Jag känner mig väldigt rädd för förlossningen. Att jag ska få panik och inte klara av att andra människor gör saker med mig och min kropp. Jag undviker helst sjukhus om jag kan, men det känns inte som ett alternativ när jag ska föda. Vad ska jag göra? Det som borde vara min lyckligaste tid förstörs nu av min ångest och oro. Jag är ju glad för detta barn egentligen, så varför mår jag så dåligt?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Svar: Det är många kvinnor som upplever samma sak som du! Oavsett hur glad man är för det väntade barnet och hur efterlängtat det än är så kan man känna ångest och oro. Det är inte ovanligt att personer som varit utsatta för sexuella övergrepp har svårt med undersökningar, besök på sjukhus eller just en förlossning. Som patient är man i ett underläge gentemot vårdpersonalen, och har man varit med om övergrepp kan man vara extra känslig för att känna sig i underläge eller maktlös. Situationen brukar förvärras av att man ofta skuldbelägger sig själv för att man reagerar som man gör.

Jag har tidigare jobbat på en kvinnoklinik, och jag och mina kollegor träffade ofta personer med liknande erfarenheter som du har. Jag skulle råda dig att kontakta din barnmorska och berätta att du känner oro inför förlossningen och – om det känns okej – även berätta om att du varit med om övergrepp. Alternativt kan du kontakta kurator på den kvinnoklinik du tillhör. Ibland räcker det att få samtal med kurator eller psykolog, och ibland kan man koppla in specialistmödravården för utökat stöd kring oron och rädslan. Hjälpen du kan få kan till exempel vara stödsamtal, hjälp att bearbeta det du varit med om eller en handlingsplan inför förlossningen så att du känner större kontroll. Det kan också vara bra att göra ett besök på förlossningen innan och gå igenom med en barnmorska vad du behöver.

Tveka inte att söka hjälp, det finns många möjligheter för att det ska kännas bättre för dig.