Oavsett tid på året är trycket stort på psykakuten på Östra. Det visar sig bland annat i långa väntetider för att få träffa en läkare. Trots att det har varit ett prioriterat mål att minska väntetiderna, har det istället blivit tvärt om. Sedan Sahlgrenskas tre psykakuter slogs ihop till en för tre år sedan, har väntetiderna blivit allt längre. Förra året var det bara 23 procent av patienterna som fick träffa läkare inom 60 minuter – mot 30 procent året innan. Hannes Qvarfordt, talesperson på Riksförbundet för social och mental hälsas avdelning Livet, menar att många låter bli att besöka psykakuten på grund av de långa väntetiderna. 

– Man vet att det kan ta timmar. För någon som mår dåligt kan det vara för jobbigt, och då orkar man inte besöka psykakuten alls, samtidigt som man heller inte har någon annanstans att vända sig. Det kan få stora följder, säger han. 

Lite färre som behövde vänta

Enligt Stefan Lund, vårdenhetschef för psykakuten, har de två senaste månaderna dock varit något bättre.

– I juni och juli var det lite färre som behövde vänta mer än en timma på läkarkontakt. Men vi har fortfarande lång väg kvar tills vi når målen, säger han. 

Men det är inte bara långa väntetider som är ett problem. Många menar att det har blivit allt svårare att bli inlagd. Anna-Leena Kuronen är enhetschef på Stadsmissionens Ingseredsstiftelsen, som driver ett boende för personer med psykisk ohälsa och missbruksproblem. Hon är en av dem som ser konsekvenserna av att patienter inte läggs in.  

– I sommar har vi till exempel haft fyra personer här som mått väldigt dåligt och åkt in till psykakuten, men sedan kommit tillbaka hit för att de inte blir inlagda, trots att de är i närmast ett psykotiskt tillstånd. I två av fallen slutade det med att personerna blev våldsamma mot personalen här. Då är det något som verkligen inte fungerar i psykvården, säger hon. 

Smalt nålsöga

Hennes uppfattning är att det varit svårare än någonsin för patienterna att få hjälp i sommar. De som körs iväg till psykakuten, eller klarar att ta sig dit själva, skickas tillbaka med lite ångestdämpande. Att bli inlagd är i princip omöjligt om du inte är självmordsbenägen.

– Istället hamnar de ett steg längre bak igen, för ofta handlar det om personer med missbruksproblem som kanske klarat sig från till exempel benzo i ett par veckor, men så är det just några tabletter benzo de får på psykakuten, säger hon. 

Hannes Qvarfordt delar Anna-Leena Kuronens bild. 

– Den som kommer till psykakuten anses sällan vara tillräckligt sjuk utan får åka hem med en pillerburk. Det är ett väldigt smalt nålsöga att ta sig igenom. 

Enligt statistik från SKL, Sveriges kommuner och landsting, sticker Västra Götaland ut som det län där mest lugnande medel eller sömnmedel skrivs ut, till exempel ångestdämpande benzodiazepiner. Här finns också flest högkonsumenter. Hannes Qvarfordt menar att det inte är förvånande. Han ser det som ett tecken på trenden att medicinera hellre än att erbjuda terapeutisk behandling.

– Man pratar om valiumkusten här. Det är en tradition sedan flera decennier tillbaka. I hela landet är utvecklingen sådan, att psykiatrin medikaliserats. Det handlar om människor i kris, men ses på samma sätt som om det gällde ett sjukt organ. I Göteborgsområdet är den utvecklingen kanske allra tydligast, säger han.

Sämre arbetsklimat

Att trycket på psykakuten är stort drabbar inte bara patienterna, utan också de anställda. Lars-Göran Baats, ordförande för kommunals sektion psykiatri SU, säger att arbetsmiljön på psykakuten har blivit tuffare den senaste tiden. 

– Slutenvårdsplatserna är färre, prioriteringarna om vem som läggs in tuffare, och fler som kommer till akuten är drogpåverkade. Känslan är också att fler skrivs ut som inte är färdigvårdade. Det gör att stämningen på psykakuten känns mer osäker.

De senaste veckorna har dessutom två allvarliga incidenter skett. Förra fredagen anföll en patient två anställda som skadades allvarligt. Två veckor tidigare försökte en man hugga ner flera ur personalen med en stor kniv. Den gången skadades dock ingen fysiskt. Men Stefan Lund menar att händelserna inte kan kopplas till en försämrad psykakut.

– Det ska givetvis inte kunna hända, samtidigt är det svårt att gardera sig helt mot vad enskilda personer gör. Vid båda tillfällen var det lugnt på akuten när incidenterna skedde, med få personer i väntrummet och full personalstyrka på plats, säger han.

Karin Annebäck

Henrik tvingades vänta i fem timmar

Henrik Ragnevi är en av alla dem som vet hur det är att vara beroende av psykvården. I somras fick han sitta fem timmar i psykakutens väntrum. 

Sedan Henrik Ragnevi var tonåring har han haft kontakt med psykvården i Göteborg. Han har ADHD och Aspergers, och kontakten består framförallt i att få medicin utskriven. För det mesta fungerar det. Även om Henrik Ragnevi kan tycka att mycket är märkligt. Som när han efter flera år fick byta läkarkontakt, och kastades ut från den offentliga vården.

– Plötsligt hade de infört en ny regel fick jag veta, som innebar att man inte fick vara kvar i vården efter tre år. Sedan dess har jag fått gå till en privat läkare. 

I somras när Henrik Ragnevis läkare var på semester blev det dock problem. Henriks sömntabletter tog slut, och när Henrik ringde det nya kontaktcenter som alla samtal numer går genom, fick han beskedet att det inte fanns någon läkartid på många veckor. Henrik försökte klara sig utan sina sömntabletter.

– Jag tänkte att min läkare ju kommer tillbaka efter någon vecka, att det bara var att bita ihop. Men när jag inte sovit på en vecka var jag ett vrak, så då åkte jag till psykakuten eftersom det verkade vara enda möjligheten.

Väl där fick Henrik vänta i fem timmar innan han fick hjälp. Och på sätt och vis förstår han att han inte prioriterades. De fanns de som mådde sämre.

– Jag var i dåligt skick, men knappast självmordsbenägen och inte heller våldsam. För mig var det jobbigt att sitta där, och hade det funnits en bättre psykiatri skulle jag inte behövt det. Många får sin första kontakt med psykvården via akuten, så borde det inte vara. De borde ha fått hjälp tidigare.