Reportage.

2019-08-13 14:30
Bild: Mikhail Klimentyev/AP/TT / Wikipedia/CC / Johan Nilsson/TT
Puffetikett
Dagens ETC

Så utsattes Sverige för en global kampanj med högerextrem agenda

• Ungdomar med invandrarbakgrund i Rinkeby erbjuds 400 kronor för att bråka framför ryska tv-kameror.

• Bara ett par dagar tidigare beskrev president Donald Trump Sverige som ett skräckexempel på ett land som tagit emot för många invandrare. En mardrömsbild som Sverigedemokraterna instämmer i.

• New York Times reporter har grävt under ytan på hur rasistiska och invandringskritiska röster har fått spridning i Sverige – och funnit kopplingar till såväl Putins Ryssland som Trumps USA.

• Nu publicerar Dagens ETC artikeln som har gett eko världen över.

Rinkeby. Johnny Castillo, en peruanskfödd trygghetsvärd i denna förort till Stockholm, funderar fortfarande över de konstiga händelserna som för två år sedan förvandlade torget i det invandrartäta området till en symbol för urspårad multikulturalism.

Först kom en numera beryktad kommentar från USA:s president Donald Trump, som antydde att Sveriges tradition av att välkomna flyktingar låg till grunden för ett våldsamt attentat som ägt rum i Rinkeby föregående kväll, trots att ingenting faktiskt hade hänt.

– Ta det som hände i går kväll i Sverige. Sverige! Vem skulle ha trott detta? Sverige! sa Trump till supportrar vid ett möte den 18 februari 2017.

– De har tagit in stora antal. De har problem som de aldrig trott var möjligt.

Presidentens källa: Fox News, som sammanställt en kort video där en dystopisk bild av Sverige presenterades, som offer för sin egen asylpolitik, med invandrartäta, brottsutsatta områden, så kallade ”no-go zones”.

Men två dagar senare, samtidigt som svenska tjänstemän roat formulerade hån mot Trump, hände det faktiskt något i Rinkeby. Flera dussin maskerade män attackerade poliser under ett drogrelaterat ingripande, kastade stenar och satte bilar i brand.

Det var precis runt den tiden, enligt Castillo och fyra andra vittnen, som ryska tv-team dök upp och erbjöd sig att betala ungdomar med invandrarbakgrund för att ”ställa till med problem" framför kamerorna.

– De ville visa att president Trump hade rätt om Sverige, sa Castillo, att människor som kommer till Europa är terrorister och vill skapa oro i samhället.

Denna nativistiska retorik – att hemlandet behöver skyddas mot invaderande invandrare – har vunnit allt större mark och politisk acceptans i väst under pågående förflyttningar orsakade av de stora migrationsströmmarna från Mellanöstern, Afrika och Latinamerika. I sin mest extrema form ekar retoriken i det online-manifest författat av mannen som anklagas för att förra helgen ha skjutit ihjäl 22 personer i El Paso, Texas, USA.

I nationalisternas konstruerade narrativ används - drypande av skadeglädje - Sverige som ett förstklassigt avskräckande exempel. Än mer slående är hur pass många i Sverige – det progressiva, jämlika, välkomnande Sverige - som verkar lockas av nationalisternas uppfattning, det vill säga att invandring har lett till brott, kaos och en uppluckring av det omhuldade sociala säkerhetsnätet, för att inte tala om en förtvining av nationell kultur och tradition.

Pådriven av en backlash mot invandringen - Sverige har tagit emot fler flyktingar per capita än något annat europeiskt land – har högerpopulismen fått fäste, något som mest tydligt återspeglas i Sverigedemokraternas stadigt ökande popularitet, ett politiskt parti med nynazistiska rötter. I fjolårets val fick de nästan 18 procent av rösterna.

Men, att gräva under ytan på det som händer i Sverige innebär att blottlägga krafterna i en internationell desinformationsmaskin, med syfte att tillvarata, provocera fram och förstärka högerextrema, invandrarfientliga stämningar och politiska krafter. Faktum är att detta maskineri, som är mest inflytelserikt rotat i Vladimir Putins Ryssland och den amerikanska extremhögern, pekar på en grundläggande ironi i detta politiska ögonblick: nationalismens globalisering.

Huvudmålet för dessa manipulationer från utlandet - och det främsta instrumentet för de svenska nationalisternas framgång - är landets alltmer populära, och aggressivt invandringsfientliga, digitala ekokammare.

