Under det senaste året har vi upplevt en pandemi orsakad av viruset covid-19. Många har varit sjuka, ibland svårt sjuka eller till och med dött av viruset. Även om forskarna varnat för pandemier och Hollywood producerat filmer om hur en smitta snabbt kan bli global har det nog inte varit något som de flesta har tänkt på i vardagen förrän nu. Det kanske inte är så konstigt. Den senaste pandemin, Spanska sjukan, som refererats till under året, drabbade världen för mer än 100 år sedan. Spanska sjukan var en svår form av influensa. Man tror att en tredjedel av världens befolkning infekterades och att 10–20 procent av dem dog. Under den pandemin var många av dödsoffren unga vuxna, medan covid-19 har orsakat många dödsfall i den äldre generationen.
Ser vi ytterligare några hundra år tillbaka i historien såg det annorlunda ut. Under 1700-talet var sjukdom och död ständigt närvarande. Virus- och bakteriesjukdomar var en stor fara för alla – inte minst de små barnen. De som hade levt lite längre hade byggt upp immunitet. Sverige började föra nationell befolkningsstatistik 1749 (Tabellverket) och därför kan vi, om vi studerar dödsorsaksstatistiken, se att epidemier dök upp med jämna mellanrum och skördade många dödsoffer.
En sjukdom som många fruktade på den tiden var smittkoppor – en virussjukdom som var extremt smittsam och som gav vattniga utslag (koppor) på hela kroppen. Sjukdomen hade en hög dödlighet och orsakade 10 000-tals dödsfall varje gång den återkom i Sverige under 1700-talet. Sverige hade då en befolkning på cirka två miljoner – så det går lätt att föreställa sig hur drabbande en epidemi var. Sjukdomen kunde även ge svåra biverkningar som blindhet och de som överlevde fick stora ärr efter kopporna.
Även på andra håll drabbades människor av smittkoppor, men mot slutet av 1700-talet gjordes en intressant upptäckt som gjorde att relationen mellan detta virus och människan förändrades. Det var den engelske läkaren Edward Jenkins som iakttagit att mjölkerskor som haft sjukdomen kokoppor fick ett lindrigt sjukdomsförlopp om de smittades av smittkoppor. Jenkins började då att experimentera med sina patienter och infekterade dem med kokoppor för att ge dem skydd mot den långt farligare smittkoppsinfektionen. En av Jenkins första patienter var en pojke som han först ympade med kokoppor och några veckor senare med smittkoppor.
Att smitt- och kokoppor orsakades av något som nu kallas virus och att kokoppsviruset är nära besläktat med smittkoppsviruset visste man inte förrän långt senare. Att sjukdomen dessutom är en så kallad zoonos som kan spridas mellan människor och djur hade man inte heller begrepp för. Men att en kokoppsinfektion kunde vara bra för att mildra smittkoppsinfektionen stod klart. Metoden döptes till vaccination efter det latinska namnet för ko – vacca.
Vaccinet mot smittkoppor blev obligatoriskt för alla barn från 1816 i Sverige och under 1800-talet minskade sjukdomens följdverkningar. I Sverige minskade utbrotten av smittkoppor kraftigt under 1900-talet, men sjukdomen var fortfarande dödlig på många andra håll i världen. Världshälsoorganisationen WHO, som grundades efter andra världskriget, satte som ett av sina mål upp att de skulle utrota smittkopporna och 1980 förklarades målet uppnått.
Att prova ett helt nytt behandlingssätt på ett barn, som Jenkins gjorde, känns idag helt främmande, när barnets rätt och skydd istället står i centrum. När det gäller covid-19 saknas ännu ett godkänt vaccin för barn.
Diskussionerna om detta, prioriteringsordningar samt kunskap om vilka grupper som drabbats värst av covid-19 pekar på att virussjukdomar och vaccinhistoria handlar om mer än biologi. Sociala klyftor inom Sverige och andra länder samt mellan olika länder har tydliggjorts. Men inte bara det. Idag utmanas möjligheten att utrota ett virus med hjälp av vaccin av det nya medielandskapet. Sociala mediers inflytande på kunskapsspridningen är stor. De flesta av oss håller till i rum på sociala medier där våra tankar och åsikter bekräftas snarare än utmanas. Det gäller även hur våra kroppar påverkas av parasiter eller virus.
En studie om föräldrars kunskapsinhämtning om huvudlöss i ett onlineforum visar exempelvis att personerna där satte större tilltro till andras erfarenheter än vetenskaplig kunskap. Detsamma gäller flouranvändning där det i flera forum talas om negativa effekter av flour, trots att tandvårdsforskning pekar på de stora positiva effekterna.
I närtid har trippelvaccinet (där vaccin mot en annan mycket farlig virusinfektion, mässling, ingår) mött stort motstånd på flera sociala medieplattformar. Det har haft en negativ inverkan på vaccinationsgraden och oskyddade barn och vuxna har drabbats av mässling.
Kommer det diversifierade medielandskapet få en avgörande betydelse för utgången av coronapandemin?
