Livets ords chefspastor: Homosexualitet är som hockey
Dagens ETC
Ulf Ekman. Carola. Tungomålstalande, handpåläggning och är du bög hamnar du i helvetet. På 90-talet hade Livets ord en eld och svavel-osande, ständig närvaro i samhället. I debatten jämförde man aborter med Hitlers gaskammare och kyrkan sektstämplades.
Idag är Livets ord borta ur det allmänna medvetandet. Trots att man är lika aktiv som förr – med stor verksamhet, lukrativa friskolor, täta band till KD och tusentals medlemmar i Sverige och forna Sovjet.
Max V Karlsson åker till Uppsala för att prata med chefspastorn Jan Blom om hur man kan välja bort homosexualitet, men inte Ryssland.
Jan Blom glider in i sin elektriska rullstol, direkt från ett möte med en grupp unga med funktionsnedsättningar. De ses regelbundet i Livets ords kafé på entréplanet i deras megakyrka i Uppsala, som den här dagen badar i ett kraftigt och bländande vitt solljus. För två år sedan hade Jan precis ätit kebab när en höghastighetsolycka tar honom en hårsmån från döden. Han är på väg för att gymma på gigantiska Life arena, ett av Livets ords många och dyra prestigeprojekt i staden, när han tappar kontrollen över sin motorcykel och rammar rakt in i en buss. Ajöss till ett aktivt friluftsliv med bergsklättring och fjällvandring.
Efter fem veckor i koma vaknar han upp delvis förlamad. Skämtsamt beskriver församlingspastorn sig idag som ”fortfarande rätt ny i rullstolsbranschen”.
– Jag var på Akademiska sjukhuset i ett helt år. Att vara så allvarligt skadad har verkligen fördjupat mig i den kristna tron. Jag fick frågor om jag inte tvivlade, om jag nu inte till slut fattade att Gud inte finns? Nej, för mig var det precis tvärtom. Tron var det som lyfte mig i den djupa, djupa krisen där många bara faller ner i ett träsk och inte kommer vidare.
Han är övertygad om att det är Gud som räddar hans liv, hand i hand med vårdpersonalen. När han kraschar är Jan Blom – som gärna kallas för Janne – huvudpastor för Livets ord, efter många års engagemang som ansvarig för församlingens sociala arbete. Teologin och den tekniska synen på den kristna läran är en sak. Men för Jan består tron i hur man lever, och hur han lever som rörelsehindrad.
– Pastorer och präster är lärda och kan allt med Bibeln, och allt det. Och det behöver man kunna. Men för mig är tron mycket mer det levande livet. När jag sitter i rullstol och försöker hantera mitt liv och då jag träffar olika människor och ställs inför utmaningar, säger 57-åringen.
”Många tänker att Livets Ord, då måste man vara rik, blond och utan fel på kroppen och gå runt som en lycklig människa som slänger ur sig ett spontant halleluja då och då” säger Jan Blom.
Zanna Nordqvist
Kristna över hela världen bad för honom
Kraschen 2022 chockar församlingen djupt. Omskakade Livets ord-medlemmar gråter öppet under söndagarnas gudstjänster i Uppsala. Väckelsekristna över hela världen ber för att han ska vakna och bli bättre.
Saknar du fisket, bergen och skogen?
– Jag har mina stunder när jag går ner i den mänskliga källaren och är riktigt ledsen. Ledsen över att jag inte kan leva på samma sätt. Jag kan inte fiska i fjällen, jag kan inte träna och vara lika aktiv. Det är en sorg och en inre mänsklig smärta som jag fortfarande känner.
Vardagen som rullstolsburen har gjort det tydligare för Jan Blom att tron inte bara är för de med ett perfekt, friskt liv.
– Många tänker att Livets ord, då måste man vara rik, blond och utan fel på kroppen och gå runt som en lycklig människa som slänger ur sig ett spontant halleluja då och då. Och att man ska ta hand om de syndiga stackarna som står utanför det perfekta. Det är en galen inställning och ett galet sätt att se på den kristna tron.
Mammas mage är inte Hitlers gasugn
Numera syns man knappt alls i media. Men på 1990-talet har Livets ord en helt annan roll i samhället. Kvällspressen spottar ur sig svarta skandalrubriker och man är med i vartenda debattprogram, skriker ut provocerande ramsor på torgmöten, och har superstjärnan Carola som tung, folkkär profil. Församlingsmedlemmar talar i tungor i stora tv-sända galor.