En New York Times-undersökning av dess innehåll, aktörer och trafikmönster visar hur utländska statliga och icke-statliga aktörer har bidragit till att ge viral kraft till en samling svenska extremhöger-webbsidor.

Ryska och västerländska enheter fokuserade på spridning av desinformation, inklusive en islamofobisk tankesmedja, vars tidigare ordförande numera är Trumps nationella säkerhetsrådgivare, har varit avgörande länkar till de svenska webbplatserna, och hjälpt till att sprida dess budskap till mottagliga svenskar.

Åtminstone sex svenska webbplatser har fått ekonomiskt stöd genom reklamintäkter från ett rysk-ukrainskt företag, baserat i Berlin, som säljer bildelar och vars online-försäljningsnätverk konstigt nog innehåller dolda digitala länkar till diverse högerextremt och annat socialt splittrande innehåll.

Författare och redaktörer för de svenska webbplatserna har blivit uppvaktade av Kreml. Och i en märklig Rube Goldbergiansk händelsekedja (Här åsyftas den maskin som ritades av tecknaren Rube Goldberg och vars främsta kännetecken var att den var extremt omständlig) tros en frekvent tysk bidragsgivare till en svensk webbplats ha varit inblandad i finansieringen av en bombning i Ukraina, något som misstänks vara en rysk vilseledningsoperation.

Den förvrängda synen på Sverige som pumpas ut av detta desinformationsmaskineri har, i sin tur, använts av främlingsfientliga partier i Storbritannien, Tyskland, Italien och på annat håll för att väcka främlingsfientlighet och locka röster, enligt the Institute for Strategic Dialogue, en London-baserad ideell organisation som spårar online-spridningen av högerextremism.

– Jag skulle placera Sverige i nivå med anti-Soros kampanjen, sa Chloe Colliver, forskare för institutet, med hänvisning till antisemitiska attacker riktade mot George Soros, miljardär och välgörare för progressiva frågor.

– Det har blivit en varaktigt mittpunkt i den högerextrema konversationen.

Från marginalen till huvudfåran

Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas internationella sekreterare och huvudideolog, gillar att berätta historien om hur han blev soldat i det han har beskrivit som "den existentiella striden för vår kulturs och vårt lands överlevnad."

Det var mitten av 1990-talet och Karlsson, nu 41 år gammal, gick på gymnasiet i Växjö. Vid den tidpunkten tog Sverige emot ett rekordstort antal flyktingar från Balkankriget och andra konflikter. I Växjö, och på andra håll, började unga invandrade män att gå med i bråkiga "kickers"-gäng, vilket ledde till Karlssons radikalisering och dragning mot den lokala skinnskallerörelsen.

Han började klä sig i läderjacka med en svensk flagga på ryggen och presenterades snart för Mats Nilsson, en svensk nationalsocialistisk ledare som gav honom en kopia av ”Mein Kampf.” De började diskutera. Nilsson hävdade att målet borde vara etnisk renhet, bevarandet av ett ”svenskt DNA.” Karlsson tyckte istället att fokus borde ligga på att bevara nationell kultur och identitet. Då, enligt Karlsson, tilldelade Nilsson honom ett epitet för otillräckligt engagemang för saken - ”köttbullepatriot,” vilket innebar att han, ”tyckte att varje afrikan eller arab skulle kunna komma till detta land så länge de assimilerar och äter köttbullar.”

Det är en redogörelse som erbjuder den mest välvilliga förklaringen till en avskyvärd förening. I vilket fall, 1999 gick Karlsson med i Sverigedemokraterna, ett parti som onekligen var förankrat i den svenska nynazistiska rörelsen. Forskare inom högerextremism säger att det i själva verket är detta som skiljer Sverigedemokraterna från de flesta främlingsfientliga partier i Europa och gör dess uppgång från en marginaliserad position till en mainstream position så anmärkningsvärd.

Partiet grundades 1988 av ett flertal nazistiska ideologer, inklusive en tidigare medlem av Waffen SS. Tidigt sökte partiet internationella allianser med sådana som the White Aryan Resistance, en vit makt-grupp som grundades av en tidigare ledare, en så kallad ”grand dragon”, i Ku Klux Klan. Vissa Sverigedemokrater hade på sig nazistiska uniformer under partisammanträden. Partiets plattform inkluderade tvångsåterföring av samtliga invandrare sedan 1970.

