En liten rutschkana, en gunga och en sandlåda. Så brukar det se ut. Inte den mest stimulerande lekmiljön kanske. Men att det alls finns lekmiljöer nära hemmet är viktigt och lekplatserna har en särskilt roll, enligt Märit Jansson.
– Det finns ett signalvärde i att här finns det en garanterad yta för lek, säger hon.
SLU:s genomgång av kommunernas lekplatser visar att omkring hälften har försvunnit de senaste 25 åren. Och det är framför allt de mindre, nära lekplatserna som har lagts ned, eller inte byggts alls i nya bostadsområden. De som finns på gården eller i kvarteret och som även små barn skulle kunna gå till själva. Skälet som kommunerna själva anger till att de försvunnit är ofta att höga krav på lekredskapens säkerhet och på underlaget gör att det blir dyrt att anlägga och ta hand om många, små lekplatser. Istället satsar kommunerna på några stora påkostade som blir utflyktsmål för hela familjen.
– Men närheten är väldigt viktig för att den fria leken i vardagen ska bli av, säger Märit Jansson.
Säkerhet utan lek
Den senaste tiden har larmen duggat tätt. Barn är inte tillräckligt fysiskt aktiva. Barn mår psykiskt dåligt. De är stressade, sjuka och ofria. Studier visar att barn idag får röra sig fritt i ett mycket mer begränsat område än tidigare generationer.
– Men det är sällan vi faktiskt kopplar de här larmen till vad vi gör med den fysiska miljön för barn, säger Märit Jansson.
På 60- och 70-talen fanns normer i stadsplaneringen som angav avstånd och yta för områden som skulle avsättas för lekplatser när nya områden byggdes. Det är därför som det i städernas miljonprogramsområden ofta finns stora gårdar och grönområden med flera lekplatser. Några sådana normer finns inte idag. De främsta kraven som de som planerar lekplatser har att förhålla sig till idag är krav på säkerhet.
– Konsekvensen blir att kommunerna köper dyra, prefabricerade lekredskap och placerar dem på en gummimatta. Lekplatserna blir så säkra att de ofta inte har ett särskilt högt lekvärde, säger Märit Jansson.
Lekland istället för lekplats
Vi är alldeles för fixerade vid säkerhet. Det tycker Krister Svensson, projektledare på Lekande kvarter som drivs av Lekfrämjandet.
– Vi är oroliga för skjutningar och övergrepp och vågar inte släppa barnen.
Men kan det inte vara en befogad oro?
– Till viss del, men om vi alla ska oroa oss för att bli skjutna så låser vi in oss och det gör i sig samhället otryggare, säger han.
Barn måste få lära sig att själva identifiera vad som är farligt och vad som inte är det. Och därför behövs det fler miljöer för barn, menar Lekfrämjandet.
– Det behöver prioriteras i de kommunala budgetarna igen. Idag kan vi skapa gågator för handel och avsätta plats för parkerade bilar, men det går att göra annorlunda och avsätta plats för barn och människor istället.
Annars kommer den utveckling vi ser idag att fortsätta, menar Krister Svensson. Barnen kommer sitta inomhus framför skärmar eller skjutsas till organiserade aktiviteter som också sker inomhus.
Märit Jansson kallar det för att leken privatiseras när offentliga lekplatser försvinner.
– Det blir en egen studsmatta eller en pool i privata trädgårdar som inte är öppen för alla. Eller ett lekland som man får betala inträde till. När lekplatsen i grannskapet försvinner försvinner också mötesplatser.
Slopar snabbmatslekplatserna: Örebro satsar på riktig lek
Blommor att plocka. Stenar att klättra på och labyrinter att springa i. Örebro har satsat på lekplatser som ska locka till riktig lek.
– De ska vara tillräckligt säkra, men inte för säkra, säger Mimmi Beckman, planerare på parkenheten.
Snabbmatslekplatser. Eller KFC-lekplatser. Det är vad forskare vid universitetet i engelska Sheffield kallar en bit platt mark med gummimatta och lekredskap valda ur en katalog. KFC står i det här sammanhanget inte för Kentucky Fried Chicken utan för Kit ( redskap), Fence (staket) och Carpet (matta). Men precis som barn inte mår bra av att bara äta friterad kyckling så mår de inte heller bra av att bara leka på den här typen av lekplatser.
– Därför pratar vi om lekmiljöer istället för lekplatser. De ska vara landskap som går att använda på många olika sätt, säger Mimmi Beckman.
Stock och sten
Sedan några år tillbaka arbetar Örebro kommun på ett nytt sätt när det ska anläggas nya lekparker eller när gamla ska rustas upp. Och när SLU mäter kvaliteten på kommunernas lekplatser får Örebro toppbetyg.
Det finns visserligen köpta lekredskap som gungor och rutschkanor, men de placeras i en miljö med stockar och stenar, buskar, vatten, kullar och material som kan flyttas så att barnen kan forma sina egna miljöer.
– Färdiga lekredskap fokuserar framför allt på barns motoriska lek. Men vi vill få in de andra delarna också. Fantasileken och den sociala leken. Vi insåg när vi läste på att lek är så många olika saker, säger Mimmi Beckman.
Örebros arbete har inspirerats av England, där både ansvariga myndigheter och forskare har tagit fram något som heter ”balanserade riskbedömningar”. Det handlar om att inte riskminimera i onödan så att lekplatserna blir själlösa.
– Miljöerna ska inte vara dåliga för barns hälsa. De ska inte slå sig. Men de ska inte heller hämmas i sin övriga utveckling.
Mimmi Beckman säger att det har varit en process där både de som jobbar med parkerna och politikerna har fått lära sig hur fundamentalt avgörande leken är för barns utveckling.
– Den är motorn i allt, säger hon.
