Två av tre har sextrakasserats

Emelie Landström jobbar som servitris och barpersonal på sportbaren O’Learys på Väster i Jönköping sedan fem år tillbaka. De flesta gästerna sköter sig bra, men det finns naturligtvis undantag, berättar Emelie:
– Visst har man varit med om att någon daskat till en där bak, där går gränsen för sexuella trakasserier för mig.
Knappast oväntat är det oftast alkohol inblandat.
– När det händer så blir man ju bara så förbannad. Då är det viktigt att säga ifrån ordentligt, anser Emelie.
– Säger man till tydligt förstår de att de gjort fel, säger Emelie.
En del blir riktigt ångerfyllda.
– Vid ett tillfälle kom en man faktiskt tillbaka dagen efter och bad om ursäkt.

Få klagar

Samtliga representanter för Hotell- och restaurangfacket (HRF) som SmF har talat med säger att sexuella trakasserier är ett stort problem inom branschen, men trots detta har facket inte gjort någon egen kartläggning. När fackets tidning Hotellrevyn skriver om ämnet i senaste numret hänvisar man till en enkätundersökning som Svenska Dagbladet gjorde i somras, som visar att två av tre restauranganställda drabbats.

Therese Guovelin, vice ordförande i HRF, medger att problemet med sexuella trakasserier är en facklig fråga, men lägger samtidigt en del av ansvaret på arbetsgivarna.
– Jag skulle vilja se att arbetsgivarorganisationerna går ut på banan. Det är viktigt att arbetsgivaren har en plan mot sexuella trakasserier och är tydlig med att det finns en nolltolerans.
Men hon menar att facket nu ska göra en satsning på att ta itu med problemet.
– För en vecka sedan träffade jag ett hundratal lokala ombudsmän och samtalade en hel eftermiddag om detta. Vi har gått ut till alla våra avdelningar och sagt att skyddsombud ska ha det som prioritet när de är ute på arbetsplatserna.

Therese Guovelin menar att väldigt få medlemmar hör av sig till facket när de blir sexuellt trakasserade.
– Om man halkar på ett golv så kan man anmäla detta, men när det gäller sexism så är det jättesvåra frågor. Det är så få som är medvetna om sina rättigheter. Många av våra medlemmar är unga och visstidsanställda; man är rädd för att förlora jobbet om man lyfter problemet.
Att HRF har en låg anslutningsgrad – endast omkring 30 procent av de anställda på hotell och restauranger är fackligt anslutna – tror hon inte har någon större betydelse.
– Det underlättar ju om man har fler medlemmar, men lagar och föreskrifter gäller ju oavsett om man är medlem i facket eller inte. Är man medlem så ska man vända sig till sitt lokala skyddsombud. Är man inte medlem vänder man sig till Diskrimineringsombudsmannen (DO).

”Lilla stumpan”

I facktidningen Hotellrevyn beskriver anställda hur de uppmanats av restauranggäster att sätta sig i deras knä och hur kollegor velat se på porrfilm med dem. Therese Guovelin har själv arbetat som servitris och bekräftar bilden.
– Man är trippelutsatt, av chefer, arbetskamrater och gäster. Det måste vara slut på tanken att hotell och restauranger skulle vara ett slags fredad zon. Visst flyttas spärrar fram när människor dricker; det är ju klart att det kan inträffa saker. Men det är viktigt att man har sin chefs stöd. Om någon har tafsat så måste man kunna avhysa gästen.

Stefan Johnsson, ombudsman på HRF i Jönköpings län, tror också det finns en förlegad syn på restaurangpersonal:
– Det finns en syn att dem kan man göra som man vill med. Lite som ”lilla stumpan som går vid borden”. Man fattar inte att det är en arbetande människa som gör sitt jobb.
– Det är ett otyg, det är det. Man måste veta var gränsen går.

Hanna Eklöf
Adrian Ericson