– Det var öppet prat om mig, inför mig – fast inte till mig. Det kunde vara att ”i dag klarade hon inte av det här och det här, och hur ska det gå”, säger Michelle som inte vill ha sitt efternamn med i tidningen.

Hon har en dokumenterad psykisk problematik som gör henne känslig för miljöer med mycket folk och stress. Arbetsförmedlingen har SIUS-resurser, alltså särskilt introduktions- och uppföljningsstöd, som hjälper unga med funktionsnedsättningar till praktik och arbete. Michelle fick stöd av dem och tog 2012 ett arbete som innebar att vara lite alltiallo med kundkontakter, att svara i telefon och vissa grafiska uppgifter. Men trots att arbetsgivaren skulle vara väl införstådd med villkoren blev det inte bra. 

– Arbetsuppgifterna i sig gick väldigt bra tycker jag. Men ena dagen tog arbetsgivaren hänsyn till min problematik, andra dagar inte, säger Michelle som ibland ringde sin SIUS-kontakt och grät. 

– Det fanns en mentalitet att om man var arbetslös så var man lat och om man mår dåligt så ska man bara försöka mer.  

”Arbetsgivaren förstod inte”

Samtidigt påpekar hon att hon absolut inte velat vara utan
erfarenheten, att många råkar ut för dålig behandling på arbetsplatsen emellanåt och att hon blev stärkt som person. I takt med att hon också mådde psykiskt bättre växte ett jävlar anamma och hon valde att säga upp sig och söka sig vidare. 

– Arbetsgivaren förstod inte och jag tror att hen kände sig utnyttjad när jag sa upp mig. Hen tyckte att jag fått så många chanser och att jag borde varit mer tacksam, säger Michelle.

Arbetsförmedlingen känner igen problemet med arbetsgivare som inte fungerar trots att de ska vara införstådda med vilken anpassning den anställda behöver. Särskilt om det inte gäller en synlig funktionsnedsättning. Att en arbetsplats ska fungera bra bygger i första hand på engagemang och på att det finns god handledning, vilket det också gör på många ställen. 

Har funnit mod att säga ifrån

När studierna är färdiga väntar nytt jobbsökande för Michelle. Den här gången på egna ben utan stödet från Arbetsförmedlingen. 

– Känslan jag fått är också att det kanske ändå inte är så tabu att tala om psykisk ohälsa i den här branschen. 

Lärdomarna från den två år långa tiden i företaget som hon lämnade har gett henne modet att säga ifrån när det är nog. Och stresskänsligheten och oron är bara en del av henne.

– Jag är extremt envis och jag är väldigt mån om dem jag jobbar med. Och jag är en problemlösare. Jag tror faktiskt att jag är jävligt bra att ha som anställd!