Samhället sviker de bortförda barnen

När höstterminen skulle börja förra hösten var Jana inte där. Hon befann sig i föräldrarnas hemland, för det mesta isolerad i sitt nya hem. Hon som skulle ha börjat i årskurs nio fick inte längre gå i skolan. I en dom från förvaltningsrätten beskrivs hur Jana måste vara hemma, och varken har tillgång till telefon eller tv. Hon blir slagen av sin pappa flera gånger i veckan. Han hotar med att hon ska giftas bort. Föräldrarna själva nekar. De beskriver att deras dotter hade dåligt umgänge i Sverige, att de ville skydda henne. Därför lämnar de Sverige.  

Jana är bara ett av alla de barn som förts utomlands mot sin vilja. Exakt hur många det handlar om vet ingen – men en ny rapport från Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck (NCH) visar att det kan röra sig om hundratals varje år. I en enkätundersökning där drygt hälften av landets kommuner deltagit framgår att minst 159 personer fördes bort förra året, varav omkring 140 barn. Och enligt uppgifter från de ärenden Utrikesdepartementet har fått in handlar det om 538 barn de senaste fem åren. Men sannolikt är det fler än så, säger Maria Elowsson, utredare på NCH.