En punkterad näsa, 18 stygn i ansiktet och panikångest. Det blev konsekvenserna för vikarien Lars sedan han attackerats av en gaffelbeväpnad intagen på det statliga ungdomshemmet Bärby. Men istället för stödsamtal fick han sparken. Dagens ETC avslöjar hur det gick till när cheferna försökte mörka händelsen – och röja undan bevisen innan polisen dök upp.
Tredje dagen på nya jobbet som behandlingsassistent fick Lars ensamt ansvar för en 17-årig kille som kom in till avdelningen starkt påverkad av rökheroin. Utan någon säkerhetsintroduktion eller någon riskbedömning låstes de in ensamma på avdelningen. Tanken var att ungdomen skulle tända av utan att störa de andra intagna.
– Vi satt tillsammans i soffan och slötittade på tv. Allt gick bra tills han bad mig att byta film.
Lars vände ryggen till för att mixtra med dvd-spelaren när han kände en arm ta ett fast tag runt halsen.
Flera mindre incidenter under de föregående månaderna oroade personalen på avdelningen Vilan, som var inhyst på Tysslingeanstalten i Södertälje, långt från Bärbyhemmet i Uppsala. Hemmet, som drivs av Statens institutionsstyrelse, tar emot ungdomar mellan 15 och 20 år som placerats av socialtjänsten eller dömts till sluten ungdomsvård.
Personalen hade länge känt sig övergivna av ledningen. De var konstant underbemannade, överfallslarmen fungerande inte och i köket fanns bestick av rostfritt stål istället för plast. Trots att de lämnade in flera avvikelserapporter hände ingenting, berättar en tidigare anställd.
– Vi gick alla runt med känslan att något otäckt skulle hända.
Vägrade släppa taget
Lars föll bakåt men ungdomen vägrade att släppa strypgreppet.
– Först trodde jag att killen skämtade, men han höll kvar stenhårt.
De hade kämpat i flera minuter och Lars började inse allvaret i situationen. Han tänkte på sina barn och sin familj, sedan svimmade han.
Ungdomen släppte greppet och rusade in i det olåsta köket. Efter en stund kvicknade Lars till och kom på fötter, då gick ungdomen till attack med gafflar och knivar i händerna. Tack vare sin bakgrund som boxare behöll han lugnet, parerade några utfall men träffades av huggen i pannan, på näsan och kinderna. Det var blod överallt.
– Han var ute efter att döda mig, det var ingen tvekan om det. Men jag ville inte skada killen så jag gav honom bara några mindre smällar för att stoppa honom.
Ungdomen föll till marken.
– Jag fick tag på mina nycklar och lyckades ta mig ut ur rummet.
”Vi fick inte ringa polisen”
Ingen ambulans tillkallades, istället blev Lars körd av en kollega till Huddinge sjukhus. Personalen gick in och avväpnade ungdomen men när platschefen ringde till Bärbys högsta chef beordrades han att inte kontakta polisen.
– Vi reagerade starkt på det. Jag menar, det var ju ett mordförsök som måste utredas. Men vi skulle istället tvätta bort allt blod.
I det här rummet attackerades behandlingsassistenten Lars av en ungdom som tände av på heroin. ”Han ville döda mig.”Bild: Polisen
En anställd fotade köket precis efter händelsen och på bilden syns blodfläckar och en gaffel kastad på plastmattan. När Arbetsmiljöverkets inspektör fick uppgifter om händelsen lämnade hen direkt in en anmälan om arbetsmiljöbrott till polisen.
Attacken skedde den 21 april 2017, men först fyra dagar senare kom polisen dit och undersökte brottsplatsen. De enda bilder som presenterades i tingsrätten visade ett rentvättat golv utan blodfläckar.
17-åringen åtalades och under rättegången berättade socialtjänsten om en svår uppväxt i Teheran där familjen försörjde sig genom drogförsäljning. ”Han har därför haft tillgång till droger redan som barn.” Sedan ankomsten till Sverige har han inte haft någon kontakt med föräldrarna som är kvar i Iran. Under flera år skickades han runt mellan olika HVB- och Sis-hem där han ertappats med droger på rummet. Han hade rökt heroin kort innan inskrivningen på Bärby.
I tingsrätten dömdes 17-åringen till tre månaders fängelse. Bärbycheferna fick behålla sina jobb – men det fick inte Lars.
Hade sömnproblem
Efter attacken fick Lars sy 18 stygn i ansiktet och kunde inte andas genom näsan. Han hade problem med sömnen och panikångestattacker, men ville fortsätta jobba.
– Inte för att spela tuff, men jag har slagits i hela mitt liv. På ett sätt var det bra att det hände just mig, någon annan kanske inte hade överlevt.
Vad känner du inför ungdomen som attackerade dig?
– Jag såg honom på rättegången och tycker inte att han behövde få något straff. Han mådde dåligt stackarn och ville ha hjälp, det var därför han var där på avdelningen. Men han visste nog inte vad han gjorde när han gick på mig.
Efter attacken var det inte köttsåren i ansiktet som gjorde mest ont. Lars upplevde att Bärby lämnade honom helt utan stöd.
