– Välkommen ombord. Det är bara du som flyger idag så sätt dig var du vill.
Det finns inte ens någon frakt i planet, berättar han.
Nio stolar gapar tomma.
– Människan har i 40 000 år blickat upp mot himlen. Leonardo da vinci. De gamla filosoferna. Även om det är ett jobb försvinner inte magin med att flyga, säger piloten och hälften av orden dränks i oväsendet från de två propellermotorerna.
Autopiloten är inkopplad och Anton Söderström vänder sig bakåt och börjar berätta om pandemins första tid. I april rasade antalet passagerare med 90 procent jämfört med samma månad året innan.
– Ungefär tre av fyra plan var helt utan passagerare. Men jag är van vid tomflyg sedan min tid på Pajala-linjen.
Statistik visar mönster
Under april månad flög Jonair 48 plan mellan Arlanda–Sveg. Det innebär att upp emot 30 plan gått tomma, under en enda månad.
Efter 40 minuter i luften skymtar Svegs landningsbana som ett ljusbrunt streck över det skogsklädda landskapet. Vid horisonten tornar Sonfjället upp sig och bortom synhåll, i Härjedalens nordvästra hörn, ligger Helagsmassivet. På fjällets östra sluttning har glaciären drabbats hårt av klimatförändringarna och en tredjedel har försvunnit på 65 år. I augusti 2018 upptäckte plötsligt en vandrare att hela istäcket kollapsat i två delar. Och nu spås år 2020 bli ännu varmare, kanske det hetaste året sedan mätningarna inleddes 1850.
Innan pandemin slog till nådde klimatdebatten sin peak och inrikesflyget låg mitt i skottlinjen. En av Svegtraktens mest rutinerade miljökämpar och mångårig medlem i Naturskyddsföreningen heter Bror Österman.
– Jag har dålig täckning så vi får se hur det går, säger han någonstans ute i skogen.
”Låter inte bra”
Han är egentligen pensionär men extraknäcker som inspektör av nyckelbiotoper åt skogsindustrin.
– Det där med tomma plan låter verkligen inte bra. De klämmer staten på pengar antar jag, säger han.
De senaste årens milda vintrar och smältande isar är inte bara tecken på en febrig planet, redan nu drabbas renskötande samer i Härjedalen. När temperaturen pendlar kring nollgradersstrecket bildas is och renarna kommer inte åt sitt vinterbete. Snö och temperaturer varierar från år till år men den långsiktiga trenden är tydlig. Snösäsongen kommer halveras vid slutet av seklet, visar en rapport från Länsstyrelsen.
Det är förödande för den viktiga fjällturismen som står för 80 procent av besökshandeln. Fjällanläggningarna blir allt mer beroende av att tillverka snö men snökanoner slukar enorma vattenmängder som rubbar den biologiska mångfalden.
Innan pandemin var utsläppen från flyget, inrikes och utrikes sammanräknat, den utsläppskälla som ökade snabbast. Bara Jonairs flyglinje mellan Arlanda och Sveg släpper ut omkring 900 ton koldioxid per år. Ändå är det många i Norrlands inland som till varje pris vill upprätthålla flygförbindelserna med resten av landet. En av dem är Bror Österman som tycker att Svegs flygplats måste finnas kvar.
– Den är viktig för bygden.
Hälften av världens plan
I början av april stod hälften av världens plan parkerade på marken. Heathrow stängde en landningsbana, Boeing stoppade all produktion. Under en period stannade trafiken nästan helt på Brommas, Östersunds och Umeås flygplatser. För att behålla start- och landningstider började Ryanair och andra bolag flyga tomma plan, så kallade spökflyg. Detta satte Europaparlamentet snabbt stopp för redan i slutet av mars – men i Sverige flyger planen tomma.
Inlandsbanan, den enda rälsförbindelsen till Härjedalen, ställde in all persontrafik på grund av den stora mängden avbokningar. Men Jonairs propellerplan, tillverkat 1983, fortsatte att trafikera linjen Arlanda-Sveg utan avbrott.
Mellan 50 och 90 procent av inrikespassagerarna har försvunnit från inrikesflyget. Svegs flygplatschef Mathias Wiberg berättar om ett kraftigt tapp i våras.
– Det har gått tomma plan men jag kan inte säga hur många.
Dagens ETC:s ensamma flygrea till Sveg visar sig inte vara ett undantag utan ett tecken på ett systemfel. Mängder av plan har flugits tomma eller halvtomma under pandemin, enligt statistik från Trafikverket. Det är framför allt på flyglinjen Pajala-Luleå som Jonair flugit flest resor utan passagerare, minst 20 stycken under perioden april till juli. Även till Lycksele, Hemavan och Vilhelmina har planen gått halvtomma under hela våren och sommaren.