Detta var emellertid inte ett vinnande koncept i ett land där Socialdemokraterna hade dominerat varje val i mer än ett sekel.

Som student på universitet hade Karlsson träffat Jimmie Åkesson, som tog över Sverigedemokraternas ungdomförbund år 2000 och blev partiledare år 2005. Akesson var frispråkig i sin övertygelse att muslimska flyktingar utgjorde ”det största utländska hotet mot Sverige sedan andra världskriget.” Men, för att effektivt argumentera för denna ståndpunkt behövde partiets image göras om. Om detta var han och Karlsson eniga.

– Vi behövde verkligen ta itu med vårt förflutna, sa Karlsson.

De rensade ut nynazister som blivit uthängda i media. De tillkännagav en nolltoleranspolitik mot extrem främlingsfientlighet och rasism, betonade deras ungdomliga ledarskap och uppmanade medlemmarna att klä sig passande. Och medan invandringen förblev huvudpunkten i partiprogrammet skedde en justering i hur de pratade om den.

Man pratade inte längre om att hålla vissa etniska grupper borta eller deportera de som redan var i landet. Det handlade snarare om hur oassimilerade invandrare förstörde inte bara landets kulturella identitet utan också den sociala välfärden, hjärtat i den svenska staten.

I linje med den storslagna, egalitära idén om "folkhemmet", där landet är en familj och dess medborgare tar hand om varandra, betalar svenskar några utav världens högsta skattesatser, i gengäld för förmåner såsom barnomsorg, hälsovård, gratis högskoleutbildning och assistans när de blir gamla.

Säkerhetsnätet har belastats av en mängd ekonomiska och demografiska faktorer, varav många föregår den senaste flyktingströmmen. Men om man ska tro Sverigedemokraternas förklaring ligger skulden helt och hållet på utlänningar, varav många kommer långt efter infödda svenskar vad gäller utbildningsnivå och ekonomisk position. I en av partiets annonser avbildades en vit kvinna i färd med att söka statligt stöd samtidigt som hon förföljs av niqab-klädda invandrare med barnvagnar.

I vilken utsträckning partiets makeover bara är ett spel för gallerierna är diskutabelt.

Tvivel såddes i och med det som blev känt som järnrörsskandalen, år 2012. En läckt video visade hur två Sverigedemokratiska riksdagsledamöter och partiets kandidat till justitiekansler slänger ur sig rasistiska yttranden mot en komiker av kurdisk härkomst och sedan hotar ett berusat vittne med järnrör.

Högt uppsatta partifunktionärer har färdats mellan Sverige och Ungern, som styrs av den auktoritära nationalistiska premiärministern Viktor Orban. Karlsson har själv fått utstå häftig kritik för att ha kallat en extremistisk sajt för nyfascistisk samtidigt som han använt sig av ett alias för att rekommendera inlägg som ”läsvärda” för partimedlemmar.

– Det finns ett offentligt ansikte och ett ansikte som de bär bakom stängda dörrar, säger Daniel Poohl, chef för Expo, en Stockholmsbaserad stiftelse som spårar högerextremism.

Ändå medger till och med kritiker att strategin har fungerat. 2010 fick Sverigedemokraterna 5,7 procent av rösterna, tillräckligt för att partiet, och Karlsson, skulle ta plats i riksdagen för första gången. Denna andel har stadigt ökat parallellt med den växande gruppen av flyktingar. (Idag är ungefär 20 procent av Sveriges befolkning utlandsfödd.)

Som mest, år 2015, tog Sverige emot 163 000 asylsökande, främst från Afghanistan, Somalien och Syrien. Även om gränskontroller och stramare regler har begränsat detta flöde bekräftade Ardalan Shekarabi (S), landets civilminister, att hans regering reagerat alltför långsamt.

Shekarabi, som invandrat från Iran, säger att regeringens integrationsinsatser överväldigats av det stora antalet flyktingar.

– Jag tror absolut inte att majoriteten av svenskarna har rasistiska eller främlingsfientliga åsikter, men de ställde frågor om denna migrationspolitik och de andra partierna hade inga svar, sa han.

– Det är en av orsakerna till Sverigedemokraternas framgång.

En högerextrem ekokammare

När valet 2018 närmade sig var den svenska underrättelsetjänsten vaksam mot potentiell utländsk inblandning. Ryssland, den stora grannen i öster, sågs som det största hotet. Efter Kremls inblandning i det amerikanska valet 2016 fanns det anledning för Sverige att frukta att det stod på tur.