Livets ords pastorer anklagar alla som gör abort för att begå en alldeles egen liten förintelse i klass med Nazitysklands utrotning av judar. ”Gör inte mammas mage till Hitlers gasugn” är ett direkt citat från Jan Bloms föregångare Ulf Ekman, löpsedelsmannen som tar den grandiosa amerikanska tv-kyrkan till Sverige.
Och det är bilden som många fortfarande har av Livets ord. En vräkig och sträng väckelsesekt som tror på helande handpåläggning, och som uppfostrar syndiga och sämre vetande kvinnor, homosexuella och fattiga.
Många tidigare församlingsmedlemmar har genom åren vittnat om negativa erfarenheter, enorm social press och toppstyrning med järnhand. Så sent som nu i november, i Svt:s ”Frågan är fri”, beskriver avhopparen Ida hur hennes funktionshinder sågs som en smitta och djävulens verk.
”Ulf Ekman var väldigt lärd”
Jan Blom markerar snällt men bestämt mot den historiska bilden. Enligt honom kunde den i dagsläget inte vara mer felaktig – även om han erkänner att Livets ord gjort misstag och sårat människor.
I ett längre resonemang förklarar han hur Livets ord liknar det bibliska berget Tabor, där Gud förklarade att Jesus var hans son. Dit kommer tusentals för att få kunskap och riktning, precis som människor kommer till Jan Blom. Han säger att den kristna tron är ett helhetspaket med politiska ställningstaganden, moraliska och etiska gränsdragningar, vardagsråd om äktenskap och barnuppfostran, och kontakten med den som de kallar för Gud.
– Ulf Ekman, vår första pastor som var väldigt lärd och duktig, ledde oss när det gäller politiken och att träffa människor. Då blev församlingen känd för att röra sig i den politiska världen. Och där har vi upplevts ligga i framkant, en kyrka som tycker till och som hela tiden rör sig framåt och som snabbt blev väldigt stor.
Att tala i tungor är ett personligt sätt att uttrycka sig uppåt till den himmelske fadern när det svenska språket inte räcker till.
Och det är inget konstigt att tala i tungor.
– Det är kanske vi som har gjort det känt i nutid men det är en del av det kristna arvet på alla sätt. Vissa pratar om det, andra är tystare, men det är ett personligt sätt att uttrycka sig till den himmelske fadern när språket inte räcker till. Då kommer det ett annat språk, ett himmelskt språk, som påminner om fågelkvitter.
Drar 1 000 pers per gudstjänst
Ulf Ekman, som grundade rörelsen 1983 i Uppsala, har lämnat den för katolicismen. Högkvarteret ligger kvar i Uppsala och man har strax under 2 000 medlemmar i Sverige. Bland Trosrörelsen, den karismatiska bokstavstrogna och amerikaniserade delen av frikyrkorörelsen, är man enskilt störst.
– Varje söndag har vi mellan 700 och 1 000 personer här för gudstjänst. Det är ganska få platser i Sverige som har det så. Och det säger jag inte för att skryta utan för att det bara är så.
På varje gudstjänst har man volontärer som filmar, producerar Instagram-klipp och predikar. Längs med den vänstra väggen i stora kyrkosalen finns tolkbås där frivilliga sitter och simultanöversätter gudstjänster för de medlemmar som till exempel pratar spanska eller ryska.
– Och sen är den kristna skolan en viktig sak för oss, berättar Jan Blom.
Livets ord driver också friskolor, en av av deras viktigaste rörelseintäkter som också fungerar som rekryteringsverktyg. Totalt handlar det om elva förskolor, grundskolor och gymnasium på kristen grund. Ansgargymnasiet, Uppsalas äldsta friskola, delar lokaler med församlingens andra verksamheter.
”Tack för bullfan!”
Jan Blom växer upp i en icke-religiös familj. Pappa är alkoholist och det smittar av sig. Han ser slagsmål hemma mellan föräldrarna, ibland är storebröderna inblandade, och han dricker själv mycket från tidig ålder. Föräldrarna dör när han är i 25-årsåldern.
Ute på stan i Uppsala hånar han de kristna fånarna som håller torgmöten eller som försöker rekrytera fulla studenter på väg hem från krogen. Det är under en sådan vinglig hemfärd som Jan Blom för första gången stöter på församlingen som kommer att bli hans liv och karriär.
– Jag var så dryg mot dem i början. Svor och skrek att de var dumma i huvudet och att de var kristna galningar.
– Där stod de och bjöd mig på en kopp te. Vi pratade och jag fick en bulle. De berättade att Jesus älskar mig och att han kan gripa in i mitt liv och hjälpa mig med det som är svårt.
Jan Blom skakar på huvudet och skrattar.