Staten upphandlar trafik
Hur har flygbolagen råd att upprätthålla trafiken med så få passagerare? Det korta svaret är att skattebetalarna betalar. Trafikverket har upphandlat flygtrafiken och bolaget Jonair får 18 miljoner kronor per år för att flyga i snitt tre turer per dag mellan Sveg och Arlanda. Bidragen betalas ut oavsett antal passagerare. Alla eventuella biljettintäkter tillfaller operatören. Samma upplägg gäller för Jonairs rutt mellan Pajala och Luleå där är det årliga bidraget ligger på 10,5 miljoner kronor.
Samtidigt har bränslekostnaderna rasat med 70 procent under pandemin och är nere på strax över en krona litern. Det är dessutom mycket kostsamt att ha plan parkerade på Arlanda, uppger en källa.
Är det därför Jonair till varje pris behåller sina plan i luften?
Får behålla pengarna
Från flygbolaget får vi inga konkreta svar. En anställd på bolaget säger i telefon att det bland annat är på grund av frakten som de fortsatt flyga till Sveg. Men enligt statistiken från Trafikverket fraktades inget gods i varken april eller juli. Och under maj och juni var mängderna försumbara, i snitt 400 gram gods per plan.
Jonair utlovar en intervju med vd:n som aldrig blir av.
Alla mindre flygplatser har däremot inte behållit flygtrafiken. Ett fåtal upphandlade linjer till exempelvis Hagfors, Torsby och Kramfors stängdes ner redan i april. Besluten fattades i samråd mellan Trafikverket, flygplatserna och operatörerna. I de fallen kommer flygbolaget få betala tillbaka en del av de statliga bidragen. Men så länge Jonair fortsätter flyga till Sveg och Pajala kan inte myndigheten kräva tillbaka några pengar, berättar Håkan Jacobsson, avtalsutredare på Trafikverket.
– Håller de igång trafiken får de behålla pengarna. De chansar väl på att det kommer komma fler resenärer framöver.
Övriga frågor tar Anna Fällbom hand om, chef för Trafikavtal och transportnät. Hon känner till att det förekommit tomflygningar men vet inte hur många det rör sig om totalt.
– Vi har ju avtalat för den här trafiken och det är väldigt kostsamt att bryta avtal. Trafiken upprätthålls för att det ska finnas tillgänglighet. Dessutom fraktas det post och sjukvårdsmateriel med planen.
Det är också kostsamt för miljön.
– Så är det. Men vi befinner oss i en speciell situation. Pajala kan snart få igång sin gruvdrift. Det kan snabbt leda till att fler kommer att flyga.
Varför inte dra ner antalet avgångar till en flygning om dagen till exempelvis Sveg?
– Vi skulle kunna justera det men det måste ske i samråd med operatören. I dagsläget är vi inte där.
”Bryr sig inte om miljön”
Trafikverket smiter undan ansvar när myndigheten hänvisar till avtalen med bolagen. Det anser professor Stefan Gössling, som forskar inom turism, transport och klimatfrågor vid Lunds universitet.
– Om miljöfrågor var prioriterade hade man sett till att det inte flögs tomma plan. Flygbranschen har aldrig brytt sig om klimatet. Det är bara ett narrativ de upprepar för att kunna fortsätta som vanligt.
Han vill se ett totalstopp för tomma plan.
– Och det borde finna krav på minst 80 procents beläggning för att få flyga. Efterfrågan ska matcha utbudet. Vilket innebär att det måste ske en dramatisk minskning av antalet flygningar, samtidigt som priserna måste gå upp.
Det finns forskning från Sverige och Tyskland som visar att det är främst höginkomsttagare som flyger mest. Deras biljetter är kraftigt subventionerade med skattemedel från staten men också från kommunerna som ofta är delägare i de regionala flygplatserna, berättar Stefan Gössling. Han anser att det inte är bra med folktomma flygplan till Sveg.
– Jag kan tycka att någon har misslyckats med sitt jobb. Det är fel både ur ett klimatperspektiv och hur skattepengar bör användas. Något är fel i systemet.
Mörka moln på väg hem
Det har blivit sen eftermiddag när planet rullar ut på startbanan i Sveg med destination Arlanda. Propellermotorerna kämpar för att få upp flygkroppen ovanför molntäcket. Denna gång finns det en till passagerare ombord. Aowder Ali, ett par stolar bort, ska hem till Stockholm i några dagar och hälsa på familjen. För ett år sedan fick han jobb som byggnadsinspektör åt Svegs kommun och flyttade upp.
– Jag brukar köra bil ner till Stockholm men denna gång ville jag komma ner snabbt. I vinter behövs verkligen flyget. Jag vägrar köra på de här vägarna, säger han.
Vi fortsätter söderut och närmar oss sämre väder. Ett mörkt moln kastar tunga regnslöjor mot grantopparna. Piloten Anton Söderström håller ett fast grepp om gasreglaget. Han berättar att pandemin som skakat hela världen knappt påverkat hans vardag här uppe.
– Vi har inte behövt permittera någon personal alls egentligen. Vi har vår upphandling nu i tre år framöver och vi kommer köra på som vanligt.