– Rysslands mål är att försvaga västerländska länder genom att polarisera debatten, sa Daniel Stenling, enhetschef för kontraspionage vid Säpo.

– Under de senaste fem åren har vi noterat ett tilltagande aggressivt underrättelsearbete riktat mot vår nation.

Det visade sig emellertid att det inte pågick någon hacking eller spridning av interna kampanjdokument, som var fallet i USA. Det skedde heller inget öppet försök att påverka valet till Sverigedemokraternas fördel, kanske för att partiet, i linje med den rådande allmänna opinionen i Sverige, har blivit mer kritiskt mot Kreml än några av dess högerextrema motparter runtom Europa.

Enligt säkerhetsansvariga antog det utländska påverkansarbetet istället en annan, mer subtil form: nämligen främjandet av det snabbt växande svenska högerextrema digitala ekosystemet.

I flera års tid hade Sverigedemokraterna kämpat för att kunna framföra sitt budskap till allmänheten. Många av de stora mediekanalerna avvisade deras annonser. Partiet hade till och med svårt att få posten att leverera sina utskick. Det konstruerade då ett nätverk av stängda Facebook-sidor vars räckvidd i slutändan skulle komma att nå längre än något annat parti.

Men för att frodas i viral bemärkelse krävde nätverket nytt, lockande innehåll. En samling relativt nya webbplatser införlivades, vars popularitet ökade explosionsartat.

Medlemmar av Sverigedemokraterna hjälpte till att skapa två utav dessa: Samhällsnytt och Nyheter Idag. Vid tidpunkten för valet 2018 var de, tillsammans med sidan Fria Tider, bland Sveriges tio mest delade nyhetswebbplatser.

Dessa webbplatser nådde vardera en tiondel av alla svenska internetanvändare i veckan och svarade, enligt en studie framtagen vid Oxford University, för 85 procent av de valrelaterade “skräpnyheterna” – nyheter som bedöms som medvetet snedvridna eller vilseledande – delade online. Det fanns också andra sidor som alla injicerade invandringsfientliga och islamofobiska budskap in i det svenska politiska blodomloppet.

”Invandring förklaringen till brist på dricksvatten i norra Stockholm”, löd en rubrik. “Minderårig flykting våldtog värdfamiljens dotter; trodde att det var lagligt”,löd en annan. ”Utförde kvinnlig könsstympning på sina barn – beviljades asyl i Sverige”, löd en tredje.

Rysslands hand i allt detta är i stort sett dold. Men fingeravtryck finns i överflöd.

Till exempel nekades nyligen en skribent för Samhällsnytt, som tidigare arbetat för Sverigedemokraterna, pressackreditering till riksdagen efter att säkerhetspolisen konstaterat att han varit i kontakt med rysk underrättelsetjänst.

Fria Tider anses inte bara vara en av de mest extrema sajterna utan även en av de mest Kreml-vänliga. Sajten utbyter ofta material med den ryska propagandafabriken Sputnik. Webbplatsen är, via domänägarregister, kopplad till Granskning Sverige, också kallad den svenska ”trollfabriken” på grund av sina försök att snärja och genera mainstream-journalister. Bland dess frekventa måltavlor återfinns journalister som skriver negativt om Ryssland.

– Vi har fått dödshot, spam-attacker, e-post… Det här året har varit helt galet, sa Eva Burman, redaktör för Eskilstuna-Kuriren, en tidning som blivit måltavla efter att ha kritiserat den ryska annekteringen av Krim och själva granskat Granskning Sverige.

Redaktören för tidningen Nya Tider, Vavra Suk, har rest till Moskva som valobservatör och till Syrien, där han producerade Kreml-vänliga redogörelser om inbördeskriget. Nya Tider har publicerat verk av Alexander Dugin, en ultranationalistisk rysk filosof som har kallats ”Putins Rasputin”. Suks skrifter för Dugins tankesmedja innehåller bland annat en text med titeln "Donald Trump Can Make Europe Great Again”.

