Först var Marias chef oklar med om hon skulle få någon av de utlysta heltidstjänsterna, men antydde att en tjänst skulle bli ledig efter ett kortare timvikariat. Maria sade upp sig från sitt tidigare jobb och började som timvikarie. Sedan blev det klart att det inte skulle bli någon heltidstjänst, utan bara vikariatstimmar. Timlönen blev dessutom mycket lägre än en normal ingångslön för en förskollärare.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det här tydliggör hur viktigt det är att man som arbetstagare vet vad man skriver under på. Chefen har ingen skyldighet att vara tydlig, säger Mathias Åström.
– Det gäller egentligen hela arbetsmarknaden, eftersom arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet. Lärare har dessutom individuell lönesättning, så det går inte att hänvisa till någon lägstalön. Om man är osäker borde man rådgöra med oss i samband med att anställningskontrakt ska skrivas under.
Inte vanligt i branschen
Mathias Åström säger att han inte ser några tecken på att förfarandet som Maria har utsatts för är vanligt i branschen, och det gör inte heller det lokala lärarfacket. Det vanligaste är i stället en provanställning på sex månader innan en fast anställning inleds, inte att ett timvikariat rinner ut i sanden och blir till ingenting. Dessutom är det ”säljarens marknad”, då bristen på förskollärare har fått lönerna att rusa i höjden. Om ett ställe fungerar dåligt finns alltid nya tjänster att söka.
– Men även om det teoretiskt sett ökar chanserna till bättre villkor, så hindrar inte det att vissa arbetsgivare tänker att ”jag provar med att erbjuda lägre lön”. Det är därför det är viktigt att i förväg veta vad man kräver och vad man kan tänka sig att förhandla bort.
– Det du själv kan göra är att kräva raka besked, att få skriva under ett kontrakt och om du inte får det är det bara att ”rösta med fötterna”.