Den här artikeln kommer från Fria tidningen.
– Vi är här för att demonstrera mot den fascistiska terrorismen. Den italienska staten har inte velat använda det ordet, men det är vad det handlar om: terrorism, säger Alessandro Angeletti, en av marschens arrangörer, till Fria Tidningen på plats i Macerata.
Det var den 3 februari som den 28-årige fascisten Luca Traini öppnade eld mot svarta personer på en gata i Macerata från sin bil. Sex personer skadades och två av dem vårdas fortfarande på sjukhus för allvarliga skador.
Traini, som har ett förflutet i fascistiska organisationer som Casapound och i det högerradikala partiet Lega Nord, säger att han utförde dådet som hämnd för mordet på 18-åriga Pamela Mastropietro som skedde dagarna innan.
En nigeriansk man har gripits misstänkt för mordet, men ingen av dem som Traini sköt hade någon koppling till honom.
Den antifascistiska demonstrationen utlystes omedelbart efter dådet, men höll på att stoppas av stadens borgmästare, som tillhör regeringspartiet PD, med hänvisning till ökade spänningar i staden och med stöd från inrikesministern Marco Minniti.
Stora fackliga och antifascistiska partisanorganisationer som ANPI drog sig då ur demonstrationen, något som fick hård kritik från deras medlemmar och många sektioner valde att delta ändå. Först under fredagen gavs demonstrationen formellt tillstånd.
Stella Nanetti och Alessandro Angeletti är båda aktiva i det sociala centret Sisma i Macerata, som tillsammans med andra antirasistiska organisationer och solidaritetsnätverk arrangerade protesten. De menar att demonstrationen var viktig för att öppna för en ny antifascistisk medvetenhet i landet.
– När borgmästaren ville ställa in demonstrationen drog sig flera stora organisationer ur. Tack vare tryck underifrån tvingades de att ändra sig, säger Alessandro Angeletti.
Han menar att många tidningar under veckan beskrivit staden som paralyserad och handlingsförlamad. Men under lördagen deltog många invånare från Macerata i demonstrationen.
Stella Nanetti menar att demonstrationen inte hade kunnat vänta.
– Den antifascistiska rörelsen i Macerata har världens ögon på sig. Den här demonstrationen är inte bara viktig i en italiensk kontext. Vi valde därför parollen ”rörelser mot varje form av fascism och rasism”. Vi skulle aldrig tillåta att demonstrationen stoppades.
Organisationen Gruppo Umana Solidarietà (GUS) arbetar för migranters rättigheter i Macerata och i andra italienska regioner. Paolo Perogio som är aktiv i GUS beskriver det som att organisationen under veckan har varit en måltavla för högerkrafter.
– Det talas inte tillräckligt om mordet på Pamela och den fascistiska terrorattacken. Istället ligger fokus på migrationspolitiken, säger Paolo Perogio.
Han menar att GUS och migranterna skuldbeläggs för våldsamheterna.
– Italienska medier uppmärksammar inte det vardagliga arbete vi gör för migranters rättigheter. Lokaltidningarna bryr sig inte om att söka upp eller namnge de skadade offren och politikerna besöker inte sjukhuset.
Den 4 mars går Italien till val och många oroas nu av det främlingsfientliga politiska klimatet.
– Det är efter valet som det riktiga arbetet börjar. Det gäller att göra ett vardagligt och kulturellt antifascistiskt arbete i staden, gata för gata och kvarter för kvarter, precis som under befrielsen under andra världskriget, säger Paolo Perogio.
I demonstrationen i Macerata deltog också den feministiska rörelsen Non una di meno med en påtaglig närvaro. De protesterade mot det rasistiska våld som utförts i kvinnors namn och marscherade under parollen “ingen rasistisk instrumentalisering av våra kroppar”.
I lördags genomfördes också andra antifascistiska protester och demonstrationer runt om i Italien. I Milano gick över 30 000 personer ut på gatorna. I Piacenza ägde också protester rum, där den fascistiska organisationen Forza Nuova öppnat en ny möteslokal. Forza Nuova har öppet stött Luca Traini och erbjudit sig att betala hans rättegångskostnader.
Demonstrationen fick också internationell uppslutning och solidaritetsmanifestationer ägde rum i bland annat Amsterdam och Bryssel.
