BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Författaren och tillika skogsförvaltaren Peter Wohlleben berättar både informativt och lyriskt om hur träd samtalar och samarbetar med varandra. Fantastiska trädfakta som att de hjälper varandra med näring via rötterna, och svampmycel i marken.

Ett enda mycel kan täcka flera kvadratkilometer och binda samman träd långt bortom de egna rötterna. Genom ”the wood wide web”, som det ibland fyndigt kallas, kan träden även kommunicera. De kan känna smak och utsöndrar dofter som lockar fiender till den insekt som för tillfället angriper och mycket, mycket annat.

Nu har Backa teater förvandlat boken till pjäsen ”Glängtan”.

– Jag hade läst boken och så satt jag och pratade med dramatikern Stefan Åkesson, egentligen i ett helt annat ärende. Det är en fantastisk bok och en så spännande titel, så vi satt och pratade om det. Jag sa egentligen inte att jag ville göra teater av den, utan undrade mer om man skulle kunna göra det. Sedan pratade han med Mattias Andersson som är konstnärlig ledare här på Backa, och så ringde han mig bara. Jag blev helt ställd, men sedan träffades vi, och ja, nu sitter vi här, säger Lars-Eric Brossner, regissör.

Avstamp i boken

Stefan Åkesson har i sitt manus byggt en mer berättande historia.

– Ja, det är en faktabok, så vi har liksom bara gjort avstamp där och inspirerats, säger Lars-Eric Brossner.

Men ”Glängtan” följer inte direkt någon vanlig linjär historia heller. Det hela tycks något mer abstrakt än så.

– Det är inga specifika personer eller karaktärer på det sättet som vi spelar. Jag har känslan av att vi är en blandning av en grupp människor som är vilsna i en skog, men kan lika gärna vara mänskligheten som gått vilse. När barn har varit här och tittat så kan vi lika väl vara träd. Det känns som att vi skapat en värld som är väldigt öppen att associera fritt kring, säger skådespelaren Josefin Neldén.

– Ibland är de individer och ibland är de ett kollektiv. Den far och flyger fram och tillbaka. Men utgångspunkten är att dom, eller vi, är vilse, fortsätter Lars-Eric Brossner.

– Haha, det är jättesvårt att prata och berätta om märker jag, skrattar han.

Riktar sig till barn

Josefin Neldén blev ett känt ansikte genom Ulf Malmros film ”Tjenare kungen”, 2005. 2013 blev on Guldbaggenominerad för sin roll i ”Känn ingen sorg”.

Lars Eric Brossner är kompositör, musiker och skådespelare. Han var tidigare konstnärlig ledare för Folkteaterns barnscen och har regisserat mängder med pjäser för just barn. Även ”Glängtan” riktar sig främst för de yngre.

– Målgruppen är sju till nio år, och alla som någon gång legat under ett träd och funderat. Det tycker jag är det roliga med föreställningarna vi gör här på Backa. De fungerar på en väldigt bred publik, säger Josefin Neldén.

– Det ideala för mig är en publik som består av både vuxna och barn. Därför att här finns det en hel del att fundera kring, och när de går hem och sitter kring middagsbordet så kan barnen fråga, och föräldrarna bli tvungna att förklara, fortsätter Lars-Eric Brossner.

Det märkliga liv och samhälle som träden lever där vi inte ser är ämnen som verkligen inbjuder till samtal och frågor.

– Jag gillar ju ... obegriplig teater, höll jag på att säga. Och här vet man inte riktigt vad som händer och varför. Ämnet är väldigt komplicerat och handlar om vad vi gör med den här jorden och varför gör vi det? Kan någon förklara det? frågar sig Lars-Eric Brossner.

Olika skikt

Pjäsen ”Glängtan” är en visuell fest med många moment som drar ögonen till sig.

– Vi använder oss av dans och vi använder oss av hologram. Den är ständigt föränderlig. Jag tycker också om teater som är i olika skikt. Man kanske har ett som är ganska enkelt att förstå, sedan lägger man på ytterligare, säger Lars-Eric Brossner.

Att ha med hologram är inte så vanligt inom teater. Det är inte så vanligt någonstans, i alla fall inte än. Tekniken kräver en hel del rent tekniskt, men passade bra in i den här produktionen menar Lars-Eric Brossner.

– Det är en vetenskaplig bok, så vi ville ha med massa sådan fakta. Sedan hade jag en idé om magisk realism, samtidigt som det pågår en stor debatt om ”fake news”. Då kom jag att tänka på hologram, som är verkligt men ändå inte verkligt. Då blir det en blandning av allt detta, säger han.

”Inte okomplicerat”

Josefin Neldén blev inte fullt lika begeistrad när hon läste skogsförvaltaren Peter Wohl-lebens verk.

– Jag läste boken innan vi började repa. Vi hade nog lite olika inställningar till den. Jag tycker allt han presenterar kring träd är otroligt fascinerande och jättehäftigt. Men jag var inte så himla förtjust i hans språk alltid. Men då var det väldigt härligt att komma hit och läsa Stefans manus, som även förhöll sig till min syn som kanske var lite mer kritisk, säger hon.

Att träden beter sig som de gör är ren fakta. Sedan kan man fundera på hur mycket det ska humaniseras, och sättas mänskliga aspekter på.

– Ja, det var nog det jag hade svårt för i hans språkbruk. Att träden ”ammar” sina barn och så vidare. Det är inte helt okomplicerat, säger Josefin Neldén.

– Men samtidigt så tänker jag då, varför inte? Om nu träden ”ammar” sina barn, då blir det mycket svårare att misshandla naturen. En av grundfrågorna som jag och Stefan pratar om är ifall människan är natur, eller är vi utanför naturen. Min åsikt är att vi är en del av den, men tagit oss friheten att stå utanför, gjort oss exklusiva och gör vad fan vi vill, säger Lars-Eric Brossner.

Högreflektiv filmduk

Hologrammen, som utgör en stor visuell del av ”Glängtan”, kräver bland annat en högreflektiv filmduk spänd i 45 graders vinkel och gör skådespelarnas jobb rätt annorlunda.

– Det är väldigt speciellt. Vi ser inte hologramen, för de sker framför oss. Så när vi spelar med dem så är det bara en punkt i luften. Sedan är själva duken otroligt känslig. Rör vi den så förstörs den, säger Josefin.

– Men det är också väldigt roligt. Hologrammen blir både scenografiska moment och medspelare och skiftar fram och tillbaka mellan olika grejer. Det fanns ett moment i början av produktionen när vi sa att vi skulle använda väldigt lite hologram, så det blir något otroligt speciellt. Sen bara öste vi på, skrattar Josefin Neldén.

De är överens om att det blev som att ha ett helt nytt, och väldigt roligt verktyg i verktygslådan

– Det är svårt att låta bli, men vi har försökt hålla oss någorlunda i alla fall. Det är verkligen löjligt roligt, säger Lars-Eric Brossner.

Förutom Josefin Neldén så syns Stefan Abelsson, Gunilla Johansson Gyllenspetz, Barbro Carelius Hallgren, Mats Nahlin och Ulf Rönnerstrand i ensemblen. Glängtan spelas fram tills 15 december.