Behöver vi verkligen all energislukande industri?

FRÅGA:

Hej Tomas!

I medierna uttalar sig ofta experter på vindkraft, kärnkraft och utbyggnad av kraftnät samt representanter för nya gröna industrier (grönt stål och nya stora datacenter, inklusive AI). Men att en utbyggnad ska ske till priset av omfattande exploatering av naturresurser – gruvor, hav och annan natur – och utan att det finns ett tydligt behov av dessa verksamheter, diskuteras sällan.

Hur ser du på vårt ”behov” av all ny energikrävande verksamhet, och om vi verkligen behöver bygga ut ny energiproduktion?

Det finns ju andra värden i livet än de som de ”gröna” nya verksamheterna skapar.

Hälsningar

Bernt Lindberg

SVAR: 

Hej Bernt!

Tack för en viktig och klok fråga: Måste vi producera mer, eller finns det en gräns där andra värden i livet väger tyngre än nya serverhallar och prylar?

Utbyggnaden av förnybar el handlar inte om att skapa mer el för sin egen skull, utan om att ersätta det som är destruktivt.

Du har rätt i att det inte finns något absolut ”behov” av nya energikrävande verksamheter. Om vi valde att konsumera mindre, resa mindre och leva enklare skulle vi inte behöva ny elproduktion.

Vi som ändå förespråkar en utbyggnad av sol- och vindel gör det eftersom vi måste förhålla oss till hur världen ser ut i dag. Vi står inför ett hot: vår nuvarande användning av fossila bränslen riskerar att utsätta kommande generationer för ohanterliga problem med svält och konflikter.

Utbyggnaden av förnybar el handlar inte om att skapa mer el för sin egen skull, utan om att ersätta det som är destruktivt. Det finns tre avgörande skillnader mellan det gamla och det nya systemet:

1. Metaller lånas, bränslen bränns upp

Det stämmer att det krävs gruvor för att bygga vindkraftverk, solceller och batterier. Men den totala mängden material vi behöver bryta ur jorden minskar faktiskt med ett förnybart system. Det beror på att fossila bränslen och uran utvinns för att förbrukas och lämnar efter sig farligt avfall eller koldioxid.

Metallerna i ett vindkraftverk eller ett batteri förbrukas inte på samma sätt, utan finns kvar. De kan återvinnas och användas igen och igen. Bränsleekonomin, det mest extrema slit-och-släng-systemet, kan alltså ersättas av en mer cirkulär materialekonomi.

2. Det är vi som lever nu som bär nackdelarna – inte våra barnbarn

Ett vindkraftverk eller en solcellspark syns och hörs. Den påverkar den lokala miljön här och nu. Enstaka fåglar dör, men inte arter. Landskapsbilden förändras. Men till skillnad från kärnavfall som måste vaktas i hundratusentals år, eller klimatförändringar som kan ge problem med svält och konflikter under flera decennier, lämnar sol och vind ingen stor skuld till kommande generationer. När ett vindkraftverk har gjort sitt kan det plockas ner och naturen återställas. Skrotvärdet kan till och med täcka rivningskostnaden.

3. Frihet från krigsekonomin

Putin finansierar sitt krig i Ukraina med export av olja, gas och uran. Trump säger att det är oljan i Venezuela och Iran han vill åt med sina militära angrepp. Bränsleberoende både finansierar och motiverar krig.

Ett samhälle som driver sin industri och sina bilar med energi från egen sol, vind och vatten kan inte strypas av en fientlig makt. Även om gränserna stängs fortsätter vinden, vattnet och solen att producera el, och bilarna kan köras vidare.

Sammanfattningsvis: Den förnybara omställningen är inte magisk, och den är inte utan konsekvenser för naturen. Samtidigt kan vi med elektrifiering och förnybar elproduktion använda mindre energi än den som tidigare kommit från kol, olja, gas och uran. Det beror på att elmotorer och värmepumpar är effektivare än förbränningsmotorer och oljepannor. 

Så även om vi bör ifrågasätta om vi behöver varje ny serverhall, är utbyggnaden av förnybar el ett sätt att göra framtiden bättre för kommande generationer.