– Här brukade vi bada när jag växte upp. Då var det helt annorlunda kvarter, fullt av rivningskontrakt, säger kocken när vi satt oss på en bänk för att prata.
I restaurangbranschen har däremot inte mycket ändrats sedan George Orwell målade upp de orimliga arbetsvillkoren i sin första bok 1933.
– Visst, du kan köpa färdighackad lök nuförtiden, men det mesta går inte att automatisera. Vinstmarginalen är låg och personalkostnaden är avgörande.
Flera gånger har hon valts av kollegorna till skyddsombud. Hon har en bakgrund i Syndikalisterna, som enligt en sammanställning av Svenskt Näringsliv från i år är den fackförening som vidtagit flest stridsåtgärder mellan 2011 och 2015. Så i restaurangvärlden arbetar kocken under annat namn.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Blev igenkänd
Som en av få kockar med längre erfarenhet ville en finare restaurang snart köpa ut henne från det bemanningsföretag som hon anlitats genom.
– Snart började en hovmästare som jag inte träffat innan titta på mig. Han sa att han kände igen mig.
Hovmästaren gick och pratade med chefen.
– Samma dag fick jag gå hem och stanna hemma veckan ut med bibehållen lön.
Det blev aldrig något kontrakt påskrivet. Det är inte första gången.
– Jag har fått kicken två gånger i år och innan dess har det hänt sju gånger. Det händer när man börjar organisera. Men jag kan inte låta bli!
Organiseringen sker därför ofta informellt, genom att anställda själva ändrar scheman eller täcker upp för varandra.
Svenska fifflare
Precis som kocken har servitören och sommelieren Lars-Robert Nordin lång erfarenhet och älskar sitt jobb. Men till skillnad från kocken har han inte alltid varit fackligt aktiv. Länge var han som så många andra restauranganställda en ”fattig-moderat”, beskriver han.
– Jag levde på dricks, festade mycket och ville verka lika framgångsrik som de gäster jag serverade. Om jag blev dåligt behandlad bytte jag bara jobb.
Men efter att ha fått barn blev den bristande anställningstryggheten ett större problem. Då väcktes hans fackliga engagemang. Det tog inte lång tid innan restaurangen försökte göra sig av med honom.
– Det är viktigt att poängtera att alla de ställen där jag arbetat är svenskägda. Det är helsvenska människor som håller på och fifflar och inte några andra, som det ibland framställs.
Hotell- och restaurangfacket var beredda att driva det till Arbetsdomstolen. När det blev tydligt att arbetsgivaren saknade giltiga skäl för uppsägningen förlikades parterna och Lars-Robert Nordin köptes ut. Men snart var det dags igen. Återigen blev han utköpt, denna gång från anrika restaurang Gyldene Freden.
– Vi brukar skämta om att snart är jag uppe i över en miljon i skadestånd.
– De utnyttjar att man har barn och behöver den trygghet som pengarna ger. Men i dag är jag inte så sårbar.
För att få ett nytt jobb gäller det att ligga lågt, beskriver han.
– Jag slutar med Facebook, medverkar inte i media och är inte synlig som fackligt aktiv.
Han räknar kallt med att bli utköpt även i framtiden.
Daria Bogdanska följer i GeorgeOrwells fotspår då hon i höst gör debut med sin historia om att arbeta på restaurang.
– Jag ritade faktiskt precis den scen där jag får sparken efter att det kommit fram att jag var med i facket, säger hon när Dagens ETC ringer upp.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I september utkommer Wage slaves (löneslavar) på Ordfront förlag.
– Det handlar om mitt första år i Sverige, 2013. Då levde jag utan personnummer och var tvungen att skaffa mig ett jobb.
Det blev ett svartjobb på en indisk restaurang, där Daria Bogdanska fick 50 kronor i timmen. Lägre än de svenska kollegorna som fick 60 kronor, men högre än arbetarna från Bangladesh som fick 40–45 kronor i timmen.
Daria Bogdanska valde att ta striden, med stöd av sin fackförening.
– De 43 000 kronorna som jag fick ut i förlikningen är den lön som jag egentligen skulle ha haft enligt kollektivavtalet.
Från början hade Daria en svensk arbetskamrat med sig. Men han tyckte att det blev för stressande.
– I Sverige om man får sparken så finns det ju ett socialt skyddsnät. Det finns a-kassa, det finns soc. Det är inte lätt men det går. Så jag fattar inte riktigt varför folk är så rädda för konflikter.
