Det är måndagseftermiddag i augusti 2019 och polisens spaning har lett dem till ett hotell i centrala Stockholm. Där finns Elena, 17 år. När hon svarar på polisens frågor på sin knaggliga engelska tycker de att hon verkar vara drogpåverkad. Man ser att hon är ung.
Sedan hon kom till Sverige har hon tagit emot upp till fyra sexköpare om dagen och det är vad hon tror väntar henne också idag. Men den här gången är det polis och socialtjänst som står framför henne.
Elena är en av alla de kvinnor och tjejer som varje år luras till Sverige. Hur många de är vet ingen. År 2023 anmäldes 101 fall av misstänkt människohandel för sexuella ändamål i Sverige, men mörkertalet bedöms vara stort. Väl här tvingas kvinnorna sälja sex och lämna över pengarna de fått från sexköparen till sin hallick.
Bland dem som vill köpa sex av Elena och som tagit kontakt bland annat via en annonssajt där unga tjejer säljer sex finns 43-åriga Thomas från Trosa, 33-åriga Orhan från Kungsängen och 62-åriga Gunnar från Märsta.
Polisens insats vid hotellet den måndagseftermiddagen i augusti 2019 leder till att Thomas, Orhan och Gunnar åker fast. Det gör också Rayan, mannen som lurat Elena till Sverige. Han är 24 år och döms till ett flerårigt fängelsestraff för människohandel.
Till skillnad från Rayan döms Thomas, Orhan och Gunnar ”bara” till böter. Helt enkelt därför att rätten bedömer att de inte förstått att Elena inte var där frivilligt.
En dom sedan 2018
Att köpa sex har varit förbjudet i Sverige i över 25 år. När samtyckeslagen kom 2018 fanns det de som trodde att sexköpare framöver skulle dömas för oaktsam våldtäkt i de fall där dessa förstått men inte brytt sig om att den som sålde gjorde det mot sin vilja. Men när Dagens ETC går igenom samtliga traffickingärenden för sexuella ändamål, ett tiotal fall, som Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, Rio, har haft sedan 2018 visar det sig att bara en enda person har åtalats för oaktsam våldtäkt – en 69-årig man från Södermalm i Stockholm.
– Det är otroligt sorgligt och anmärkningsvärt att vi inte har fler sådana ärenden när vi har samtyckeslagen. För de allra, allra flesta fall är organiserade, det finns inget genuint samtycke från kvinnan. De är inga självständiga sexarbetare.
Det säger Josephine Appelqvist, grundare av organisationen Talita, som hjälper kvinnor ur prostitution. Hon är en av dem som hoppades att samtyckeslagen skulle leda till att fler sexköpare fälls för våldtäkt.
– Signalvärdet är självklart viktigt, att det är ett allvarligt brott. Men det handlar framför allt om att kvinnorna blir målsägande om sexköparen åtalas för våldtäkt. Då får hon rätt till målsägandebiträde och har en chans att söka skadestånd. Annars behandlas hon som ett vittne av polisen och har inte samma rättigheter, säger hon.
Josefine Appelqvist tror att det skulle gå att få fler sexköpare fällda, men det kräver rätt arbetsmetoder.
– Kvinnorna berättar för oss att sexhandeln är organiserad och att de inte säljer sex frivilligt. Sen att de inte vågar eller vill rapportera sina hallickar, det är en annan sak, men enligt svensk lag är det inte ett genuint samtycke, och det tror jag skulle gå att bevisa i de allra flesta fall, säger hon.
Kunskapsbrist en faktor
Elisabeth Cewers är områdespolis i Malmö och gick tidigare i år ut och kritiserade att arbetet med prostituerade prioriteras ned hos polisen.
Hon är inte alls förvånad över att fler män inte har fällts för våldtäkt mot kvinnor som utsatts för människohandel. Hon tror att det handlar om kunskapsbrist. Brottet människohandel omgärdas av komplex lagstiftning och poliser saknar ofta utbildning om de villkor, så kallade rekvisit, som ska uppfyllas för att lagen ska kunna tillämpas, säger hon.
– Hur ska man då kunna ställa rätt frågor som polis? Lagstiftningen är inte alls självklar, och med tanke på att polisen inte ens får utbildning om människohandel under polisutbildningen är det inte alls säkert att just den polis som träffar en sexköpare tittar på rätt saker, på det som faktiskt kan styrka de här rekvisiten. Då är det inte konstigt att man inte ens tänker tanken att det kan vara tal om oaktsam våldtäkt, säger hon.
Fälldes efter recension
Det hittills enda fallet där en sexköpare fällts för oaktsam våldtäkt går tillbaka till ett polistillslag mot en misstänkt liga i Uppsala 2018.
Åklagaren som drev ärendet heter Anneli Tirud Wallin och är senior åklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, Rio. Samtyckeslagen var helt ny och en av männen som köpt sex av kvinnan hade i en recension av henne på nätet skrivit att det troligen var trafficking, berättar åklagaren. Ändå köpte han sex av henne en andra gång.
– Jag tyckte att det framgick av kommentaren han hade lämnat att han hade förstått att kvinnan inte gjorde det frivilligt, säger Anneli Tiirud Wallin.
Sexköparen dömdes i hovrätten för oaktsam våldtäkt till åtta månaders fängelse.
Sedan dess har Anneli Tirud Wallin enligt egen utsago inte haft några ärenden där det funnits förutsättningar att åtala för våldtäkt. Hon vet inte heller varför åtalen om våldtäkt lyser med sin frånvaro. Ett skäl kan vara att sexköpare blivit mer försiktiga med sina kommentarer och att det faktiskt inte funnits förutsättningar att åtala. Men hon tycker att det borde göra det.
– Det är en bevisfråga. Kan man bevisa att den som köpt sex har förstått att kvinnan inte gör det frivilligt, då är det per definition en våldtäkt och då skulle man kunna väcka åtal åtminstone för oaktsam våldtäkt, säger hon.
Vore det bra om fler fälldes?
– Personligen tror jag att det har ett annat signalvärde att man riskerar att fällas för våldtäkt eller oaktsam våldtäkt än för köp av sexuell tjänst. Jag tror att det är betydligt mer stigmatiserande att bli dömd för våldtäkt. Om man vill jobba mot efterfrågan på sexuella tjänster mot betalning, då tror jag att det skulle vara bra, säger Anneli Tirud Wallin.
Behövs det ett annat sätt att jobba för att bevisa brottet?
– Jag tror att man måste titta mer på sexköparnas recensioner helt enkelt, säger hon.
Hon tror också medvetenheten behöver höjas hos både polis och åklagare för att få till fler fällande domar. Fall som först verkar vara koppleri kan visa sig vara människohandel när det utreds vidare.
– Men samtidigt är arbetsbelastningen hög och då har man kanske inte ögon för att det kan vara något annat än det som står på pappret, säger hon.
Elisabeth Cewers i Malmö och hennes kollegor har som områdespoliser ansvar för att upptäcka människohandel och prostitution. Vid de riktade insatser som ibland görs blir det tydligt att problemet är stort och att polisen bara skrapar på ytan. Hon hoppas att det ska bli ändring på det och påpekar att Noa, Nationella operativa avdelningen, själva i sin senaste rapport föreslog att det ska finnas prostitutionsgrupper i varje polisområde.
– Jag hoppas att de följer sitt eget råd och att vi börjar arbeta med det här och ta det på större allvar. Det är olyckligt att vi inte lägger mer krut på de här brottsoffren, säger hon.
