Susanna Alakoski: Arbetarna gick plikttroget till sina jobb, utan att tro att de hade något att berätta

Trådrullarna följer med. I alla flyttar, till varje ny stad. Aldrig att de slängs. Och nu är de där som vanligt, i den glasburk som Susanna Alakoski har bredvid symaskinen i garderoben. Samma tråd som en finsk arbetarkvinna en gång gjorde under långa arbetsdagar på Vasa Bomull. Denna någon var Susanna Alakoskis mormor, Hilda Vainionpää, och till förnamnet namne med huvudkaraktären i Alakoskis kommande roman.

Det är juli på Österlen. Susanna Alakoski har ställt in mejlen på autosvar: Befinner mig under sommaren i skrivgrottan. I slutet av augusti kommer ”Bomullsängeln”, första boken av fyra i den romansvit som ska skildra arbetarkvinnornas historia från ett Finland under 1900-talets första skälvande år till dagens Sverige. Förlaget jämför med sviter av Sara Lidman, Kerstin Ekman och Wilhelm Moberg. Susanna Alakoski har läst dem, plöjt Ferrante-serien och Fogelström. Nu är det hennes tur att ta sig an den episka berättelsen – eller som hon själv skriver i efterordet, ”Mitt livs kanske viktigaste verk”.

Vill du fortsätta?

Bli prenumerant på ETC nyhetsmagasin!
Om du redan är det loggar du in här .