Nya Tiders medarbetare inkluderar Manuel Ochsenreiter, redaktör för Zuerst!, en tysk högerextrem tidning. Ochsenreiter – som har medverkat regelbundet på RT, Kremls propagandakanal – arbetade fram tills nyligen för Markus Frohnmaier, medlem av det tyska parlamentet som representant för det högerextrema Alternativ för Tyskland. Dokument som läckt till en sammanslutning av europeiska medier - dokument som Frohnmaier har hävdat är förfalskade – har antytt att hans valkampanj fick hjälp från Moskva, för att på så vis få fram en "fullständigt kontrollerad parlamentsledamot”.

Ochsenreiter har å sin sida blivit utpekad i polsk domstol som inblandad i finansieringen av en brandbombsattack på ett ungerskt kulturcenter i Ukraina 2018. Målet, enligt vittnesmål från en polsk extremist som anklagats för att ha genomfört attentatet, var att skuldbelägga ukrainska nationalister och därmed underblåsa etniska spänningar, till Rysslands fördel. Ochsenreiter har inte åtalats i Polen, men åklagare i Berlin har meddelat att de inlett en preliminär utredning. Ochsenreiter har förnekat inblandning.

Suk har avböjt att kommentera.

Sedan finns det också Nyheter Idag. Dess grundare, Chang Frick - en före detta Sverigedemokratisk funktionär som uppvisar frifräsarens glädje i sitt trotsande av ortodoxi - medger villigt att han får betalt av RT. En eftermiddag vid en pizzeria nära sitt hem noterade han med emfas att hans flickvän var rysk och drog med en spelad gest fram en bunt rubel från den senaste resan.

– Här är min riktiga chef! Det är Putin! skrattade han.

Frick, son till en svensk rom och en polsk jude, sa dock att Nyheter Idag inte står till svars till någon, varken till Sverigedemokraterna eller Kreml, men tillstod emellertid att hans obevekliga rapportering om de problem invandrare skapar överensstämde med dessa aktörers agendor.

– Människor kan se vad som händer på gatorna, sa han och tillade:

– Jag har anklagats för att vara rasist - jag får ”betalt av Sverigedemokraterna”, jag är en ”rysk spion”. Det betyder bara att jag sparkar där det gör ont.

Ändå sa Frick att han hade anledning att tro att ”det finns en del samverkan mellan Ryssland och vissa svenska högermedier”. Ett av hans tidiga gräv gällde avslöjandet av en sverigedemokratisk riksdagsledamots kvinnohistorier och spritfyllda äventyr. Den riksdagsledamoten hade varit inbjuden till Moskva. Under denna reportageresa, berättade Frick, blev han själv inbjudan att agera som oberoende observatör i Rysslands presidentval och att träffa Putin.

Han avböjde inbjudan.

Det finns ytterligare en märklig rysk gemensam nämnare: Sex av Sveriges alt-högersajter har fått reklamintäkter från ett nätverk av online-butiker, baserade i Tyskland, som säljer reservdelar till bilar och ägs av fyra affärsmän från Ryssland och Ukraina, varav tre har antagit tyskklingande efternamn.

Annonserna upptäcktes först av tidningen Dagens Nyheter, som också upptäckte att även om de till synes tycktes representera ett antal olika försäljningskanaler kunde alla spåras till samma adress i Berlin och ägs av ett moderbolag, Autodoc GmbH.

The Times upptäckte att företaget också hade placerat annonser på antisemitiska och andra extremistiska sajter i Tyskland, Ungern, Österrike och på andra håll i Europa.

Detta ledde till frågan: Försökte bildelshandlaren helt enkelt utveckla sin affärsverksamhet, eller försökte den också stödja extremhögerns agenda?

Rikard Lindholm, grundare av ett datadrivet marknadsföringsföretag som har arbetat med svenska myndigheter för att bekämpa desinformation, grävde djupare in i Autodoc-nätverket.

Gömt under det användarvänliga gränssnittet på några av de tidigaste Autodoc-sajterna låg det som Lindholm, en expert på kriminalteknisk analys av onlinetrafik, beskrev som "isberg" av bloggliknande innehåll helt frånkopplat från bildelar, översatt till en mängd olika språk. En besökare till en av bildelssajterna kunde inte enkelt komma åt detta innehåll från hemsidan; man behövde känna till och skriva in den fullständiga URL-koden.

”Det är som om de har en bakdörr och den är öppen och du kan kliva in och titta runt, men för att kunna göra det måste du veta att dörren är där, sa Lindholm.

