattar det, men jag tror att många skulle bli lika upphetsade som jag av den upplevelsen. När jag kastade upp hjorten på mina axlar väckte det känslor som jag aldrig tidigare upplevt. Jag tror att vi har dessa psykologiska verktyg som legat dolda sedan människan var tvungen att jaga och samla vår föda.

Men du åt väl inte av en självdöd hjort?

– Nej, alltså allt var väldigt idiotiskt av mig. Jag lastade den på min cykel och forslade den med mycket möda hem till mitt hus. Jag ringde en vän som är veterinär. Han skrek åt mig att inte röra den. Den kanske hade dött av mjältbrand eller någon annan farlig sjukdom. Det slutade med att jag begravde den i skogen.

Här kan du läsa George Monbiots första ETC-kolumn.