Tystnadskultur inom polisen kring sexuella trakasserier

Internationell statistik visar att sexuella trakasserier är vanligt förekommande inom poliskåren. Ändå drar sig offer för att anmäla till sin chef när de har blivit utsatta. En anledning är att chefer har anmälningsplikt, och att poliser som blivit utsatta av sina kollegor är rädda för utfrysning eller repressalier om en rättsprocess skulle inledas, skriver Polistidningen.

Den allra vanligaste typen av sexuella trakasserier är verbala, men även oombedda dickpics förekommer. Det visar forskarna Malin Wieslander och Silje Lundgren vid Linköpings universitet, som undersöker problematiken i ett forskningsprojekt som pågår till 2027.

– Mycket uttrycks som jargong och skämt. Men folk drar gränserna olika. Att säga att något bara var ett skämt kan vara ett sätt att lägga det på den som utsätts och reagerar, att det är den som är lättkränkt och känslig, säger Silje Lundgren till Polistidningen. 

Från intervjupersonerna i forskningsstudien förekommer vittnesmål om att man har slutat i Polismyndigheten för att förövaren blivit befordrad. Från förövarens håll saknas i sin tur ofta en förståelse för att de har gjort något fel. 

– De som trakasserar uppfattar det väldigt sällan själva som trakasserier. De uppfattar det som jargong, tror att det är välkommet eller tycker att de bidrar till en härlig stämning, säger Silje Lundgren.