– Jag var så dryg mot dem. Svor och skrek att de var dumma i huvudet och att de var kristna galningar. Tack för bullfan! Jag var så där grov, men någonstans djupt inne i mig tog jag ändå åt mig orden om att vända på ett hopplöst liv. Det tog tag i mig. Och vändpunkten kom ur att jag kände mig älskad.
”Det är så att vi inte har alla svar kring homosexualitet” säger Jan Blom.
Zanna Nordqvist
Bakgrunden och alkoholmissbruket leder honom snabbt in i kyrkans utåtriktade hjälpverksamhet och länge är han andrepastor och ansvarig för kyrkans sociala arbete. Livets ord har bedrivit flyktinghjälp, nattvandringar, härbärge för hemlösa, soppkök, loppmarknad och hela välgörenhetsbaletten under hans regi. Under flyktingkrisen 2015 förklarar Jan Blom i en intervju att han ser Jesus i varje människa som flyr eller tigger. Han känner ett personlig ansvar, säger han, för att kyrkans kärlek ska resultera i handling.
Tajta kompisar med KD
Men kyrkan Jan Blom går med i tidigt 90-tal är just då en aktivistisk och väldigt politisk kyrka som ställer stora krav på samhällsomvandling. Vid den här tiden har man nära band till Kristdemokraterna och anklagas för att ha genomfört ett politiskt övertagande av det lokala partidistriktet i Uppsala.
Jesus var inte särskilt höger.
Församlingens största politiska framgång kommer 1998 när kristdemokraten och Livets Ord-medlemmen Mikael Oscarsson personkryssar sig in i riksdagen. Även han anklagas för kuppmakeri och hotas med att kastas ut ur partiet.
Mikael Oscarsson är idag en av KD:s mest framstående politiker. Hur är era band till KD, och kontakten med politiken?
– Kontakterna finns fortfarande, men kanske i en bredare form. Kristdemokraterna spelar en speciell roll för alla kristna därför att det i partiets etik och moral finns en tydlig riktning mot tron. När jag predikar säger jag åt folk att ta tron på allvar och engagera sig i samhället. Vissa medlemmar tänker då på politiken, sociala grenar eller företag. En del av dem engagerar sig i Kristdemokraterna.
Ni beskrivs vanligen som en högerkonservativ kristen sekt. Är ni höger och konservativa?
– Jag skulle personligen undvika att rikta mig för mycket till höger. Där är jag bredare. Men tyvärr skulle jag säga att en del till vänster har blivit som motståndare till den kristna tron. Kommunism är ett ord man inte riktigt får använda idag om den svenska vänstern men de har en grund som de ser som en motsättning till tro. Det blir fel.
Jesus själv var inte särskilt höger, säger Jan Blom.
– När han mötte de religiösa höjdarna var han tuff mot dem och sa att de skulle ner bland folket och bry sig. Det gick både åt vänster och höger. Man kan inte säga att Jesus var högerextrem eller vänsterextrem. Utan han stod för en helhet, som den kristna tron gör.
”Abort är inte det rätta beslutet”
Det är tydligt att Jan Blom vill signalera en politisk positionsförflyttning och en uppmjukning av Livets ord som en konservativ, fördömande spjutspets. Borta är Ulf Ekmans öppna kampanjande mot den syndiga homosexualiteten. Åsikter omprövas i takt med att samhället förändras.
– Kristna står för en viss etik och moral när det gäller exempelvis hur man hanterar en graviditet. Barn är skapade av Gud och abort är inte det rätta beslutet. Men man måste uttrycka det mycket försiktigare. Jag kan inte säga att du inte får göra abort eller att du inte får vara homosexuell.
Dock anser Jan Blom att äktenskap fortsatt ska vara mellan en man och en kvinna, för att Gud har skapat just män och kvinnor.
– Men man måste också förstå att livet har sina svängpunkter. Vi kan vara på olika ställen i den resan. Det måste jag ha respekt för. Jag måste ha respekt för dig som människa och jag kan inte trycka ner dig för att du inte har samma värderingar som jag har. Jag vill inte köra ner andras åsikter i träsket utan möta varje människa med en värdighet.
Upplever du att kyrkan är med dig på den resan?
– Absolut. Taket i Livets ords kapell är väldigt högt. Kom och besök oss och var med. Oavsett vad du är lagd åt för håll och vad du har för …
Så en transperson eller en öppet homosexuell kan bli ledare i er församling?