Mycket av innehållet var inte politiskt. Men det fanns länkar till inlägg om en rad socialt splittrande frågor, några av dem översatta till andra språk. En dold länk - om kvinnlig könsstympning i muslimska länder - hade översatts från engelska till polska innan den publicerades. Ett annat inlägg, från en sajt vid namn AnsweringIslam.net, avslutade, "Islam hatar dig”.

Thomas Casper, en talesperson för Autodoc, sade att företaget inte hade något "intresse överhuvudtaget av att stödja alt-högermedia", och tillade: "Vi motsätter oss å det starkaste rasism och extremhögerprinciper.”

Han sa att företagets digitala reklamteam arbetade med tredje parter för annonsplacering på "pålitliga webbsajter med betydande trafik." Autodoc, sa han, hade inrättat kontroller för att försöka säkerställa att företaget inte längre annonserade på extremhögersidor.

Vad gäller isbergen, efter att ha fått The Times förfrågan, tog företaget bort det som Casper kallade ”uppenbarligen tvivelaktigt och föråldrat innehåll”. Det hade ursprungligen placerats där, sa han, för att förbättra sökmotoroptimeringen.

Men Lindholm sa att det rimmar illa.

– Genom att länka till irrelevant innehåll skadar det faktiskt deras affärer eftersom Google ogillar detta, sa han.

Internationella kopplingar

Ett annat sätt att belysa den explosiva tillväxten av Sveriges alt-höger kanaler är att se vem som länkar till dem. Ju fler länkar, särskilt från väl trafikerade kanaler, desto mer troligt är att Google rangordnar sajterna som auktoritativa. Det i sin tur innebär att svenskar är mer benägna att se dessa sajter när de söker på, till exempel, invandring och brottslighet.

The Times analyserade över tolv miljoner tillgängliga länkar från över 18 000 domäner till fyra framstående högerextremistiska sajter - Nyheter Idag, Samhällsnytt, Fria Tider och Nya Tider. Uppgifterna inhämtades av Lindholm från två verktyg för optimering av sökmotorer och representerar en ögonblicksbild av alla kända länkar till och med den 2 juli.

Som förväntat, med tanke på de till antalet relativt sett få svensktalande globalt, kom de flesta av länkarna från svenskspråkiga sajter.

Men analysen visade upp ett överraskande antal länkar från väl trafikerade sajter på främmande språk - vilket antyder att de svenska sajternas snabba tillväxt har drivits till en betydande grad från utlandet.

– Det visar spår – kännetecknen - av en operation vars syfte eller mål är att hjälpa dessa sajter att bli relevanta genom att få dem att bli sedda så vitt och brett som möjligt, sa Lindholm.

Sammantaget var mer än en av fem länkar från icke-svenskspråkiga sajter. Engelskspråkiga sajter, tillsammans med norska, länkade mest, nästan en miljon gånger. Men andra europeisk-språkiga extremhögersajter – ryska men också tjeckiska, danska, tyska, finska och polska - var också frekventa länkare.

The Times identifierade 356 domäner som länkade till samtliga fyra svenska sajter.

Många är välkända i amerikanska extremhögerkretsar. Bland dem finns Gatestone-institutet, en tankesmedja vars sajt regelbundet manar på rädsla för muslimer i USA och Europa. Tills förra året var John Bolton, numera Trumps nationella säkerhetsrådgivare, dess ordförande och dess finansiärer har inkluderat Rebekah Mercer, en framstående rik Trump-anhängare.

Andra domäner som länkade till alla fyra svenska sajter inkluderade Stormfront, en av de äldsta och största amerikanska vit-makt sajterna; Voice of Europe, en Kreml-vänlig högersajt; en ryskspråkig blogg som heter Sweden4Rus.nu; och FreieWelt.net, en sajt som stöder AfD i Tyskland.

Detta löst sammansatta globala nätverk hjälper inte bara till att utöka läsekretsen i Sverige. Forskare har spårat hur ryska statliga kanaler som RT och Sputnik, tillsammans med västerländska plattformar som Infowars och Breitbart, har fångat upp och förstärkt svenska invandringsrelaterade berättelser för att förstärka främlingsfientlighet bland deras publik.

Björn Palmertz, en desinformationsspecialist vid Försvarshögskolan, sa att denna "informationstvätt" hade resulterat i globalt virala berättelser som den om den svenska staden som tillät en moské att utfärda böneutrop samtidigt som man avslog en kyrkas ansökan om att få ringa i kyrkklockorna – av mindre betydelse i sammanhanget är att kyrkan aldrig ansökt om tillstånd.

