Med den här maskinen av segregation som Göteborgs stad är, så kommer vi att få brutalt mycket mer kriminalitet och fattigdom. Om man inte gör något åt det så kommer bara de rika att bli rikare, och de fattiga fattigare och desperata. Det kommer att bli mer poliser, väktare och övervakning och Göteborgs kulturliv kommer att gå åt helvete. Alla i Göteborg kommer att knarka ihjäl sig, som de håller på att göra nu. Men får jag önska skulle jag önska att orten flyttade in till stan, att gränserna skulle suddas ut, fattigdomen bekämpas och att de rika får dela med sig av sina skatter så att mer folk kan få bättre liv.
Jag önskar också att det blir en grönare stad, med mycket växtlighet, stadsodling och närproducerad mat. Att det blir fossilfritt med färre bilar, att staden fick blomstra och bli skön. Det är ju också så att det bara byggs lyxiga lägenheter till rika människor och dyra hotell inne i stan. Vad håller ni på med? Det känns inte särskilt uppdaterat.
Jag vill att man ska minska klassklyftorna, ta bort fattigdom och utrota rasism. Och såklart att vi ska ha mera konst överallt i samhället, konst och kultur gör nytta för själen. Vi har inte så mycket nytta av religion, men konsten kan ta den plats som religion haft förut, det förenar människor. Jag vill att staden lyssnar mer på göteborgare som bor här, att att folkets visioner får komma fram. Lyssna på Bergsjön och Biskopsgården – vad tycker dom? Makten är rika, vita, välutbildade människor, men det finns så många som kämpar jättemycket och knappt har tid att tänka visionärt och som slavar på botten av samhället. Så kan vi inte ha det.
Vad jag ska göra åt det vet jag inte. Jag är bara en konstnär som vill vara i fred och måla mina målningar, göra mina ljudverk och hålla på med poesi, det är ganska världsfrånvänt. Jag har ett väldigt privilegierat läge, Jag är medveten om det. Det känns som att man är på ett flygplan som kraschar – man får rädda sig själv först innan de andra. Jag får hålla mig själv flytande, så är det för alla konstnärer och det är fruktansvärt svårt. Man förväntas vara nån jävla egen företagare med en affärsmodell, men det är överhuvudtaget inte det som konsten drivs av. Hade jag fått välja helt så hade inga rika privatpersoner fått köpa mina originalverk, utan bara statliga museer så att de blev till allmän konst, men jag kontrollerar inte det.
En av mina konstformer är monumentala muralmålningar, men de flesta sådana som finns i Göteborg är total sellout-Jehovas vittnen-pamflettkonst som ska behaga alla och är finfula. Konstnärer i desperat behov av pengar gör vad som helst för att tillfredsställa makthavare och tyvärr gör högerextremklimatet i samhället att folk blir rädda om sina inkomster och begår såna konstnärliga synder. Fast alla är olika. Jag tycker att det är vidrigt, men det kanske inte är någon som vill se mina dystopiska visioner målas upp på väggar, mina undergångsfittor som kommer och slukar all sorg.