– Inte ledare. Då har man aktivt valt ett liv som riktar sig åt ett annat håll än den kristna tron gör. Och det kan man tycka är hårt och kallt. Men som människa väljer man var man vill kliva in. Om man vill bli ledare måste man förstå att det finns vissa riktningar. Vi är även nykterister och dricker inte alkohol. Jag vill inte tvinga människor men man väljer livet själv.
Det är lite som ishockey, förklarar Jan Blom.
– Jag är en inbiten Brynäsare. Om någon hejar på Skellefteå AIK kommer jag att respektera det och du får sätta på dig den tröjan, men du kan inte tro att du kan gå med i Brynäs IF för det. Jag förstår att den biten kan kännas tuff om man känner sig tvingad till en åsikt. Men tron har en riktning, och vissa värderingar som riktar människan åt ett positivt håll.
Jämför du inte saker som är valbara, med saker som man är? Går det att välja att inte vara homosexuell?
– Jag och hela pastorteamet pratar hela tiden om det här. Vi försöker komma så djupt ner vi kan i frågan om livsstil när det gäller sexuella saker och hur man hanterar det som människa. Det är så att vi inte har alla svar kring homosexualitet. Vi vet inte exakt var det kommer ifrån och vad det är som gör att man får de där tankarna och känslorna. Eller varför någon bara inte kan rikta in sig på att det är en man och en kvinna som ska leva med varandra och ha sex.
Omvändelseterapi, nej tack
Jan Blom beskriver en aktiv diskussion i kyrkan där han vill landa i att ingen fördöms på grund av sin sexualitet. Och även om han själv tror att det är möjligt att välja att inte vara homosexuell är han emot omvändelseterapi som riktar in sig på att pressa homosexuella till att bli hetero.
– Jag tror att Gud skapade män och kvinnor och att det finns ett syfte med att han skapade just män och kvinnor. Det ser man i det tekniska sättet att ha sex på. Där är det väldigt tydligt att det är en man med penis och en kvinna med slida som är grunden för hur ett barn blir till. Det ger en viss riktning.
Han erkänner att homosexualitet funnits genom alla tider, och självklart finns det olika syften med sex. Men:
– I mitt huvud blir det tekniska kvar, oavsett vad man tror. För mig är det Guds sätt att förmedla hur man skapar en människa genom att beröra varandra sexuellt. Självklart har människor rätt att välja ett annat sätt.
Kan inte välja mellan Ryssland och Ukraina
Men även Jan Blom har gränser för vilka som ska mötas med respekt, och vissa personer bär på en särskild ondska i bröstet. Som Rysslands president Vladimir Putin.
Livets ords internationella nätverk innefattar hundratals församlingar i forna Sovjet och Östeuropa. Bara i Moskva har den lokala församlingen 7 000 medlemmar, alltså långt fler än i Sverige. Även i Ukraina samlar man tusentals. Snart tre år in i anfallskriget står Livets ord och velar kring ett ställningstagande.
Jag kan inte välja sida. Däremot kan jag säga att Putin har ondska i sig.
– Kriget är en extrem smärtpunkt och vi har varit engagerade i både Ryssland och Ukraina. För oss är det jättesvårt. Vi kan inte, jag kan inte välja sida. Däremot kan jag säga att Putin har ondska i sig. Jag vågar säga att han driver på någonting som är galenskap. Men jag kan inte kasta lera på det ryska folket eller tycka att de är fruktansvärda människor.
Sebbe Staxx är en god kristen broder
Sedan krigets början har man ställt om delar av välgörenheten för att hjälpa kristna familjer i Ukraina. Bland annat har Livets ord samarbetat med forna gangsterrapparen Sebastian ”Sebbe Staxx” Stakset för att köra ner lastbilar med mat och mediciner. Jan Blom kallar Stakset för en nära vän och en god kristen broder.
Och från kyrkan i Uppsala är man fortfarande i mycket löpande kontakt med församlingen i Moskva. Samt grenarna i Ukraina.
– Vi känner deras smärta och lidande. Många som bor i Ryssland har en relation med Ukraina. Som kristen tillhör man Guds rike och då omfamnar man hela mänskligheten. Just nu är det ukrainska folket ett väldigt lidande folk. Det är det ryska folket också på ett sätt. Men ukrainarna behöver omfamnas och hjälpas.
Inne på Jan Bloms kontor står ett ståtligt lejon i brons.
– Jag har fått ärva den där, det är någon ukrainare eller ryss som gett statyn till Ulf. Jag tycker om lejon. Och det finns en tanke med att Gud ibland utformas som ett lejon. Inte som någon som käkar upp alla men någon som riktar sig mot ondska. Ungefär som Aslan i berättelsen om Narnia.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.