– Sverige framställs antingen som himmelriket eller helvetet, sa Annika Rembe, Sveriges generalkonsul i New York.

– Men konservativa värdebaserade politiker i Ungern, Polen, USA och på andra håll skulle använda Sverige som exempel på en misslyckad stat. Om du följer denna väg kommer ditt samhälle att se ut som i Sverige.

”Världens by”

Aulan i Rinkebyskolan, en medelstor skola tvärs över gatan från Rinkebytorget, fylldes snabbt. Kvinnor som bar hijab och burka strömmade in och intog platser till vänster. Män satt till höger. Från högtalarna kom rösten från en imam som läste från Koranen.

Rinkeby utvecklades som en del av ett regeringsinitiativ initierat under 1960-talet med mål att bygga 1 miljon bostäder till överkomliga priser och huserade från början en blandning av svenskar och arbetare från södra Europa. Med tiden blev det känt som ”Världens by” i Sverige, befolkat av människor från mer än 100 länder inkvarterade i enformiga, låga lägenhetskomplex. Idag består mer än 91 procent av Rinkebys cirka 16 400 invånare av invandrare och deras barn.

Vid ett långt bord längst fram i aulan satt Niclas Andersson, en reslig man som tjänstgör som Rinkebys polischef. När bönen hade avslutats började publiken bombardera honom med frågor.

Vissa var oroliga för narkotikahandel inne i lägenhetskomplexen, andra för förekomsten av vapen. Kunde polisen installera fler kameror?

Säkert är, sade Andersson i en intervju efteråt, att det fanns problem i Rinkeby, hans arbetsplats under 18 års tid. Men det är knappast det helvete på jorden som nationalister, ivriga att framställa Sverige som en misslyckad stat, gärna vill få det till att vara.

Många nyanlända kämpar fortfarande med att få in en fot på arbetsmarknaden och arbetslösheten är därmed relativt hög, 8,8 procent. I det större Rinkeby-Kista området rapporterades 825 incidenter av våldsbrott förra året, en siffra som var 36 procent högre per capita än Stockholm som helhet.

Men Andersson känner inte igen det Rinkeby som skildras i filmen - regisserad av en filmmakare som även tagit fram politiska annonser för republikaner i amerikanska kongressen – som i sin tur ledde till Trumps uttalande, ”I går kväll i Sverige.” Rinkeby är inte en no go-zon, sa Andersson, ett påstående som fått stöd av filmens huvudkameraman, som medgivit att tjänstemän som verkat förespråka en annan uppfattning framställts ur sitt sammanhang.

I själva verket har antalet poliser i Rinkeby mer än fyrdubblats sedan 2015. Antalet anfall och rån har minskat, sade Andersson. Antalet dödliga skottlossningar har också minskat - av 11 fall i Stockholm förra året inträffade ett i Rinkeby. Nationellt sett är siffran för våldsbrott en femtedel av den i USA.

– Det var en väldigt vinklad bild, sa Andersson.

– Du fokuserar på ett fåtal incidenter och använder sedan dessa för att beskriva hela området.

Då Trump vände uppmärksamheten mot Rinkeby, "höll regeringen på att ta itu med problemen", sa Amela Mahovic, lokalreporter för SVT. När de faktiska sammanstötningarna bröt ut strax därefter, sade hon, vände sig samhällets äldre till de lokala ungdomarna med budskapet: "Ni måste stoppa detta."

Men snart, sa de, blev de varse om att krafter utifrån ville att världen skulle se en annan bild.

Guleed Mohamed, då forskare för statlig tv, sa att han hade pratat med ett team reportrar från Ryssland och Ukraina på Rinkebytorget samma vecka och försökt fråga om Ryssland.

– De ändrade ämnet till hur multikulturalism inte fungerar, erinrade han sig. Och sedan kopplade de snabbt ihop det med den pågående konflikten. ”Jag vill prata om upploppet. Tror du inte att det är kopplat till tillströmningen av migranter?'”

Hani Al Saleh, en syrisk man som kom till Sverige som tonåring, arbetade som ordningsvakt i Rinkeby. Saleh, lång och muskulös med ett ansatt skägg, är känd som "Amo", eller farbror, bland de lokala ungdomarna. Han sa att tre unga invandrare som han kände berättade för honom att ryska journalister hade försökt muta dem med 400 kronor var.

