– Vi har så stora grupper i dag som inte klarar av att jobba till 65 år, och då tycker vi att det i dagsläget inte är rätt att genomföra en höjning, säger Wiwi-Anne Johansson, talesperson för pensionsfrågor.
Journalisten och programledaren Marianne Rundström tycker dock att det vore bra med höjd pensionsålder. I alla fall att den som vill ska få jobba till 69 år istället för 67 år.
– Det bästa vore att inte ha någon övre gräns alls, att den som kan får jobba så länge den vill, men det här visar i alla fall att vi börjar ändra synen på ålder, och kanske kan en höjd pensionsålder också bidra till att ålder och erfarenhet kommer värderas högre, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
”Har mycket mer att ge”
Själv är hon 65 år i år. Om två år måste hon därför sluta arbeta. Trots att hon inte alls vill.
– Jag har mycket mer att ge, och kan inte hitta något skäl till varför jag skulle sluta jobba. Jag är en mer helgjuten yrkesmänniska i dag när jag är klar med omhändertagandet av barn och verkligen har tid att satsa på mitt jobb, samtidigt som jag har erfarenheten och har byggt upp både kompetens och kontakter. Att jag ska sluta för att jag har uppnått en viss ålder är obegripligt, säger hon.
Samtidigt påpekar hon att hon är privilegierad – hon har ett jobb där hon inte har behövt slita ut sig fysiskt, och där hon själv fortfarande känner att hon kan göra stor nytta. Alla har inte haft ett yrkesliv med de förutsättningarna. Just därför borde pensionssystemet vara mer flexibelt, tycker hon.
– Det är självklart att man inte kan ha ett system som är likadant för allihop, har du jobbat inom vården till exempel eller med något annat tungt yrke, kan man inte kräva att du ska gå i pension senare är du egentligen klarar av. Men det är inget skäl till att slänga ut oss som kan jobba från arbetslivet. Både individen och samhället vinner på om fler fortsätter jobba och därmed inte belastar pensionssystemet.
Kerstin Nilsson, forskare på Lunds universitet och SLU, och som studerat hållbart arbetsliv för äldre medarbetare, menar också hon att det är märkligt att pensionen så gott som enbart styrs av kronologisk ålder, och att man inte tar mer hänsyn till individers biologiska och mentala åldrande.
– Det hela är komplext. Faktorer med betydelse för att ingå i arbetslivet kan delas in i nio olika områden, som ens hälsa, fysiska och mentala arbetsmiljö, arbetstid och arbetstakt, chefernas attityder mot mig som äldre, tillfredställelsen med jobbet, om man rent ekonomiskt har möjlighet att gå i pension. Vill vi få fler att arbeta längre kan vi inte bara utgå från kronologisk ålder, för två 65-åringar kan ha helt olika förutsättningar beroende på hur deras arbetssituation har sett ut, säger hon.
Kerstin Nilsson menar att förslaget att höja pensionsåldern i princip bara utgår från ekonomi, och inte tar hänsyn till vad som faktiskt passar människor.
– Istället för att höja pensionsåldern bör organisationer och företag få incitament för att behålla sina äldre medarbetare, och se till att arbetsmiljön redan från början möjliggör det, att människor inte slits ut. Då skulle fler frivilligt vilja jobba till en högre ålder. Att tvinga människor att arbeta längre tror jag inte är hållbart, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Satsas inte
Istället för att kronologisk ålder ska vara vägledande i pensionssystemet tror hon att yrkesgrupp också bör spela roll.
– Är det rimligt att exempelvis ett vårdbiträde eller byggnadsarbetare som har börjat sitt yrkesliv vid 18 år arbetar till samma ålder som en jurist? Det kanske inte är det, om man inte först ser till att göra arbetsmiljön betydligt bättre, säger hon.
En annan faktor som kan få människor att vilja gå i pension, trots att de rent fysiskt klarar av att fortsätta jobba, är arbetsgivarens inställning till den som närmar sig pensionsålder. Kerstin Nilsson menar att många äldre upplever att det inte satsas på dem, att de inte värdesätts. En bild Marianne Rundström delar.
– Jag har träffat många som beskriver det som en sorgeprocess, att man inte är uppskattad längre. Själv har jag också märkt det, hur synen på mig som anställd förändrats. Den som närmar sig 60 är det ingen idé att satsa på längre, säger hon.
