Loppmarknaden längs Södra Esplanaden i Lund kommer med den första vårsolen och lever vidare så länge det finns försäljare som härdar ut i kylan. En fin höstdag kan locka omkring 200 säljare som ställer upp sina bord längs gatans allé. Trycket är hårt och en del försäljare kommer redan kvällen innan och tillbringar natten i sina fullastade bilar, för att säkert få den plats de önskar vid den fullbesatta marknadsgatan.

Fått många bekanta

Till loppmarknadens stammisbesökare hör Christer Lundquist, pensionerad försöksdjurstekniker som i flera år har besökt i stort sett varje marknad.

För Christers del började det med att han samlade på udda snapsglas, gärna färgade sådana. Sedan blev det gamla pluntor. Nu är det porslinsgrodor som han letar efter. Men eftersom han är intresserad av sportfiske så händer det dessutom att han nappar på en och annan porslinsfisk.

– Men det ska vara fiskar av ovanligt slag, säger han.

Christer Lundquist är samlaren som är mer intresserad av att köpa än av att äga. När antalet  föremål i lägenheten blir för stort så gör han sig av med en del. Och han gör det inte för att tjäna pengar utan skänker helt enkelt överskottet av saker till Svalorna eller IM.

För Christer Lundquist är samlandet ett intresse som egentligen bottnar i kontakten med det sociala liv som loppmarknaden utgör. Många av de återkommande försäljarna lär med tiden känna varandra och kan också i viss mån börja att samarbeta, så att de delar bord ibland. Christer Lundquist trivs som fisken i vattnet i folkvimlet och har fått många bekanta där. När ETC Malmö träffar honom ska han just passa bordet åt en säljare, som behöver lämna sin plats för att flera timmar försenad lösa den biljett som utgör hyran för platsen. Den här lördagen har lett till inköp av en porslinsgroda, en ringklocka och en kopp kaffe och Christer Lundquist känner sig nöjd.

– Det är trevligt att gå här, särskilt när det är fint väder som i dag. Det blir lite snack här och där, säger han.

”Tjänar lite extra”

Till de yngre och mer tillfälliga säljarna hör studenterna Astrid Bjerner-Nyström och Jenny Power, som efter en rejäl garderobsrensning säljer kläder och prylar som de inte längre vill ha.

– När man är student är det ju alltid bra med lite extra pengar och sedan är det ju kul att se att andra uppskattar sådant man själv har tyckt om, säger Astrid Bjerner-Nyström.

Köper dödsbon

Vid Ladda Pattanarasangs stånd står en samling fantasifulla träramar som hon har importerat från Kina. Ramarna är en rest från det företag hon startade när hon först kom till Sverige och hade svårt att få ett jobb.

– Jag har fått anställning på en restaurang så att sälja här är bara en bisyssla nu, säger hon medan hon slumpar i väg ramarna för 20 kronor styck till förbipasserande.

Till gatans mer hårdföra säljare hör Tord Ekenstierna som driver en auktionsfirma. Han köpslår med sina kunder och är fullt medveten om värdet på allt han säljer.

– Det jag tar hit är sådant som jag får med när jag köper in dödsbon men som inte går att sälja på auktion, säger han.