– Killar, vill ni göra lite action framför kameran? sa de att de ryska journalisterna frågat dem.

Senare tog Al Saleh med en dansk journalist för att träffa två av de unga männen. Efter att ha sökt på nätet kände de igen loggan för den ryska statsägda nyhetskanalen NTV och även ryssarna som hade kommit med erbjudandet.

Journalisten kontaktade NTV, som förnekade saken. Men utöver Castillo, trygghetsvärden, hittade The Times andra vittnen som backade Al Salehs berättelse.

Elvir Kazinic och Mustafa Zatara sa att de var på torget ett par dagar efter sammanstötningen när de hörde en annan grupp unga män prata om ryska journalister och en muta på 400 kronor för att slåss.

– Att sänka sig till den nivån och erbjuda barn pengar, sa Kazinic, en bosnisk emigrant som tjänstgör i Rinkeby-Kistas stadsdelsnämnd, det är lågt.

Zatara, en poet, känner väl till konsekvenserna av att väcka liv i invandringsfientlig rasism. Hans far Hasan Zatara, en palestinier, kom till Sverige 1969, tog studenten och öppnade en närbutik.

En eftermiddag i januari för 27 år sedan stod han bakom kassan och blev det sista offret för John Ausonius, en serieskytt som terroriserade invandrarsamhällen, dödade en person och sårade tio andra. Hasan Zatare blev förlamad.

Ausonius sade senare att han inspirerats av den tidens invandringsfientliga parti, Ny Demokrati.

– När min far sköts 1992 hade vi Ny demokrati, sade Mustafa Zatara. ”Idag har vi Sverigedemokraterna. Då bar de bomberjackor och stövlar. Idag bär de fluga och kostym. Det är numera normaliserat i den svenska politiska korridoren.

En koalition byggs upp

Efter att upproret i Rinkeby avtagit fortsatte ryska nyhetsbyråer att ringa polisen och bad utan framgång att få följa med polis under patrullering i området.

– Detta pågick vecka in och vecka ut, sa Varg Gyllander, polisavdelnings presschef.

I september, strax efter det svenska valet, upphörde plötsligt förfrågningarna.

Sverigedemokraterna upplevde sitt bästa valresultat någonsin. Med nästan 18 procent av rösterna lamslog de den svenska politiken, och skapade en situation där mainstream-partierna inte kunde bilda en regering i över fyra månaders tid.

Till slut bildade Socialdemokraterna en skakig koalition som uteslöt Sverigedemokraterna. Men priset var högt: vissa framstående politiker från högerns mitt uttrycker nu en vilja att samarbeta med Sverigedemokraterna och förebådar därmed nya politiska formationer.

I februari klev Sverigedemokraternas Karlsson in på ett hotell i Washington-området där ledare för den amerikanska och europeiska högern samlats till den årliga Conservative political action conference. När han slog sig ner i lobbybaren och rättade till sin marinblå kostym, kände han sig uppenbarligen som hemma.

På konferensen - där politiskt träningsläger blandades med tal från celebriteter som Trump och den brittiska populistledaren Nigel Farage - hoppades Karlsson lära sig om den amerikanska konservativa rörelsens infrastruktur, i synnerhet dess finansiering och användning av media och tankesmedjor för att utöka dess dragningskraft. Men som ett mått på hur nationalism och konservatism har sammanfogats i Trumps Washington var många av amerikanerna som Karlsson ville nätverka med precis lika ivriga att nätverka med honom.

Karlsson hade anlänt från Colorado, där han hade hållit ett tal vid Steamboat institute, en konservativ tankesmedja. Den morgonen hade Tobias Andersson, 23, Sverigedemokraternas yngsta riksdagsledamot och en Breitbart-medverkare, hållit tal inför Americans for tax reform, en bastion av skattesänkningsortodoxi.

Nu befann de sig omringade av beundrare såsom Matthew Hurtt, direktör för externa relationer på Americans for prosperity (Amerikaner för välstånd), en del av miljardärernas Koch-brödernas politiska verksamhet, och Matthew Tyrmand, styrelseledamot i Project veritas, en konservativ grupp som använder dold videoinspelning för komma åt sina mål.

Tyrmand, som också är en rådgivare för en senator från Polens invandringsfientliga parti Lag och Rättvisa, var särskilt ivrig.

– Du tar tillbaka ditt land! utbrast han.

Karlsson log.

Översättning: Corinne Platten

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter