Sju kvinnor dödade – männen misstänkta eller dömda

Samtidigt fortsätter våldet. Och även om Gina inte vill berätta, varken för polis eller människor i hennes närhet, så är det många som vet. Kollegor berättar om översminkade blåmärken, om upprepade sjukskrivningar, Ginas utflyttade barn om hur aggressiv Robin blir när han är full, om hur deras mamma antyder att de inte har det bra. Grannar både ser och hör. Gina anförtror sig åt en av sina närmsta vänner, Claudia.

– Jag förstod ganska snabbt hur hon hade det. När jag ställde henne mot väggen så sa hon allt. Jag sa att hon inte ska behöva ha det så, att hon måste ta sig ur. Men i grund och botten älskade hon ju Robin, hon hoppades hela tiden att det skulle bli bra.

Natten mot den sjätte januari 2024 säger Gina till Robin att hon har fått nog. Hon tänker inte vara tyst längre. Det har gått för långt. Men Gina hinner aldrig agera. Robin döms till livstids fängelse för Ginas mord i både tingsrätt och hovrätt.

– Jag tänker på henne varje dag. Vi var så nära, hon var den jag vände mig till. Jag saknar henne jättejättemycket, säger Claudia.   
 

Sandra, 38, Borlänge

Sandra ligger på golvet, halvt under köksbordet. Kroppen är kall och stel. Hon lever inte längre. Enligt den rättsmedicinska undersökningen har hon förmodligen varit död i flera timmar när polis och ambulans kommer till bostaden. De rättsmedicinska läkarna konstaterar att det kan ha varit tryck mot halsen som orsakade hennes död. 

Det är hennes sambo Martin som har ringt 112 och larmat. Han säger att han inte vet vad som har hänt, att hon är alldeles stel, att hon kanske har tagit tabletter. När polisen kommer till lägenheten i centrala Borlänge ser de att det står en burk lugnande läkemedel på köksbordet. Men de ser också att Sandra har märken på halsen. 

Vid tillfället har det bara gått några veckor sedan Martin släpptes ur häktet, där han satt misstänkt för flera fall av grov misshandel mot Sandra. I polisförhör berättar Sandra att han har huggit henne med kniv i handen, magen och på benet. Han har slagit henne så många gånger att hon tappat räkningen. Hon säger att det är som att han håller henne fången. Ibland dödshotar han henne. Sandra berättar om ett tillfälle: 

– Han slänger in mig i bilen, säger att han ska köra mig till en plats och döda mig och ingen kommer fatta något.

Trots det som har hänt återförenas Martin och Sandra. Men en dryg vecka innan hon hittas död hamnar hon hos en kvinnojour i kommunen. För dem berättar hon om sin utsatthet. På jouren reagerar de över vem hennes sambo är. Han är välbekant för dem. I en anteckning från jouren skriver verksamhetschefen: ”Jag får veta att hotaktören är Martin varpå det knyter sig i magen eftersom han är mycket välkänd för sitt våldskapital. Den nyinstallerade kvinnan är inte den första kvinnan som är i vårt skydd på grund av honom.”

Även socialtjänsten känner till vad Sandra har utsatts för. I december är hon på möte för att hon behöver försörjningsstöd. Hon berättar då om knivhugg, misshandel, att han har försökt köra över henne med bil. Hon säger att hon är rädd, att han har hotat att döda henne.

Martin har flera gånger tidigare dömts för grova våldsbrott mot kvinnor. I början av 2000-talet fick han fem års fängelse efter att ha utsatt en kvinna för tortyrliknande misshandel, enligt Expressen. Han har också fått rättspsykiatrisk vård under 13 års tid. Även om han nu är utskriven konstateras i en personutredning från kriminalvården från 2023, att det finns flera riskfaktorer för att Martin ska begå brott igen.

Det är helg när Sandra söker sig till jouren. Där lovar de att de ska koppla ihop henne med socialtjänsten så snart det har blivit vardag. Men Sandra orkar inte vänta på det. Hon lämnar jouren och återförenas med Martin. Tolv dagar senare är hon död. På kvinnojouren kommer beskedet som ett tungt slag. Men ändå är de inte förvånade.

– Vi träffar många kvinnor och det är inte ofta vi har en sådan dålig magkänsla, vi kände att det skulle hända något.

Trots Martins historik, och trots att Sandra enligt utredningen sannolikt dog av åtstramande våld mot halsen, är inte bevisen tillräckliga enligt tingsrätten. Att hon var påverkad av lugnande och alkohol kan ha spelat in, och därför frias Martin. Fallet är nu överklagat till hovrätten. 

Paula, 57, Kungälv

Det gråa sofftyget har färgats mörkrött. Det är Paulas blod. När polisen kommer till lägenheten i Kungälv natten till den 11 februari 2024 hittar de henne död i soffan, med en kniv som fortfarande sitter kvar i ryggen. 

Till en början verkade allt bra. Paula var glad över sin nya relation. Och han, Christian, verkade pålitlig. Lugn, med ett bra jobb. Men det tog inte särskilt lång tid innan Paulas vänner och hennes två döttrar ändå började tvivla. Paula drog sig undan, förutom när hon och Christian var ute på krogen och drack alldeles för mycket. På senhösten 2023 berättar även Paula själv för dem. Hon säger att han utsätter henne både psykiskt och fysiskt, och att han har bitit henne hårt i fingret. Efter den händelsen bestämmer sig Paula för att lämna Christian. Då har hon också anmält honom för misshandel efter att han tagit strypgrepp på henne och hotat att han ska döda henne. Hon söker hjälp och får plats på ett skyddat boende. En av de socialsekreterare som Paula har kontakt med berättar att de försökte övertala henne att hon ska bryta kontakten helt med Christian, och blockera hans telefonnummer. Men Paula gör inte det. Meddelanden dem emellan visar hur Christian ibland vädjar till henne att komma tillbaka, hur han lovar att allt ska bli bra, och hur han älskar henne, för att sedan vända helt och bli anklagande och elak.

Socialtjänsten placerar efter drygt två månader Paula i en lägenhet där hon inte alls trivs. Den åttonde februari har hon ett inbokat möte med socialtjänsten, men hon kommer inte. Även kvinnojouren hon först sökte hjälp hos försöker nå henne de här dagarna. Men inte heller de får svar. Paula har då återförenats med Christian. De verkar planera att de återigen ska bo tillsammans. Det trots att Paula precis har skickat ett sms till hennes och Christians gemensamma vän. Hon skriver att Christian är farlig, och ber honom se till att han inte utsätter fler kvinnor.

– Han knäckte sin förra fru och nu håller han på med mig. 

En vecka senare ringer Christian till 112 och säger att han har huggit sin sambo med kniv. Han döms till livstids fängelse för Paulas mord i både tingsrätt och hovrätt.

Irina, 40, Linköping

När Fatima öppnar dörren till den lilla ettan ser hon Irina ligga död i sängen. Fatima har inte lyckats få kontakt med Irina sedan kvällen innan. Det är inte likt henne och kompisen har blivit orolig. Tillsammans med hyresvärden går hon in i lägenheten på kvällen torsdagen den 21 mars. Irina har blod i ansiktet och ett jack i pannan. Polisutredningen visar att hon dödats genom kvävning och utsatts för mycket våld.

Irina är gravid i tredje månaden när hon dödas och i polisförhör berättar kompisen att hon glatt sig åt att bli förälder. På kylskåpet hänger en bild från ultraljudsundersökningen.

– Hon har varit glad sedan hon har vetat detta. Hon fick veta detta i februari. Hon såg fram emot att få barn. Speciellt i tisdags för då blev det verkligt. Vi var på ultraljud en månad innan men då såg man inte så mycket. I tisdags fick vi bilder och då fick vi se fostret, barnet, säger Fatima i förhör.

Men Johan, pappan till barnet vill inte bli förälder, och enligt åklagaren är det motivet till mordet.

Irina och han har haft en kort relation som avslutades en tid innan mordet. I polisutredningen träder bilden av honom fram. En man med missbruksproblem som i perioder mått psykiskt dåligt. I meddelanden som Johan skickar till en kompis efter att han fått veta att Irina är gravid framgår det att han tycker att han har nog med sig själv. Han skriver att han är i en hemsk period i livet och oroar sig för livet som förälder. ”För min del blir ju allt förstört ... Alexandra (exflickvännen, reds anm.) kommer aldrig att ta mig tillbaka, min karriär måste jag byta om man ska varannan vecka med barnet sedan”, skriver han.

När Johan grips i en fordonskontroll ett dygn efter att Irina hittats död har han blodiga kläder och i bilen finns föremål som kan kopplas till brottsplatsen. Men han nekar till att ha något med mordet att göra och säger att någon annan planterat föremålen i hans bil.

Han dömdes den 13 februari till livstids fängelse för mord. Domen har överklagats.

Sophie, 35, Arvika

Några minuter innan klockan tio på kvällen torsdagen den 8 augusti kommer samtalet till SOS Alarm. Det är en gråtande 10-årig.

– Min pappa har gjort ett svärd i min mammas mage, säger Agnes till SOS-operatören.

Agnes och hennes ett år äldre storebror Kevin har gett sig ut i villaområdet för att få hjälp.

Hemma i huset ligger hennes mamma kraftigt blödande. Huggen med ett svärd med en 87 centimeter lång klinga. Senare ska Agnes berätta för polisen att attacken skedde när de satt och tittade på tv.

– Min mamma ville inte vara med min pappa mer och sen så var han ganska arg och sen så satt jag och min mamma och min bror på soffan. Sen så kom min pappa bara in med en svärd och stack henne i magen.

Som i så många fall dödas Agnes mamma, 35-åriga Sophie, i samband med att hon vill skiljas. Samma kväll som hon huggs ihjäl berättar hon för sin syster i telefon att hon tänker lämna Luca, barnens pappa.

Paret har flyttat till Sverige från ett annat europeiskt land några år tidigare och i Sverige har myndigheterna inte uppmärksammat några tecken på våld. De beskrivs av många i sin närhet som vanliga. En vän till Sophie säger i förhör att hon aldrig hört Luca höja rösten mot henne, att de verkade ha ett bra förhållande ”nästan för bra för att vara sant.”

Men bakom fasaden var det annorlunda. När det värsta har hänt vågar barnen till slut berätta om våldet. Att pappa gett sig på dem också när de försökt skydda sin mamma men att de inte vågat berätta tidigare. Men det finns också de som vetat om att Luca har en mörk sida. Någon vecka efter mordet intervjuar Nya Wermlandstidningen den misstänkta mördarens pappa. Han är omskakad men säger till tidningen att beskedet om det som hänt inte kommer som en överraskning.

När polisen frågar vill pappan dock inte säga något om vad han eventuellt vet. Men av utredningen framgår det att Sophie då och då ringt sin svärfar för att få hjälp när Luca brusat upp. Hans pappa var den enda som kunde hantera honom då, berättar människor i parets närhet.

Luca säger först i förhör att det var en olyckshändelse och att han råkat kasta svärdet på Sophie när de tjafsade. Sedan erkänner han att han stuckit det i hennes kropp, men säger att det inte var meningen att döda henne.

Han dömdes den 9 januari i år till livstids fängelse för mord och två fall av grovt barnfridsbrott. Domen har överklagats och rättegången i hovrätten inleds på måndag.

Lisa, 52, Helsingborg

Robert kommer in på psykakuten och berättar att hans fru ligger död hemma. Det är hans bror som kört in honom, efter att Robert hört av sig till brodern och frågat om hjälp att avsluta sitt liv. 

När polisen den 15 januari kommer till hemmet, en avskild gård på en ort utanför Helsingborg, hittar de Lisa död i sängen. Hon har blivit skjuten i huvudet.

Robert grips misstänkt för mord. Han nekar till att ha dödat henne men säger att Lisa velat dö och själv lejt en tredje person för att döda henne.

Polisutredningen visar att Lisa inte kan ha skjutit sig själv, och att Roberts berättelse om att en tredje person dödat henne inte kan stämma. Det finns dock flera tecken som pekar på att hon och Robert planerade att dö tillsammans. Självmordsbrev hittas tillsammans med föremål som Lisa önskar kremeras tillsammans med. 

Paret har levt ett isolerat liv. Båda två har problem med hälsan och i Lisas självmordsbrev står det att smärtan tagit över hennes liv. 

Det är inte klarlagt om det är Lisa som undertecknat brevet. Men även om hon ville dö så är det ett brott att skjuta henne. Robert åtalas misstänkt för mord men under rättegången ändras rubriceringen till dråp. Han döms i slutet av november för dråp till fängelse i åtta år och sex månader. Hovrätten fastställde domen den 19 februari.

Fotnot: Martin, Sandra, Irina, Fatima, Johan, Sophie, Luca, Agnes, Kevin, Lisa och Robert är fingerade namn.