”Så vansinnigt glad”

2013 var ett intensivt år för Dregen, som inom loppet av ett år gav ut självbiografi, debuterade som soloartist och blev pappa. I sitt sommarprat talar han om att fortsätta kämpa och aldrig ge upp sin dröm.
   – Bankar man på den där stängda dörren tillräckligt länge, så ger den med sig till slut.

Att bli tillfrågad om att medverka med ett eget sommarprat i P1 såg Dregen som en fantastisk ära.
– Det är en del från boken som återkommer, men med en viss twist. Mitt faderskap och vad det inneburit för mig löper igenom berättandet som en röd tråd.    
Att bli föräldrar var för Dregen och hans fru en utdragen kamp, kantad av motgångar och nederlag.  
Dregen inleder sommarpratet med att berätta om förnedringen han upplevde i ”runkbåset” på Huddinge sjukhus. Tummade porrtidningar, provrör som skulle prickas och män i kö, som stod alldeles för tätt inpå.
Men innan paret bestämt sig för sista utvägen, IVF-behandlingar (provrörsbefruktning) hade de under ett antal år försökt på naturlig väg.
– Vi försökte minutiöst att tajma in ägglossningarna, sedan blev det hormonsprutor och pergotime-piller, som gjorde Pernilla nedstämd och bitvis deprimerad. Med hennes egna ord: ”En Belgian Blue-värphöna med extremt kort stubin”.        
Efter ett antal IVF-behandlingar utan resultat var paret förtvivlade och nära att ge upp. De pratade om att inte låta den ofrivilliga barnlösheten splittra dem, men skulle ge det ett sista försök.  
– Jag var i New York med Michael Monroe när Pernilla ringde och skrek: ”Jag är GRAAAVID! Vi ska bli föräldrar!” Jag blev så vansinnigt glad.