Samtalet

Sara Stridsberg: ”Jag vet mycket om att vara nära döden”

Publicerad 16 september, 2021

ETC nyhetsmagasin

Livet, döden, språket, viljan att leva i skuggorna, att vilja bort, bli fri – men vara fast. Sara Stridsberg, en av vår samtids stora författare och aktuell med en ny novellsamling, talar med ETC om längtan efter att leva.

Birgitta Haglund

I sitt sommarprat i P1 2011 talade Sara Stridsberg om de kluvna känslor det väcker att se människor sträcka ut sin hand och be om en allmosa, vår problematiska syn på det vi kallar för att tigga, inte be om hjälp: ”Tigger gör den som är utan rätt”, konstaterade hon. Många gånger har hon skildrat utsatta människor, oftast kvinnor, som lever liksom vid sidan av samhället och ibland kanske är just ”utan rätt”. De kan vara på glid eller till och med befinna sig i fritt fall. Som i hennes genombrottsroman ”Drömfakulteten” där hon skriver om en radikal feminist vid namn Valerie Solanas som bestämmer sig för att mörda Andy Warhol. Eller i ”Beckomberga” där en dotter besöker en pappa som gjort ett självmordsförsök och hamnat på mentalsjukhuset.

– Jag har ofta fått höra, eller om jag har sagt det själv, att människorna jag skriver om är fast i sina öden, som i ett skruvstäd. De kommer inte därifrån, säger Sara Stridsberg.