Inrikes.

2018-12-18 16:45
Fabriksarbetare / LO-borgen i Stockholm. Bild: Axel Öberg/Tomas Oneborg/SvD/TT
Fabriksarbetare / LO-borgen i Stockholm.
Puffetikett
Dagens ETC

Striden om Las – därför är lagen en av politikens mest segdragna tvister

Lagen om anställningsskydd är en av den svenska politikens mest utdragna tvistefrågor. En fråga som kan fälla regeringar och budgetar, men där myterna och missförstånden är många. 

Dagens ETC har djupdykt i debatten och hittat betydligt fler nyanser än vad som oftast framgår.

Riksdagshuset en måndag i oktober. Det är 2018, hösten då Sverige för första gången stått utan regering under flera månader. Stefan Löfven vandrar lagom långsamt på heltäckningsmattan utanför plenisalen så att ingen av fotograferna som går baklänges ska snubbla.

Han har precis fått talmannens uppdrag att sondera möjligheterna att bilda regering. Han är på väg mot presscentret och ska snart ställa sig framför den neonblå väggen med riksdagens emblem och svara på journalisternas frågor.

Det var en av de tillställningar som skulle komma att bli så många att till och med de mest luttrade politiska reportrarna började se otåliga ut. Kaffedrickandet och diskussionerna inne på talmannens kontor hade redan pågått i mer än två veckor, och pressträffarna började bli svåra att skilja från varandra. Det var strategier och ”besked”. Fler frågor om kaffebröd än om sakpolitik.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Något ovanligt hände

Men på den här pressträffen hände något ovanligt. Stefan Löfven började, utan att egentligen ha fått en fråga om det, att prata om anställningstryggheten. Han öppnade upp för samtal med Centerpartiet om en av svensk politiks riktigt känsliga frågor.

– Jag tror att vi har goda möjligheter att tillgodose det svenska näringslivets behov av flexibilitet och att hantera upp- och nedgångar med ett behov hos den enskilda löntagaren och individen att känna en trygghet på arbetsmarknaden. Det går att ordna, sa Löfven.

Senare fick Socialdemokraterna gå ut och förtydliga. Facken hade reagerat. Löfven hade självklart inte öppnat för att sälja ut anställningstryggheten, menade man. Det vore att svära i kyrkan. När det kommer till frågan om Las är det inte bara sina politiska motståndare man måste ha med i beräkningen, arbetsmarknadens parter är minst lika viktiga.

Men några veckor senare fanns frågan med på Centerns kravlista till Löfven. Annie Lööf pratade om en ”liberaliserad” arbetsmarknad med reformerade turordningsregler och en mindre reglerad arbetsrätt. Ytterligare några veckor senare fanns frågan också med på listan över anledningar till att budgetsamarbetet sprack. S ville inte gå C till mötes. På Las-fronten intet nytt.

Två berättelser om lagens födelse

För att förstå varför frågan om Las och turordningsreglerna är så infekterad återvänder vi till 1970-talets Sverige. Tiden har ofta beskrivits som fackföreningarnas stora segertåg. Arbetsveckan var kortad till 40 timmar. Rätt till semester var lagstadgad. När det gällde frågan om tryggheten för anställningarna ansåg man inom facken att det inte gick att komma längre genom kollektivavtal – nu ville man ha lagstiftning på området. Så lyder den officiella berättelsen från arbetarrörelsen.

Men det finns också en annan bild. Den har sin bakgrund i att LO och SAF redan 1964 kom överens om att skärpa anställningstryggheten, en regel om att det måste finnas en saklig grund för uppsägning infördes. Begreppet ”saklig grund” är ju relativt – en gummiparagraf enligt kritiker. Men facken ansåg striden därmed vara avblåst.

Inför valrörelsen 1973 planerade Folkpartiet och Centern att föreslå ändringar av anställningsskyddet som skulle vara till löntagarnas fördel. Enligt den här historieskrivningen, som framförts framförallt av Svante Nycander (doktor i statskunskap och före detta politisk redaktör för Dagens Nyheter) gjorde det att Socialdemokratin kände sig pressad. För att inte hamna på motsatt sida i debatten – mot löntagarnas intressen – började de själva driva kravet på lagstiftning.

LO svängde

Det var alltså, enligt den här teorin, politikerna snarare än facket som drev på för att lagstifta om anställningstryggheten (beskrivningen har fått visst stöd av annan forskning). Både borgerliga partier och TCO stödde Las. Och snart svängde LO i frågan och var på samma linje som statsminister Olof Palme. 1974 kunde lagen klubbas, det var Anna-Greta Leijon som var ansvarig minister vid tillfället.

– Så vitt jag vet så antogs Lagen om anställningsskydd inte med någon liten marginal, men det är klart att arbetsgivarna var ju emot, säger hon i Sveriges Radios dokumentär Besluten som format Sverige.

Efter att Las klubbades 1974 har positionerna förändrats, både en och två gånger. Centerpartiet som tidigare var för är nu de som vill gå längst i sin uppluckring. För Socialdemokratin är frågan nu närmast en hjärtefråga, trots att den i princip är ett avsteg från den svenska modellen – att arbetsmarknadens parter ska skapa reglerna, inte riksdagen.

Läs vidare på nästa sida: Uppluckring och undantag

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter