Så skrev Sveriges radios proffsiga Sydeuropakorrespondent Margareta Svensson på Twitter.

Jag svarar och vill veta mer om de där som "skanderar på katalanska"? Till exempel vad de skanderade. Det är inte allt jag vill veta mer om.

Senare kommer också en mer nyanserad rapport om läget och hon förtydligar att hennes poäng var att vanliga protester fortgick. Men vad läses in i att det gjordes på "katalanska"?

Språket är inget budskap

Oroligheterna i Barcelona just nu utbröt av att elva folkvalda katalanska politiska ledare och aktivister dömdes till fängelse i 9-13 år för ”uppvigling och förskingring”. Det är massprotester på dagarna och ”våldsamma sammandrabbningar” på nätterna. 

För transparensens skull: Jag har barn med en katalan och både jag och mina barn talar katalanska och spanska. Det kan bara ses som ett problem för min kapacitet att rapportera korrekt om Katalonien om en svensk journalist inte skulle anses kunna rapportera objektivt om Sverige. Däremot ger det mig insikter som många utifrån saknar om Katalonien.

Det innebär till exempel att jag vet att folk varken talar eller skanderar på katalanska som ett politiskt ställningstagande i sig. Katalanska är ett levande språk som används i skolor, i media, på offentliga institutioner... Det är ett språk vi talar när vi arbetar, när vi studerar, när vi älskar, när vi föder barn, när vi äter frukost och när vi bråkar.

Jag har flera gånger hört folk skandera för union – det vill säga mot katalansk självständighet – på katalanska. Så jag vill åtminstone veta vad de skanderade om det ska anses relevant att de gjorde det på katalanska.

Jagade valurnor tungt beväpnade

Att jag har katalansk familj innebär också att jag kunde bo hemma hos dem när jag var på plats den 1 oktober 2017 – dagen då den ickeautoriserade folkomröstningen om självständighet genomfördes, det som ledde till den politiska ledarnas och aktivisternas groteskt långa fängelsestraff. Där togs jag om hand av min svärmor Maria Rosa. Hon är mer pigg och alert än jag och skulle inte gilla att jag understryker att hon då var 77 år – men det hör saken till. För den dagen gick hon till valurnorna och röstade nej. Det vill säga nej till katalansk självständighet från Spanien. Andra i min familj röstade ja. Mina barns far röstade inte alls – han var hemma i Frankrike. Alla såg det som en fredlig och fin hyllning till demokratin. 

Till vallokalen – en skola –  där min svärmor röstade kom kravallpolisen. Ett 30-tal beväpnade poliser i full kravallutstyrsel. Jag var där och rapporterade – men först efter att Maria Rosa hade röstat. Långa köer fulla med familjer, unga och gamla. Folk som pratade spanska och skulle rösta ja. Folk som talade katalanska och skulle rösta nej. En 90-årig kvinna som drömt om det ögonblicket hela sitt liv: "Franco lät oss inte tala katalanska.”

Röstmottagarna gömde urnorna och stängde portarna när polisen kom – men polisen slog sig in. De krossade rutor, forcerade portarna och slet unga och gamla ned för trapporna i sin jakt på de olagliga valurnorna. 

Olagliga valurnor…

Glöm inte nationalismen

Det faktum att det kunde ha sammanfallit – att de våldsamma poliserna lika gärna kunde ha slitit ned mina barns 77-åriga farmor för en stentrappa för att hon ville rösta nej till självständighet – precis som de gjorde med andra kvinnor på plats – det drabbade mig på ett sätt som gör att jag fortfarande darrar när jag läser om "sammandrabbningar mellan separatister och polis" i Barcelona. För det läste jag även den där dagen.

Och när jag läser rapport efter rapport om katalansk nationalism och inte ett ord om den spanska nationalismen, en nationalism där andra språk än spanskan – som katalanska – ses som en ickespansk provokation.

Eller om att Spaniens problem med maktseparation gäller exempelvis den högsta domstol som dömde katalanerna.

Amnesty fördömer polisen

Nu och till skillnad från de flesta andra massdemonstrationer för självständighet finns det brinnande barrikader och klickar av våldsamma demonstranter. Bland våldsverkarna finns separatister men även högerextrema antikatalanska demonstranter – fascister  – och ickepolitiska. Våldets gnista har tänts.

Att rikta kamerorna mot de allra mest våldsamma demonstranterna på Plaza Urquinaona, i närheten av spansk polis högkvarter, är viktigt så länge även det brutala polisvåldet mot fredliga demonstranter, de gigantiska fredliga protesterna – och bakgrunden till protesterna blir tydliga.

Glöm inte att inte bara vi med katalanska familjer utan även Amnesty International fördömer polisens övervåld just nu.

Katalansk släkt – med spanjorer

En annan grej med min familj som stämmer in på de flesta katalanska familjer är att flera av dess medlemmar är spanjorer från andra delar av landet. Min svärmors mamma är andalus och mina barn har kusiner i Galicien och Andalusien dit vi åker då och då. Vi talar alla spanska. Det är svårt att förstå för många: flerspråkighet, flera identiteter i en. Att det går att vara för katalaners rätt att vara katalaner och till och med rätten att rösta för eller emot självständighet – utan att vara för självständighet eller mot Spanien. Att det går att vara spanjor och katalan samtidigt – även om många inte ser sig som det.

Det talas om att det måste rapporteras "objektivt" och från "båda sidorna".

Som om det rörde sig om två sidor.

Som om det handlade om spanjorer mot katalaner.  

Det gör det inte.

Det är mycket mer komplext än så.

2006–2010 

En ny katalansk författning antas 2006 i katalanska parlamentet som gav Katalonien större självbestämmande. Över 70 procent av katalanerna röstar igenom den i en folkomröstning som också godkänns av den dåvarande spanska regeringen. Men en grupp representanter för högerpartiet PP anmäler författningen till författningsrätten som ogiltigförklarar den år 2010. En miljon människor på Barcelonas gator skanderar: “Vi är en nation – vi bestämmer.”

9 november 2014

En första ickebindande omröstning om självständighet genomförs. 2,3 miljoner av drygt fem röstar – 1.8 miljoner röstar ja. Dåvarande regionspresident Artur Mas förbjuds vara aktiv politiker.

1 oktober 2017

Katalonien håller en folkomröstning om regionen ska fortsätta vara en del av Spanien eller bli självständig. 90 procent röstade ja till självständighet. Men bara 42,3 procent av de röstberättigade deltar.

Folkomröstningen hade olagligförklarats av författningsdomstolen och valdagen var våldsam då polis försökte hindra väljare från att rösta

27 oktober 2017

Regionparlamentet röstar igenom en självständighetsförklaring.

Spanska centralregeringen reagerar genom att avsätta regionregeringen och upplösa regionparlamentet, samt utlysa nyval.

Flera ministrar och andra delaktiga i självständighetsrörelsen häktas eller får en arresteringsorder mot sig, bland dem den avsatte regionpresidenten Carles Puigdemont, som går i exil i Belgien.

I nyvalet vinner återigen självständighetsivrande partier majoritet i parlamentet. Efter flera försök kan man välja en ny regionpresident, Quim Torra.