– Jag vet inte hur många gånger jag ringde, men de svarade inte på mina samtal eller meddelanden. De sket i mig fullständigt. När de någon månad senare insåg att de kunde bli anmälda för arbetsmiljöbrott började de plötsligt ringa. Då ville de bli min kompis, men jag vägrade svara.
Enligt chefen fick ”den utsatta personalen träffa en beteendevetare från företagshälsovården för uppföljning och hans närmaste chef har haft ett flertal uppföljningssamtal med honom”. Detta påstår institutionschefen Per Blomkvist i Arbetsmiljöverkets utredning som gjordes två månader efter attacken. Men Lars säger att uppgifterna är rena påhitt.
– Efter det som hände kastade de ut mig. De ville inte ha med mig att göra. Jag vet inte varför, kanske sa jag saker som de inte gillade.
Falska uppgifter i utredningen
I utredningen lämnade institutionschefen flera felaktiga uppgifter, visar Dagens ETC:s granskning. Chefen uppgav att det fanns sjukvårdspersonal på avdelningen. Men det stämmer inte, uppger flera personer som var på plats.
– Vi hade ingen sjuksköterska som kunde kontrollera killens avtändning. Och efter attacken fanns det inte heller någon som kunde ge Lars vård, säger en tidigare anställd.
Den enda sjuksköterska som fanns att tillgå befann sig på Bärbyhemmets huvudområde utanför Uppsala – elva mil bort. Chefen uppgav i Arbetsmiljöverkets utredning att personalen var fulltalig men enligt flera källor var åtminstone två anställda frånvarande.
– Hade vi varit fulltaliga hade attacken antagligen inte hänt. Cheferna ville sopa allt under mattan för att inte sanningen skulle komma fram om hur illa Bärby sköttes, säger en anställd.
Under ett par år var Bärbyhemmets avdelning Vilan inhyst i lokaler i Tysslinge utanför Södertälje, som drivs av Statens institutionsstyrelse.Bild: Marcus Ericsson/TT
Kulmen på mångåriga problem
Attacken blev kulmen på de mångåriga ledningsproblemen på Bärby, uppger flera tidigare anställda. Samma chefer som försökt dölja attacken mot Lars var också involverade i det systematiska våld och de kränkningar som personalen utsatte ungdomar för inne på högriskavdelningen Klockbacka.
Som Dagens ETC tidigare rapporterat har chefer drivit på skräckväldet i över tio års tid och aktivt försökt dölja problemen för sina chefer och för andra myndigheter. Genom åren har det upprättats ett stort antal polisanmälningar mot anställda om misshandelsfall av ungdomar, men utan att det lett till några konsekvenser. Tvärtom har våldsverkarna till och med belönats med högre lön och arbetsledande funktioner i organisationen.
Statens institutionsstyrelses internutredare slog nyligen fast i en rapport att våld och hot förekommit på Klockbacka samt att det råder en osund tystnadskultur på hela Bärbyhemmet. Flera källor inom organisationen pekar ut en hög chef på Bärby som ledande i förföljelserna av medarbetare som påtalat missförhållanden. För en medarbetare blev priset mycket högt när han försökte ställa cheferna till svars för gaffelattacken den 21 april 2017.
Förföljde visselblåsare
Istället för åtgärder gjorde sig ledningen av med vad de uppfattade som obekväma anställda. Dagens ETC har varit i kontakt med flera personer som sagt upp sig i protest. I fem fall har chefen konfronterat anställda med anklagelser, utan några bevis, och uppmanat personen att säga upp sig – annars skulle det lämnas in en polisanmälan. Efter attacken mot Lars tog en kollega strid för hans sak och krävde att cheferna skulle ställas till svars. I dokument finns det återgivet hur visselblåsaren, som till skillnad från Lars hade fast anställning, blev omplacerad till en arbetsplats elva mil från dennes hemort. Det har också förekommit hot och påtryckningar för att den anställde skulle säga upp sig. Han tvingades till slut bort från Bärby.
Dagens ETC har utan framgång sökt den dåvarande institutionschefen. Efter att Statens institutionsstyrelse, Sis, uppmärksammats på de omfattande problemen på Bärby valde myndigheten att i höstas omplacera åtta av tolv chefer på Bärby. Det pågår just nu minst en internutredning om ekonomiska oegentligheter kopplade till en högt uppsatt chef.
Den biträdande institutionschefen som anklagas för att dölja attacken mot Lars har sedan i vintras gått hemma utan lön. Han säger sig inte komma ihåg något av hur han agerade efter mordförsöket.
– Jag var inte där och var inte inblandad i efterspelet på något sätt, säger chefen i telefon.
Men Lars fru träffade honom på Huddinge sjukhus bara timmar efter attacken.
– Han satt dessutom med som åskådare under hela rättegången i tingsrätten. Det är uppenbart att han ljuger, säger hon.
Dagens ETC har inte kunnat reda ut vad som hände med 17-åringen. Men Lars har, fem år efter attacken, slutfört en utbildning och arbetar med unga vuxna med beroendeproblematik på ett sjukhus i Stockholm.
– Jag har jobbat med unga människor hela mitt liv. Det är det enda jag kan. •
