– Vi har ju under hela den förra mandatperioden haft språkrör som suttit i ministerställning och lett departementet, det visar väl att det går att kombinera rollerna. Det tror jag att jag också har möjlighet att göra, säger Per Bolund.

Att det skulle vara svårare idag beroende på att regeringsunderlaget innefattar också C och L som kan vara mycket känsliga för signaler om olika uppfattningar tror han inte.

– Jag och Miljöpartiet ser väldigt positivt på det här nya samarbetet i mitten på svensk politik. Vi ser det som en möjlighet att skapa långsiktighet i besluten och för att se till att de främlingsfientliga och högerpopulistiska krafterna som tagit makten i väldigt många andra länder runt om i Europa inte får politisk makt i Sverige.

Per Bolund hoppas att det nya samarbete ska vara varaktigt över tid.

– Vår inställning är att vi ska vårda det här avtalet som vi har med Centern och Liberalerna och se till att vi kan bygga något som kan vara längre än en mandatperiod.

Små eftergifter

När Per Bolund får frågan om vad Miljöpartiet tvingats ge avkall på för att komma överens med de andra fyra partierna tar han inte upp värnskatten, arbetsmarknadspolitik, jämlikhetspolitik eller bostadspolitiken utan vissa miljömål.

– När det gäller vår politik att stoppa art­utrotningen och skydda den biologiska mångfalden så hade vi gärna sett att man tagit större steg framåt, nu får vi se till att vi kan hitta en kompromiss i den frågan och vi tror att det går att göra det på ett bra sätt. Samtidigt har vi nått stora framsteg när det gäller klimatpolitiken.

Vad tycker du om införandet av marknads­hyror på nyproduktionen av bostäder?

– Det var ju inte någonting som vi som parti varit företrädare för, utan tvärtom har vi i vårt partiprogram gjort klart att vi inte är för marknadshyror. Det här är en typisk sådan kompromiss som vi gått med på för att få igenom samarbetet. Samtidigt ska man inte överdriva effekterna av detta, många anser att hyrorna i nyproduktionen redan ligger vid marknadsvärdet.

Sverige har mycket god ekonomi. Enligt finansdepartementets amorteringsplan ska vi betala av 393 miljarder kronor på statsskulden under de kommande fyra åren. Per Bolund tycker inte att reformer ska finansieras med en stor statlig skuldsättning.

– Det finns ju väldigt många privata företag och privatpersoner som också behöver göra investeringar, bygga upp framtidens industrier, framtidens transporter och som också har ett ansvar. Där använder vi istället ekonomiska styrmedel, skatter och så vidare.

Även om det inte är direkta investeringar från staten så kostar subventionerna stora pengar som sedan påverkar budgeten och på sikt upplåningen?

– Men vi har ju faktiskt visat att vi kan lägga budgetar som har överskott. Vi har vänt ett underskott på 60 miljarder från den borgerliga regeringen till ett överskott på över 40 miljarder samtidigt som vi har haft den mest ambitiösa miljö och klimatbudgeten som vi någonsin haft i Sverige.

Ansvar för bostadsfrågor

Per Bolund har också ansvaret för bostadsfrågor inom regeringen. Där knyts en stor del av de framtida lösningarna och den nya bostadspolitiken till resultatet av förhandlingarna om en ny skattereform. Det handlar dels om frågor som avdrag för räntor till subventioner av byggande av hyreslägenheter.

– Miljöpartiet har som parti varit för en nedtrappning av avdragsrätten för räntor på bolånen, men det är bara en pusselbit. Vi är i dag överens om att investeringsstödet för att bygga hyresrätter ska fortsätta.

Många tvivlar dock på att det kommer att vara tillräckligt för att uppfylla det stora behov som finns av billiga hyresrätter som folk med vanliga inkomster har råd med. När det gäller reavinstbeskattningen på villor och bostadsrätter, den så kallade flyttskatten, har partiernas enats om att ett uppskov på att betala in reavinstskatten ska vara räntefritt.

De borgerliga partierna har länge velat ha en diskussion om flyttskatten som de ser som ett hinder för ökad rörlighet på bostadsmarknaden.

Medveten om problemen

Per Bolund är medveten om problemen med reavinstbeskattningen, genom de stora uppgångarna inom bostadssektorn har förmögenheter skapats för de som kommit in vid rätt tid. Eftersom fastighetsskatten tagits bort betyder en kraftig minskning av reavinstskatten att dessa uppgångar inte skulle beskattas.

Per Bolund talar dels om att reavinstskatten kan ge effekten att de som har stora lägenheter inte säljer dem på grund av skatten och då försvårar rörligheten på bostadsmarknaden. Det kan leda till att stora lägenheter inte byts mot mindre så att barnfamiljer får en chans. Men mot det ställer han också krav på ”generationsrättvisa”.

– Det finns nu generationer som ägt sitt boende och sett stora prisstegringar, fått sänkta skatter och kostnader för boendet och att då ensidigt ta bort skatten när man säljer och realiserar det här kapitalet – då för man över ännu mer resurser till en grupp som ändå har det gott ställt.