– Man kastades ut på djupt vatten och fick lära sig simma.
Beskrivningen av arbetsmiljön på gamla Smålands Folkblad är journalisten Anders Edgrens. Tillsammans med före detta grafikern Lennart Pettersson håller de nu på att sammanställa tidningens historia.
Fredagen 21 september 1991. Ödestimmen är slagen för Smålands Folkblad, lokaltidningen som startade redan 1901. Sista numret är färdigt, dags att packa ihop och lämna huset vid Uggleviken i Vättersnäs. Stämningen är underlig. Och magisk, minns Anders Edgren:
– Vi jobbade på till det bittra slutet. Vi skulle falla med flaggan i topp. Sen reste sig alla bara upp och spreds för vinden.
Sista tiden före nedläggningen var turbulent:
– Det var ett jävla strul med tryckeriet, allt var kaos.
Ingen dokumentation från 1975
Plötsligt upptäcktes att hela bildarkivet var borta. En hel del bilder, med tanke på tidningens långa historia. Några veckor senare återlämnades arkivet. Det är fortfarande inte riktigt utrett vad som hände, men Anders Edgren säger att han vet.
– Många undrar vad som hände och i den här boken kommer vi att berätta the true story.
”Den här boken” har än så länge arbetsnamnet Smålands Folkblad 1975-1991. Bokidén föddes för ungefär fem år sedan. Varför?
– Det är Lennarts fel, säger Anders och ler.
Lennart berättar bakgrunden.
– Det finns ingen dokumentation av tidningen från 1975 och framåt. Och det var det året som jag själv började på tidningen.
Lång namnlista
Förra året började Lennart och Anders diskutera idén på Facebook. I november träffades de tidigare arbetskamraterna och under en lång nattmangling började idéer och en planeringslista växa fram. Bland annat vilka man skulle intervjua: journalister, chefredaktörer, grafiker och tryckare, politiker och så vidare. Till slut hade listan ett 80-tal namn. I november gjordes första intervjun.
– I de allra flesta fallen blir de glatt överraskade när man ringer. Vad kul! säger de, berättar Anders.
– Det är ju en före detta kollega som kommer och intervjuar, så man minns mycket tillsammans.
Lennart instämmer.
– Det vimlar av roliga anekdoter!
Och speciella människor. Som sportchefen P-O Nilsson, som visste allt om allt och alla. Om man ville ha lite bakgrund om något, frågade man P-O.
– Han var ett levande Google, långt innan det fanns.
En del av intervjupersonerna kommer också själva få skriva i boken under vinjetten En dag på Folkbladet.
Oglassigt jobb
Smålands Folkblad var en fantastisk arbetsplats, menar bägge. Knappa resurser, nedläggningshot, stress och tempo – allt detta svetsade samman redaktionen. Stämningen var familjär. Och jobbet var inte glassigt. Karriäristerna gick vidare, idealisterna stannade kvar.
Eller som Nina Glans, då redaktionschef på tidningen, numera chef på Sveriges Radio, uttryckte det: ”Klarar man av att vara redaktionschef på Smålands Folkblad, klarar man allt”.
– Det var ofta för lite folk. Vi hade bra kontakt med journalistlinjen på Södra Vätterbygdens Folkhögskola och tog in extrapersonal därifrån, som sattes i arbete direkt.
– Vi lärde upp dem på rekordtid, på bara några månader blev de hårdhudade murvlar, säger Anders och ler igen.
Trots de knappa resurserna var det journalistiska anseendet högt. Många gick vidare till framstående positioner, som Björn Löfdahl som idag är programdirektör på Sveriges Radio.
Tidsdokument
Efter nedläggningen 1991 gick Anders, han var nattchef på slutet, över till radio. I dag arbetar han på Utbildningsradion i Stockholm. Lennart Pettersson startade en reklambyrå, som han drev i 14 år. I dag jobbar han inom restaurang.
Bokprojektet sköter båda på fritiden, ”vi betalar ur egen ficka”. Ännu är inget bokförlag kontaktat, men funderingar finns åt vissa håll, säger Anders. Inom ett eller två år ska boken finnas ute, är planen.
– Det ska bli ett tidsdokument, säger Lennart Pettersson.
